Zäta

Hmmmm, så gott!

I går kväll råsaftcentrifugerade jag ett ganska stort antal äpplen och päron, en citron och en bit ingefära.
Sedan kokade jag upp ”saften” (som mest liknade rinnigt äppelmos till konsistensen) och silade den genom en ren diskhanduk. Kvar fick jag en grumlig smutsorange vätska som jag blandade med kolsyrat mineralvatten.

När jag satte mig vid vårt stora köksbord på jobbet i morses och började kolka i mig av min goda brygd fick jag några äckelmagade ögonkast.
Okej, utseendet är inte det mest tilltalande, men smaken… Det är sött av äpplena, lent av päronen, uppfriskande av bubbelvattnet, smakrikt av ingefäran och med lite sting från citronen.

Och nu är det redan slut!
En och en halv liter på en och en halv timma.
Måste se till att det är ledigt på toa ett tag framöver!

HÖGER
HÖGER
HÖGER
HÖGER

Tanklocket sitter på HÖGER sida!

När jag svängde in för att tanka på St1 för en liten stund sedan fick jag backa och krångla och förklara mig för skrattande bilister.
-Fel bil! ropade jag som ursäkt.

Att “rätt bil” inte varit i min ägo på ganska länge, tyckte jag var onödigt att tillägga.

Jag tröstar mig med att jag förmodligen förgyllt åtminstone några av mina medmänniskors morgon.

För att ni bättre ska förstå varför Förundersökningsledarens namn är en sådan beskrivande fullträff ska jag berätta vad min käre make gjorde i går kväll.

Till helgen ska han fjällvandra tillsammans med goda vänner och nu är hela nedervåningen fylld av liggunderlag, sovsäck, ryggsäck, kläder, packpåsar och mat.
Jag tror maten är det viktigaste momentet under en vandring. Det är noga med mängder och vikter, energiinnehåll och tillagningstid.

Förundersökningsledaren har kommit fram till att havregrynsgröt förmodligen är en av de bättre frukostalternativen. Det är varmt, lätt att bära, lätt att laga till och ger en skön mättnadskänsla.
Problemet är bara att Förundersökningsledaren inte gillar havregrynsgröt.

Vad gör en förundersökningsledare som bestämt sig för att äta gröt men inte tycker om det? Struntar i gröten? Oh, nej!

I stället provlagar han gröt med russin och äter, efter kvällens middag. Jag anar att det blir gröt i kväll igen, och även i morgon kväll. Allt för att vänja sig vid smaken och naturligtvis för att komma fram till vilka mängder som ger den ultimata konsistensen. Redan i går kväll konstaterade han att just russin som fått koka med gjorde gröteländet något mer fördragsamt.