Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Upp och ner och upp…

Vardagsnära Posted on Fri, April 29, 2011 21:11

Jag hade planerat att ta med barnen på bio och se “Hur många lingon finns det i världen?” men det blev inte alls som jag tänkt mig.

Nu sitter jag ensam i soffan och slötittar på Talang samtidigt som jag bloggar, facebookar och lyssnar till Förundersökningsledaren som brôtar på med gitarren.

Hela dagen har varit lite upp och ner.

Lämningen av lilla Svalan på skolan var ju inte särskilt lyckad.

Direkt klockan åtta var jag på Ortopedservice och hämtade ut mina nya inlägg. Det heter “service”, det noterade jag inte sist jag var där. Naturligtvis heter det Ortopedservice. Alla som jobbar där verkar extremt serviceintriktade. Även idag fick jag ett finfint bemötande. “Min” långe, brunögde man rynkade inte ens på näsan när han hjälpte mig av med tennisdojjorna. Jag luktade lite på mina gamla inlägg medan han var borta och filade till de nya, och det var ingen rolig upplevelse kan jag lova.

Arbetsdagen har varit bra. VD´n bjöd på glass och alla var solglada. Jag kom dock inte upp i mitt mål för dagen, men det diffade inte så mycket.

Efter lunch ringde lilla Svalan och berättade att kardborrarna på hennes armbindel lossnar hela tiden. Hon hade “tappat” armen några gånger under dagen, och det gjorde ont.
Jag kontaktade akuten och efter jobbet åkte jag dit och fick hämta ut nya kardborrar.

När jag hämtade lilla Svalan på fritids, var hon på bra humör igen. Det blev ännu bättre när jag berättade att vi skulle gå på bio. Hon hoppade och jublade så jag var rädd att hon skulle skada armen igen.

Väl hemma konstaterade vi att Guldgossen var över hos en kompis i grannhuset så vi fick vänta lite med att berätta om bion. Jag ämnade börja laga mat när kompisens pappa ringde på dörren och frågade om det gick bra att Guldgossen stannade och höll kompisen sällskap under kvällen medan han försvann iväg till ett hastigt uppkommet möte.
Jag erbjöd mig att ta med kompisen på bion och det tyckte han lät som en bra idé, tills han kom på att de ju hade en liten hundvalp hemma som inte kunde lämnas ensam så pass länge.
-Men ni kanske kan se på bio en annan kväll!
Eftersom smidig är mitt mellannamn (inte i fysiskt avseende dock) så svarade jag glatt:
-Javisst!

Så nu ska vi se på bio på söndag kväll i stället, barnen, barnens kompis och jag.
Och både Guldgossen och lilla Svalan håller grannkompisen sällskap. Klockan är efter nio så jag ska gå och hämta lilla Svalan nu, men Guldgossen får stanna en timma till.



Suck

Vardagsnära Posted on Fri, April 29, 2011 15:21

Åh, typiskt.

Nu har jag fått en blåsa på tungan också.



Jag är den vuxne

Barna Posted on Fri, April 29, 2011 14:49

I morse var det inte kul att heta lilla Svalan. Hon ville inte gå till skola för de har inte tillräckligt mycket roligt där.

Och det kom hon fram till efter att ha blivit sur på mig fler gånger än jag kan räkna.
Hon var så jobbig att jag faktiskt drog en lättnadens suck när jag äntligen lyckats lämna av henne vid skolan. Så brukar det inte vara, men just idag fick jag verkligen anstränga mig för att inte tappa humöret.

Mitt gamla mantra “Jag är den vuxne, jag är den vuxne, jag är den vuxne” kom väl till pass igen.