Jag har tråkigt.
Lilla Svalam är och bastar hos en kompis. De skulle rulla sig i snön och kompisen bad lilla Svalan ta med benskydd eftersom det är så hård skare. Förundersökningsledaren rekommenderade att lilla Svalan hoppas över rullet. Skare är inte att leka med.
Guldgossen tittar på Simsons. Han har inte gjort annat än spelat på sitt nya Nintendo eller tittat på TV. Jo, vi var ju på bio också förresten. Jag såg Narnia-filmen och barnen Megamind. Min film höll på 20 minuter längre än deras och de satt snällt och väntade på mig och spelade Nintendo tills Narnia var slut.
Men bio och TV är väl hugget som stucket om man ska prata om aktivitetsnivån.
Förundersökningsledaren har suttit vid datorn ett bra tag. Jag vet inte riktigt vad han gjort men jag gissar att det har något med skridskonätet att göra. Nu far han runt i huset och förbereder morgondagens skridskofärd. Han har snällt frågat om han får försvinna en stund i morgon också och jag har naturligtvis sagt ja. Jag bestämde mig redan fån början för att inte bli en gnällig fru som försöker beröva sin make de nöjen han funnit i livet, och skridskoåkningen tillhör definitivt en av dem. Ibland kan jag vara lite orolig när han ger sig ut på tunna isar men jag litar på att han vet vad han håller på med och han har alltid full utrustning och åker aldrig ensam.
Jag då, vad gör jag som är så tråkigt?
Ingenting. Det är det som är tråkigt. Jag har sorterat smutstvätt och startat en maskin, tömt diskmaskinen och ska nu fylla den igen.
Jag skulle kunna hitta på något roligt som inkluderar pärlor eller lappar men jag är för trött för att engagera mig. Fyra timmars sömn i natt och så den här fruktansvärt onda halsen som har hållt i sig hela dagen har tagit knäcken på min vilja.
Är jag piggare i morgon kan jag passa på att pyssla lite då i stället (tänker Klämkäcka Zäta – mitt nya mellannamn).
