Jag pratade med Guldgossen om mina planer redan i går kväll. Jag ville ta reda på hur mycket läxor han hade och om det skulle kunna vara genomförbart.
Guldgossen skulle räkna en hel del matte och skriva meningar om svenskaglosorna samt öva på desamma. Men han hoppades att han skulle klara det.
Det var en förtvivlad Guldgosse som ringde mig efter skolan.
-Cykeln är trasig. Jag kan inte cykla hem, och om jag inte kommer hem i tid hinner jag inte göra mina läxor och då kan vi inte göra det där som du pratade om.
Guldgossen fick gå hem från skolan. Han lämnade den tunga jympapåsen hos lilla Svalan och jag tog med både den, cykeln och så klart lilla Svalan när arbetsdagen var slut.
Guldgossen hade kämpat hårt med läxorna och hunnit klart när vi kom hem.
Alltså kunde vi sätta oss i bilen och åka till – badhuset.
Barnen gillar verkligen att bada och jag gillar att få simma lite grann.
Lilla Svalan simmade 200 m bröstsim och 50 m rygg bara för nöjet att få se mig hoppa från bassängkanten. Jag simmar gärna men är väldigt harig när det gäller hopp.
Guldgossen simmade också 250 m och jag hann 500 medan barnen lekte med kamrater de hittat i bassängen. När kompisarna gick hem fick jag dock inte simma mer utan lekte haj och jagade barnen i lekdelen av bassängen.
När vi (läs jag) var trötta på badhuset bytte vi om och skyndade oss hem till Robinson. På vägen stannade vi till vid McDonald´s för att fylla på med de kalorier vi lyckats tappa, och lite till.
De hade nog mycket att göra på McDonald´s eller så var det bara allmänt rörigt för vi fick vänta ett bra tag på vår mat. Lilla Svalan tog ett happy meal, jag en Mc Leif och Guldgossen en BigMac endat ost.
När vi kom hem och skulle sätta tänderna i maten upptäckte Guldgossen (den hungrige Guldgossen) att de gjort fel på hans beställning. I stället för endast ost hittade han extra ost. Alltså hamburgare, bröd, ost, sallad, små slemmiga gurkbitar och dressing.
Jag blev riktigt uppbragt eftersom vi fått vänta, och skynda oss, och precis kom hem till Robinson, och satt oss med förväntan…
…och så åkte jag tillbaka. Beredd att skälla lite.
Jag kom dock av mig när makens kusin stod i utskänkningsluckan (låter som om det skulle handla om tyngre grejer än hamburgare). Och fastän jag inte ens fick en liten munk extra som plåster på såren så tackade jag bara och log när jag äntligen fick Guldgossens betalda hamburgare.
Och han blev mycket nöjd och belåten när han fick sätta tänderna i den, en halvtimma efter att vi andra ätit upp vår goda mat.
