Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Jag har sett alla veckans vårtecken på en och samma dag. Kan bero på att jag inte varit utomhus tillräckligt länge tidigare i veckan.
I dag har jag i alla fall i tur och ordning
1. Hört fågelsång
2. Sett vakna myror i en myrstack
3. Sett blommande snödroppar i någon annans trädgård
3. Sett små gröna krokusspjut i min egen trädgård.
Så fort jag kommit hem från cykelturen (Aj, min stjärt. Jag har förmodligen suttit för mjukt i vinter.) kom lilla Svalan rusandes mig till mötes och ville att vi skulle åka till badhuset och bada.
Jag kan behöva lite motion, så varför inte.
I natt drömde jag att min pappa tog ner en av de stora blodlönnarna som flankerar den numera bortglömda spatservägen fram till stora ingången.
Av träet sågade han med motorsågen ut en liten morahäst. Jag fick den för att kunna fila till och måla något vackert.
När jag täljt på hästen ett tag fick jag se att jag råkat göra en mugg i stället.
Jag sprutlackerade den med Höganäsfärg och så blev det en höganäsmugg.
Mamma tyckte att jag skulle ge den till grannarna eftersom de samlar på höganäsmuggar, men jag vågade inte knacka på hos dem eftersom de har två farliga vakthundar i sin trädgård.
Sedan spårade drömmen ur och handlade om en sjö som inte finns, om bubbelbad i regn tillsammans med sura möhippetjejjer och om groteskt stora spindlar som slukade en Bob Marly-man i Argentina dit jag och lillchefen åkt för att träffa en journalist som skrev på en släktkrönika.
En förståndig männsika skulle antagligen vårfejjat sin cykel innan första turen, och upptäckt och åtgärdat sådana små detaljer som att bromsen inte fungerar till exempel.
En förståndig människa skulle troligtvis valt en varm och skön dag för vårens första cykeltur, inte en dag med minusgrader och bitande kalla vindar.
En förståndig människa skulle förmodligen satt på sig sitt armbandsur med tidtagarfunktion när hon skulle cykla till jobbet för första gången på länge och ville ta reda på hur lång tid det tog.
En förståndig människa skulle med största sannolikhet tänkt på att det finns en klocka i mobilen i stället för att sucka över att hon glömt ta på sig sitt käcka armbandsur.
Men nu är jag ingen förståndig människa – så det så!
