Zäta

Gick en sväng på lunchen i det vackra vårvädret och hamnade bakom två tonårstjejer som var inbegripna i ett mycket allvarsamt samtal.

-Nu börjar jag känna att jag fyllt på min sommargarderob ordentligt.
–Ja, den där nya klänningen du köpte var verkligen fin.
-Hmm, den är en såndär som man kan ha en grillkväll, när det är sådär härligt väder efter en varm dag, och så kanske solnedgång, du vet.
–Ja, jag vet. Och så står man lite lagom långt från elden och ser frusen ut.
-Ja, precis.
–Hur många klänningar är det du har nu.
-Jag räknade i går och nu har jag 35 sommarklänningar. Det känns rätt lagom tycker jag.
–Hmm, det är det ju.

Jag ville knacka tjejerna på axeln och påpeka att det inte lär bli så mycket som 35 sommarklänningsdagar. Men jag gjorde inte det. Vem vet. De kanske har planerat för några månader på Rivieran.

Jag: -Hej, jag söker Ulrika.
Vxl: -Vilken Ulrika?
Jag: -Jag vet tyvärr inte vad hon heter i efternamn men hon ska vara ansvarig för ert showroom.
Vxl: -Jaha, då är det Ulrika eller Maari.
Jag: -Ulrika är det jag ska prata med.
Vxl (konfuderat): –Ja, Ulrika eller Maari.
Jag (övertydligt): -Jag har pratat med Lars Pettersson hos er och han hänvisade till Ulrika.
Vxl (något irriterat): –Då kopplar jag till Ulrika eller Maari.
Jag (också irriterat): -Nej, det är bara Ulrika jag vill prata med.
Vxl (ytterligt irriterat): –Jamän, Ulrika heter Elermaari i efternamn!

Nio grader varmt redan halv åtta. Var ska den här dagen sluta?

“Få saker är så tillfredsställande som att se sina barn få egna tonåringar.”
Doug Larson