Zäta

Nu ska jag städa i kyrkan. Tar uppskattningsvis 2 timmar.
Sedan ska jag panta de sista flaskorna till barnens Rumänieninsamling i skolan.
Därefter ska jag handla lite räkor till morgondagens påskbuffé på jobbet.

Och SEDAN ska jag middag.

Det känns som om jag inte riktigt lyckats med min planering. En sur och tvär moder är att vänta i det Zätiska hemmet i kväll.

Det känns lite orättvist.

I går kväll var jag inte hemma. Jag tillbringade kvällen med att sätta i halsen, få andnings- och hjärtstopp och ligga i EU-anpassat framstupa sidoläge.
Under tiden lagade Förundersökningsledaren middag till sig själv och barnen. I brist på tid och, får man förmoda, fantasi – stektes det skinksnitzlar, micrades strips och vispades en pulverbea.

Barnen jublade över dessa kulinariska läckerheter.
Det var till och med såpass att lilla Svalan låg vaken för att berätta för mig om sina gastronomiska upplevelser tills jag kom hem sent på kvällen.

Själv får jag inte mer än mina egna glada tillrop när jag lagar “riktig” mat.

När lilla Svalan vaknat i morses och hällt i sig sin morgonyoghurt rapade hon okvinnligt. I stället för att “usch och fy”a sig så smakade hon på rapen och konstaterade förnöjt:
-Det smakar bearnaise… från i går!

Funderar på om jag ska sätta kameran i händerna på Guldgossen igen och be honom föreviga mitt långa hår.
Jag umgås nämligen med långt gångna planer på att kupera ordentligt. Kanske är det här min sista tid i livet som långhårig och då vill jag åtminstone ha ett foto att kunna sucka över när jag blir gammal och grå.