Sex minuter före midnatt, natten till i dag, bestämde sig Falunsysterns och hennes mans son att det var dags att komma ut. Vattnet gick två dygn tidigare så trots att han var drygt två veckor för tidig hann vi vänta länge.
Jag har tyckt att det varit ohyggligt spännande. Värre än när min mellansyster, eller jag själv födde barn. Jag tror det är för att Falunsystern är så ung. Hon är ju hela 12 år yngre än jag. En riktigt liten lillasyster med andra ord.
Jag kan omöjligt få in i skallen att hon är lika gammal som jag var när jag fick Guldgossen. Och lika gammal som min mamma var när jag föddes.
Jag har sett kort på underverket. Han är den absolut sötaste lilla nyföding jag någonsin sett. Mina egna barn inberäknade (förlåt Guldgossen och lilla Svalan, men det är sant). Falunsystern säger att barnmorskorna påstår att han är den finaste bäbisen som fötts på deras sjukhus. Jag tror henne, och dem.
Nu har vi en “riktig” familj, alla tre systrarna. Man och barn. Ansvar och glädjeämnen.
Jag längtar efter att få träffa lille Falunkorven live men det är långt till Ludvika. Inget för ett tjugominutersbesök på BB direkt. Tack och lov att det finns telefoner, kameror och internet.
