Zäta

Jag: -Jag söker er Fastighetschef.
Vxl: -Han är sjuk.
Jag: -Då återkommer jag vid ett senare tillfälle. Vad heter han?
Vxl: -Göran Frisk.
Jag: -Hahahahahaha. Det var jääääätteroligt.
Vxl surt: -Ja, eller hur…

Häromkvällen läste jag ut senaste boken. Det var självbiografin “Om det så skulle kosta mig livet” av Margaretha Sturesson. “Om det så skulle kosta mig livet” är något så speciellt som en bok om en svensk sekt.

Jag måste erkänna att jag inte är något stor läsare av självbiografier. Jag läser för att koppla av, fly undan verkligheten och rensa hjärnan från dagens händelser så att jag kan somna snabbt och sova mardrömsfritt. En självbiografi bjuder oftast inte på den spänning och det lättflytande språk som jag vant mig vid i de deckare jag konsumerar.

“Om det så skulle kosta mig livet” är inget undantag. Det märks att Margaretha inte är någon författare. Hon skriver inte för att locka storpublik eller dra in pengar. Det snällaste jag kan säga om hur boken är skriven är att den innehåller en röd tråd – en klart lysande röd tråd. Och den är skriven i kronologisk ordning och därför lätt att hänga med i.

Språket i boken är allt annat än innovativt men det finns varken syftningsfel eller andra oegentligheter och det har flyt. Berättelsen kunde gjorts mycket mer spännande och intressant om Margaretha valt att göra djupare person- och platsbeskrivningar. Även de händelser som beskrivs har vävts in i en dimma som gör att läsaren inte riktigt bjuds in i berättelsen och lämnas märkligt oberörd.

MEN – Det här är en ärlig bok. Margaretha Sturesson har utgått helt från sina egna förutsättningar och skriver helt och hållet från sig själv. Det finns inget utifrånperspektiv som visserligen skulle kunna ge berättelsen lite tingeltangel och göra den mer spännande att läsa, men som också skulle förta något av legitimiteten.

För den som är intresserad av hur det kan gå till i en svensk sekt, och som nöjer sig med att få en enda kvinnas berättelse, kan jag rekommendera att läsa “Om det så skulle kosta mig livet”.

I går kväll kunde jag ha simmat. Det hade inte varit fel med lite motion om man säger så.

Men jag prioriterade.
Att prioritera är en viktig konstart som jag fortfarande inte behärskar. Jag tycker mig ha tagit ett eller kanske till och med två steg i rätt riktning, men jag har fortfarande lång väg kvar till en godtagbar nivå.

I går prioriterade jag bort min motion och fram att åka och panta burkar med barnen.

I Guldgossen och lilla Svalans skola håller barnen på med ett insamlingsprojekt för att kunna hjälpa barn i Rumänien. Rumänien är Europas näst fattigaste land.
Nu samlas det pantburkar och -flaskor för fulla muggar. Pantkvittona lämnas till lärarna som går och förvandlar dem till pengar varje fredag. Målet är att på en månad komma upp i 15.000 kr. Pengarna kommer gå till att bygga lekplatser för barn i Rumänien.

Naturligtvis tycker jag att det är fint att mina barn får vara delaktiga i att göra något bra för sina “kollegor” i ett land som inte har några pengar att satsa på en inspirerande miljö för sina barn. Jag tänker på Rumäniens barn och gläds över det som ska komma dem till godo.
Men jag gläds också för mina egna barns skull. De har chansen att lära sig något om världen, att inte alla har det så bra som vi i Sverige. Att faktiskt nästan inga barn har det så bra som vi!
De får också lära sig glädjen i att samarbeta, att sträva mot samma mål.

I söndags tog jag en liten extrasväng hem från kyrkan tillsammans med barnen. Vi samlade pantburkar efter helgens evenemang. Vi fick ihop fyra fylla kassar.
För mig blev det till slut som en fix idé. Jag såg burkar i varenda dike och har haft fullt sjå med att inte ideligen stanna till och plocka upp dem.
På väg till jobbet i måndags, och på vägen hem i går, stannade jag till och plockade ihop ytterligare en kasse.

När vi pantade allt i går lärde jag mig att det är väldigt få ölburkar man får pant på. Trots alla kassar fick barnen inte ihop mer än cirka 50 kronor.
Så nu är frågan – Måste jag börja dricka en massa eller har jag möjligen tid att dammsuga vägkanterna runt stan de kommande veckorna?