Zäta

Om det inte vore för att jag
1) Saknar snygga kläder
2) Saknar känsla för vad som matchar
3) Saknar en läcker kropp

…så skulle jag göra om den här dagboksbloggen till en modeblogg.

Jag har nämligen upptäckt att jag tycker det är vansinnigt roligt att fota mig själv, helst så där lite snett uppifrån, med en liten suddig kompaktkamera, och med fåniga miner.

Kan man modeblogga utan att bry sig om det där med mode tror ni?
Här bär jag min älskade marinblå polotröja som jag köpt på torget för 50 kronor och cirka 10 år sedan. Den har inte ett stort hål under ärmen (för det har jag lagat).

Jag vaknade för tidigt i morse. När jag försökte vända mig i sömnen högg det till strax ovanför ljumsken i högerbenet och gjorde så väldans ont att jag inte kunde somna om.

Jag har haft ont i båda ljumskarna några dagar nu.
Det är inte precis i ljumsken utan liksom strax ovanför. Jag har funderat på vad det kan vara men kan inte komma på någon rimlig förklaring.

När jag ätit frukost ringde jag sjukvårdsupplysningen. Man blir ju liksom lite orolig när det gör ondare och ondare och logiken lyser med sin frånvaro.

Mannen som svarade på 1177 blev tyvärr också orolig. Vi gick igenom framfall, svullna lymfkörtlar, muskelproblem, cystor med vatten, cancer och andra otrevligheter utan att bli klokare någon av oss. Han uteslöt framfall (eftersom jag är för ung) och muskelproblem (eftersom jag inte gjort något ansträngande och efter att jag legat på golvet och böjt och sträckt på benen, med mannen i luren bredvid).

Till slut var det andra rådgivningssökande som pockade på uppmärksamheten och 1177-mannen avslutade samtalet med en stark uppmaning om att ringa vårdcentralen.
-En läkare måste få undersöka det där!

Precis när vi lagt på luren kom jag på att jag ju ägnade två timmar åt att trampa hårt med högerfoten på maskrosjärnet i söndags.
Det måste vara träningsvärk.

Men vad är detta? Något fult gult som sticker upp huvudet ur gräsmattan när jag kom hem efter jobbet i dag.

Man blir lite svettig när man cyklar. Särskilt när det är strålande sol redan klockan halv åtta på morgonen, och särskilt när man inte kan cykla lugnt och fint utan nödvändigtvis måste smygtävla med andra cyklister.

Men det är ingen fara. När jag kommer fram till jobbet brukar jag smita in på toaletten, torka bort den värsta svetten och rolla på lite ny deodorant.

Det hade jag gärna gjort i morses också, om det inte varit så att jag vid något sinnesförvirrat ögonblick plockat ur deodoranten ur ryggsäcken.
Nu sitter jag här och luktar… i bästa fall “varmt” som Snygg-kollegan uttryckte det under någon av hennes mest vänligt sinnade sinnesstämningar.

Jag kanske ska fundera på att försöka hålla mig lite på min kant i dag…

Ahhhh!

Äntligen till cykel igen. Det känns bra!

Lilla Svalan blev av med armbindeln (hm, fel ord, men det finns inget som är rätt, i alla fall inte i min begränsade vokabulär) i torsdags och i dag tyckte jag att det var rätt lagom om hon kan börja cykla till skolan igen.

Att det sammanföll med en dag då jag skulle vara tvungen att sluta tidigare för att hämta barnen, om nu inte lilla Svalan kan cykla hem själv, är bara en ren och skär tillfällighet…

Nämnde jag att lilla Svalan ska cykla hem själv?