Zäta

Det är rena rama aprilvädret.

I fredaqs gladde regnmolnen gräsmattan med sin närvaro.
I går eftermiddag gladdes jag över solen som målade min näsa röd när jag var ute på sjön.
I dag tokregnar det igen.

Varken yr.no eller klart.se har målat in några regndroppar hos oss i dag men likväl ösregnar det.

Men det gör ingenting. Jag fick min beskärda del av härligt helgväder i går. Efter en förmiddagsskur tog vi oss ut på Vänern tillsammans med Förundersökningsledarens syster och hennes familj. Eftersom det regnade på förmiddag var det ingen i det Zätiska residenset som tänkte på att smörja in sig och nu sitter resultatet som en Rudolfglödande fläck mitt i ansiktet på mig.
Övriga medlemmar i familjen, som inte är lika lättpåverkade av solen, bär dock inga dylika tecken.

Äntligen har jag pratat med Falunsystern. Hon var på hemväg från BB med maken och Falunkorven och hann berätta sin förlossningshistoria för mig. Den innehöll en hel massa värkarbete, en stöttande make och världens sötaste son.

Medan vi pratade avbröt sig Falunsystern plötsligt och utbrast:
-Men Falunsysterns make! Sakta ner! Nu tycker jag det är läskigt!

Det regnar kraftigt på vägen till Ludvika (Falunsystern bor i Ludvika…) och Falunsystern var rädd för vattenplaning.
Jag kommer ihåg det där, när man är på väg hem från BB med sin förstfödde och hela världen plötsligt förvandlas till ett potentiellt hot, till en allt för farlig plats för nyfödingar som måste skyddas till varje pris. Varghonan i en vaknar abrupt och är redo att attakera mot vem det vara månde vid minsta tecken på farligheter.