Zäta

Vi har haft en mysig kväll i TV-soffan, Lilla Svalan och jag. Med Förundersökningsledaren på jobbfest och Guldgossen på kanothajk har familjens tjejer kunnat äta ungspannkaka och ostörda titta på Talang.

Men halv tio tog friden slut, när lilla Svalan kom på att hon minsann vill måla naglarna.
-Nej lilla Svalan! Nu är det faktiskt läggdags.
-Dumma skitmamma! Jag får aldrig någonsin göra som jag vill. Varför är det alltid du som ska bestämma? Jag vill inte gå och lägga mig än. Jag vill se på “Bonde söker fru” också.

Det är ett mysterium.
Hur kan det komma som en överraskning kväll efter kväll? Att man ska gå och lägga sig.
Borde hon inte åtminstone ana ett mönster efter nästan 3200 kvällar?

-Mamma, kom hem! grät Guldgossen i luren när jag svarade i mobilen på jobbet.
-Vad har hänt? frågade jag förvånat.
-Jag har trillat i trappan…

Samtidigt som jag ryckte åt mig plånbok och bilnycklar och jagade ut till bilen förhörde jag mig om Guldgossens tillstånd. Han hade ramlat på väg upp för trappan och slagit i höger armbåge och höger knä, och dessutom tappat ut en tallrik flingor med mjölk.

Det tog inte många minuter för mig att komma hem och konstatera att skadorna inte var så stora. Knäet är värst, en aning svullet och rejält ömt men armbågen är okej och trappan är numera renare än någonsin tidigare.

Nu har jag sålt mitt hår.

Jag skickade det till en perukmakare i Göteborg och har inhystat 172 kr för besväret. Förhoppningsvis hamnar det så småningom på skulten på någon som inte har eget hår.

Jag har lite ont i högerarmen efter vaccinet i går. Men det är okej. Jag använder ju ändå inte den armen till mer än att skriva, hälsa, vinka, peta mig i näsan, torka mig på utvalda ställen, lyfta ner saker med, klappa kinder, äta…