Zäta

Jag har blivit en riktig curlingmamma.

Ta det här med fruktstundsfrukten till exempel.
Det började med ett oskalat äpple i väskan. Inga konstigheter. Inget mankemang.
Efter ett tag började jag smyga ner en banan emellanåt. En banan med en liten hälsning till lilla Svalan. Jag intalade mig att det var pedagogiskt och uppmuntrade hennes intresse för att läsa.

När lilla Svalan tröttnat på bananerna var det äpplen som gällde igen. I klyftor. Skalade. Med borttaget kärnhus.

Och nu har vi kommit på att barnen står sig bättre om de får med sig en macka till fruktstunden. Eller två mackor.

Fast Guldgossen vill ha två mackor och en morot, och lilla Svalan vill ha en macka och ett äpple. Smörgåsen ska vara vikt på ett speciellt sätt och äpplet ska vara skalat och kärnhusfritt, med klyftorna uppradade med skalsidan åt samma håll, inslaget i glapack.

Nu skulle man kunna tro att jag är precis hur dum som helst.

*

*

Men det är jag inte.

Det handlar om att ge och ta. Och inte bara om att jag ger och barnen tar. Nej, ibland är det faktiskt tvärtom också.

Ta häromkvällen till exempel, några dagar innan lilla Svalan trillade och bröt armen. Jag var trött och huvudvärkig och gick och la mig tidigt. Både Guldgossen och lilla Svalan höll mig sällskap i sängen medan jag läste en stund för dem. När de var på väg till sina egna sängar upptäckte jag att jag glömt ta med mig min bok från nedervåningen. Jag frågade lilla Svalan om hon ville hämta den åt mig. Det kunde hon tänka sig om hon fick betalt i form av två långa kramar och tre pussar. En win-win-situation för mig alltså!

Sedan lyckades jag även övertala henne till att ligga kvar i min säng och hålla mig varm tills jag somnade. Jag älskar levande element så det där är klart värt lite extra omsorg i fruktlådan på mornarna.

Det är förresten inte bara barnen jag curlar. Jag brukar ägna en kvart varje morgon åt att skära grönsaker och frukt till mig själv också.
I går morse höll jag på så länge att vi kom för sent. Jag skar och skar och ropade små peppande uppmaningar upp till andravåningen:
-Ni måste borsta tänderna själva.
-Har du bytt om nu lilla Svalan?
-Stäng av datorn Guldgossen.
-Nu är det bara tre minuter kvar, är ni klara med allt nu?

När vi väl satt i bilen var jag tydlig med att förklara att det var mitt fel att vi blivit försenade. Men jag berättade inte att det berodde på att jag curlar mig själv.

Förundersökningsledaren vidareberättade en annorlunda grejj i går kväll.
En av hans kollegor har tidigare jobbat i badhus.

En dag kom en man till badhuset, bad att få låna ett rejält viktbälte och satte sig sedan på botten av bassängen. Han satt där i en timma och kom upp till ytan för att hämta andan med jämna mellanrum.

Nästa dag kom mannen igen.

Och nästa.

Och nästa.

Till slut var Förundersökningsledarens kollega så nyfiken att han måste fråga vad som pågick.
Det visade sig att den badande mannen led av svår migrän med två-tre anfall per dag. Efter att ha “testat allt” fick han rådet att öva upp sin förmåga att hålla andan. Migrän beror på syrebrist som kommer sig av att vissa blodkärl i hjärnan är för trånga. Genom att hålla andan tvingar man hjärnans blodkärl att vidga sig för att hjärnan ska kunna syresätta sig. Med större blodkärl uppstår inte den förträngning som leder till migrän.
Mannen hade fått veta att han skulle öva en timma om dagen i minst en månad. En månads träning skulle ge permanent större blodkärl.

Förundersökningsledarens kollega slutade jobba på badhuset, åren gick… Och plötsligt träffade han på den badande mannen igen. Han frågade naturligtvis hur det gått och mannen berättade att blivit fri från sina migränattacker efter den där månaden på bassängbotten.

Strålande sol. Tjogvis med plusgrader. Fikarast.

Naturligtvis står vi utanför jobbet mot en solvägg med våra kaffekoppar, cigaretter och äpplen, var och en efter sin läggning.
Då kommer en stor gul skåpbil mullrande och stannar precis intill… nej, inte intill utan framför oss.
Posten låter solen gå i moln. Ut hoppar en ganska ung, inte direkt ful kille.

Men tyvärr! I dag är det solen som är herre på teppan och den unge snyggingen får bara sura blickar från oss medan vi fimpar våra cigaretter, kastar våra äppelskrott och lommar tillbaka in i mörkret med våra kaffekoppar.

I måndags utökade jag min sminkväska med följande lilla kitchattribut.

Jag valde dock en turkosblå färg.
Det är Viva La Divas Glittereyeliner för 65 kr på Åhlens.

Det var ju inte sådär jättesmart att sminka sig till jobbet samma dag som jag skulle få veckans stötvågsbehandling för hälsporren. Jag vet ju att jag borrar ner ansiktet i britsen, hyperventilerar och svettas.

Men det där var i går. I dag ska jag vara vacker och lugn.

Och jag har inte sminkat mig…