Zäta

Klart!

Nu är lilla Svalans garderob helt tömd, genomprovad och fylld på nytt med det som passar. Det blev mer kläder kvar än jag trott.
Fyra kassar kläder har nämligen rensats ut från barnens garderober.

Klockan är tjugo i åtta och det är tid kvar att stryka lite innan jag bänkar mig i soffan med Robinson.

När jag kom ut på min lunchpromenad var allt höstigt höstelihösthöstregn från morgonen som bortblåst. Förmodligen var det bokstavligen bortblåst!

Solen sken som om den hade betalt för det och jag blev varm och skön. Så varm att jag tog av mig halsduken och ångrade den lila baskern jag satt på huvudet.

Promenaden gick till kiosken där jag köpte två… frimärken.
Sedan vidare till en sybehörsaffär där jag fick hjälp att klämma i fyra öljetter i Förundersökningsledarens badbyxor. Nu kan han snöra dem igen.

På väg tillbaka till jobbet råkade jag passera den anrika (läs antika) affären “Strumpan” och fick se att de hade sin årliga BH-rea. Jag har gått och väntat på den. Billiga bra BH:ar är inte varje dag man kommer över.
Förmodligen hade rean hållit på ett tag för det fanns bara tre BH:ar kvar i min storlek. Jag provade dem och hittade en som satt skönt.
Hundra kronor fattigare men en BH rikare gick jag gladeligen tillbaka till arbetet igen.

Strax innan jag kom fram till jobbet tappade jag min röda halsduk som jag slarvigt knölat ner i jackfickan. Som tur var upptäcktes den av en trevlig kvinna utanför Komvux så jag tappade inte bort den helt.
Tidigare i livet har jag tappat bort två militärhalsdukar. Den första var min pappas och den försvann någonstans i Skara. Jag var verkligen ledsen för det eftersom det varit pappas och den var så välanvänd och mjuk. När sorgeperioden var över köpte jag en ny. Den har jag också förslarvat. Nu har jag så många halsdukar att jag egentligen inte behöver köpa någon ny militärhalsduk. Men jag gillar färgen och storleken så kanske blir det en ny igen vad det lider.

Tillsammans med lilla Svalan gick jag igenom hennes garderob i går kväll. Vi hann lite mer än hälften. En dryg Willys papperskasse fyllde vi och mer lär det bli i kväll när vi tar sista rycket bland strumpbyxor, t-shirtar och tröjor.

Lilla Svalan var riktigt duktig. Hon lyckades skiljas från några av sina numera urväxta favoritplagg utan allt för mycket mankemang. Nu finns det nästan plats för något nytt…

När jag kliver in på jobbet är det lite lagom nersläckt. I köket luktar det nybryggt kaffe och på bordet brinner stearinljusen. Även i “bunkern”, där jag tillbringar mina arbetsdagar avskärmad från dagsljus och omvärld, har någon tänt ljuslyktorna på det låga bordet i loungeavdelningen.

Det känns som att komma hem, hem till en plats där någon bryr sig, där någon vill pyssla om och månar om.

Det är vår VD som varit i farten. Jag tror han gillar sina anställda.
Häromdagen var det en av mina kollegor som freudianskt råkade kalla honom “pappa”.