Zäta

Nu har vi sett melodifestivalen. Rätt låt vann. Det hade varit samma sak om Danny´s låt vunnit. Eller vilken annan som helst. Fredrik Kempe har väl skrivit dem allihop.

I morgon är det min tur att sjunga. Det blir inte riktigt lika mycket fart och fläkt. Inte lika yviga gester. Inte fullt så glamorösa scenkläder.
Men förhoppningsvis lika ärligt som Sara Vargas “Spring för livet”.

Vill du lyssna är du välkommen till Pingstkyrkan i Lidköping kl 11.00. Eller så kikar du in på Radio Lidköpings hemsida och lyssnar live via webben.

Nu har jag fotat ringarna till 3333-tävlingen, men jag hinner inte lägga upp bilderna riktigt ännu.

Först är det dags för lite matlagning. Tomatkoket ska passeras genom en sil. Lök och morot ska hackas, rivas och fräsas. Köttfärs ska stekas, pasta kokas och har jag tur står maten på bordet om en halvtimma.

Nu står två burkar krossade tomater och lågtemperatursputtrar i en kastrull på spisen tillsammans med en aning socker, salt och en klyfta vitlök. I dag ska jag lura i barnen nyttigheter utan att de märker det.
Nästa steg blir att riva morötter och finhacka lök och smyga ner i köttfärssåsen.

Lördag.
Få se här, vad kan vi hitta på med den här dagen?

Guldgossen ska åka till badhuset och ballfejja med en kompis.

Lilla Svalan får efterlängtat kompisbesök från Skövde.

Förundersökningsledaren ska ut och handla. Kanske lite kläder och absolut mat.

Jag då, skulle jag kunna ägna dagen åt att blogga och titta på missade TV-program? Det vore ju underbart. Att ta det lite lugnt och kurera min huvudvärk.
Men nej, så blir det naturligtvis inte.

Förundersökningsledaren väckte mig genom att sträcka fram telefonluren och beordra mig att ringa alla frisörer i stan för att jaga rätt på någon som hade lördagsöppet och kunde klippa Guldgossen. Det finns många frisörer i den här stan, men ingen som hade möjlighet att ta emot Guldgossen med kort varsel. Den första jag ringde till hade till och med gått i pension för fem år sedan.
-Jag har ju sagt till dem att jag lagt av, sa hon suckande när jag berättade att vi hittat hennes nummer på hitta.se. Jag tog mig tid att förklara hur man får bort sig från hitta så att hon slipper fler galna mammor som ringer tidigt en lördagsmorgon.

Efter att ha uträttat dagens goda gärning trodde jag i min enfald att jag skulle kunna få ta det lite lugnt – men icke. Lagom till att frukosten serverades kom nästa uppgift från Förundersökningsledaren:
-Det enda jag vill att du gör i dag, är att få fast barnens Royalmärken på deras halsdukar och skjortor.
-Ja visst! kvittrade jag och kände huvudvärken hovra innanför pannbenet.

Nu försöker jag framställa Förundersökningsledaren som den stora boven i dramat, men så är det naturligtvis inte.
Nej då, efter frukosten klev den riktiga kravställaren in på scenen. Zäta heter hon, och hon har bestämt att jag ska laga en riktigt rejäl lunch i dag, en sådan som man kan göra matlådor av. Dessutom ska jag börja baka till mitt 40-årskalas. Jag hinner väl inte med alla 40 sorterna i dag, men kanske en i alla fall. Och så ska det skrivas av texter till sjungeriet i kyrkan i morgon, och tas hand om tvätt, och…

Men jag tror jag börjar med att blogga lite.

Bowlingen med jobbet i går gick inte så bra – för mig. Jag gjorde några strikar, strajkar, stikes… Ni vet, det där när man får ner alla käglorna vid första försöket.
Men för övrigt var det ett rätt lamt spel från min sida.

Roligt hade jag i alla fall, och det är ju huvudsaken.

När jag kom hem och lagt mig fortsatte festen, i min dröm.

Jag, Kockkollegan, Snyggkollegan och Släktingkollegan gick vidare till Stadt för att dansa.Stadt låg inte där det ligger i verkligheten, utan i slutet av gatan som går förbi baksidan av Missionskyrkan, mot stadsparken till.
På Stadt träffade vi på ytterligare en kollega. Hon är tjänstledig för tillfället, för att prova på annat jobb. Den tjänstlediga kollegan föreslog att vi skulle spela kort, så det gjorde vi.

När vi spelat ett tag tröttnade Snyggkollegan och ville att jag skulle skjutsa hem henne. Jag tittade ut genom fönstret och såg att Stadt numera låg väldigt nära hennes hem så jag föreslog att hon skulle gå i stället.
-Nej, jag orkar inte gå. Snälla, kan inte du skjutsa mig!
-Det tar bara fem minuter att gå, det klarar du allt!

Jag ville inte lämna det spännande pokerpartiet vi var mitt uppe i, och dessutom hade jag parkerat min bil vid torget. Det var längre att gå till torget och hämta min bil än det var hem till Snyggkollegan.
-Orkar du inte gå får du väl ta en taxi, tyckte jag.
-En taxi? Vet du hur dyrt det är eller? Skulle jag ta en taxi den lilla biten? Det är ju befängt. Varför kan du inte skjutsa mig? Åldernojjiga kollegan skjutsade ju hem Lillchefen eftersom hon var för full för att ta sig hem själv. Kan inte du också vara lite snäll och ställa upp och skjutsa? Du är ju också kristen!

Där kom det! Kristen = snäll = en aning dum i huvudet. Ånej, man kan vara snäll men det finns ju en gräns.
-Det tar längre tid för mig att gå och hämta bilen är för dig att gå hem.
-Men snääääälla! Kaaaan du inte skjuuuuuutsa mig heeeem!

Jag vet faktiskt inte hur det gick. Jag hann vakna innan saken kom till sin spets. Jag tror inte jag skjutsade hem henne men man kan aldrig veta. Jag är ju rätt snäll…