Zäta

Mensen är i antågande. Jag känner det hur tydligt som helst.
Mungiporna strävar neråt, mitt språk blir korthugget, på fikarasten står jag hellre ensam ocn trycker vid det varma sköna elementet än är med i kollegornas glada jargong och när jag kommer hem får ungarna skopvis med ovett trots att de bara försöker liva upp stämningen lite grann.

Jag är helt enkelt premenssur.

Jag är lite sugen på att klippa av mitt hår. Dels fäller jag som en afganhund och dels har jag helt enkelt tröttnat på min nuvarande frisyr, eller snarare brist på frisyr.

Kruxet är att om jag klipper mig nu så kommer jag aldrig att ha långt hår igen. Jag har på känn att det liksom är sista gången.
Jag börjar nämligen bli för gammal för långt hår. Det är en ungdomsgrej tycker jag.

Är det dags för mig att träda in i tantfrisyrernas tidevarv tycker ni?

Jag skötte mig riktigt bra i badhuset i går kväll. Jag tog det lugnt, lät pulsen ligga runt 130-140, och skrämde inte ihjäl mina medsimmare.

I alla fall inte under de första 40 minuterna.

Eftersom jag inte räknade längder och det inte fanns så mycket kul att titta på, så fick jag erbarmeligt tråkigt. Vilket resulterade i att jag under de sista 20 minuterna roade mig med att tävla lite. Jag tror inte att de andra var med i tävlingen riktigt, men vad gjorde det! Desto lättare att vinna!

Mohahaha!

Jag skulle verkligen behöva tanka bilen. Den röda lampan har lyst förfärande länge och jag misstänker starkt att bilen just nu bara går på ångorna från den bensin som jag redan gjort av med.

Men, när jag stod beredd vid St1 i morses, så funkade inte kortet. Jag provade några gånger men fick ständigt beskedet att kortet inte var giltigt.
Vad kan ha hänt? Och en ännu obehagligare fråga: Vad kommer att hända om inte lilla bilen får bränsle snart?

Guldgossen har skridskodag i dag. På info-lappen från skolan stod det att man ska ha med sig lite förstärkt fika.

Jag ääälskar verkligen skolvärldens förkärlek för kryptiska uttryck.
Vad är förstärkt fika? Korv med bröd, en värmande soppa, fem fina frukter eller väldigt många kakor?

I går kväll bestämde jag mig för att förstärkt fika innebär en macka eller två, och satte jag igång bakmaskinen. Jag ställde naturligtvis in timern på 06.00, så att brödet skulle vara klart lagom till att jag kom ner till köket.
Det är inte mycket som går upp mot att mötas av doften av nygräddat bröd när man sömnvimlig fylkar sig vid frukostbordet.

I dag har Förundersökningsledaren åkt på tjänsteresa. Jag tror han skulle till Småland. Kvart i sex var han tvungen att ge sig av hemifrån, samtidigt som jag vaknade till den där ljuvliga doften av nybakat bröd.

Det första jag tänkte på när jag vaknade var att jag ställt timern på bakmaskinen så att Förundersökningsledaren inte skulle hinna äta något bröd.

Finns det något värre än att stressad slå sig ner vid frukostbordet, med näsborrarna uppfyllda av doften av nybakat bröd, och inte få smaka?

Så fort jag klarat av min toalettprocedur ringde jag till Förundersökningsledaren och bad om förlåtelse för att jag utsatt honom för denna morgontortyr.
Vilken tur att jag har en storsint man. Han hävdade bestämt att han nöjt sig med en tallrik flingor.

Om man som jag väger sig före frukost och efter urinering varje morgon, sådär för att hålla koll på läget, så är det väldigt frustrerande att ha en kropp som envisas med att göra stora A efter frukost.