Zäta

I morgon ska Förundersökningsledaren och jag medverka vid en barnvälsignelse tillsammans med en professionell sångerska från Alingsås. Vi damer ska sjunga och Förundersökningsledaren spela gitarr.
I går kväll övade vi en liten stund – via Skype.

När man bara pratar med varann så märks ingen fördröjning, men när man sjunger blir det väldigt tydligt att man inte sitter på den allra snabbaste uppkopplingen. Alingsåserskan låg ungefär en fjärdedel efter i vår högtalare. Det är inte det lättaste att öva då…

Vi löste problemet genom att skruva ner ljudet på henne så fick hon öva på sitt håll. Hon sjunger andrastämman och jag melodin och jag är helt säker på att vi låter jättebra tillsammans, även om jag inte hört det.

Fritids är stängt i dag. Det betyder att lilla Svalan får cykla hem tillsammans med Guldgossen direkt efter skolan. Och för att kunna cykla hem måste man cykla dit…

Jag hjälpte lilla Svalan iväg i morses. Det gällde att hinna i tid till frukosten. Ute var det mörkt och uschligt så jag lovade lilla Svalan att ta vägen förbi skolan för att se till att hon kommit fram.

När jag kom till skolan stod lilla Svalan och väntade på mig vid parkeringen. Klockan var 07.34 och vi konstaterade att hon hunnit i tid till frukosten trots att hon egentligen var fyra minuter försenad…
Frukosten… på fritids…

Men nej!

Om fritids är stängt så blir det ju ingen frukost heller!

Här har jag lurat i väg min enda dotter genom mörker och duggregn utan frukost i magen, medan Guldgossen sitter hemma och smörjer kråset och inte behöver cykla förrän dagen börjar gry och klockan närmar sig åtta.

Jag försökte förmå lilla Svalan att äta sin fruktstundsbanan till frukost och hoppa över fruktstunden men den gubben gick inte. I stället blev det jag som fick fara hem igen, i ilande fläng, för att smöra och osta en macka och skaka samman en flaska O´boy.

När jag var klar snabbade jag mig ut i farstun med mackan i ena handen och O´boyen i den andra.
Där stod Guldgossen och gjorde sig klar att cykla till skolan. Dräpande fällde han bara en enda kommentar:
-Och här kommer curlingmamman trippande!

I går kväll var Guldgossen, Förundersökningsledaren och jag på informationsträff på Broholmsskolan. Guldgossen har sökt dit inför högstadiet.

Skolan gav ett mycket gott intryck. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ändamålsenliga men mysiga lokaler, engagerad personal, positiv grundsyn på eleverna och mottot ”kunskap för livet” men jag nöjer mig med att berätta att under informationen och den efterföljande rundvandringen kände jag allt starkare hur mycket jag önskade att Guldgossen skulle komma in på skolan.
Förundersökningsledaren och allra viktigast – även Guldgossen – upplevde samma sak.

När rundvandringen var slut frågade vi rektorn hur länge det dröjer innan vi får besked om Guldgossen kommer in eller inte och hon svarade att alla som var på informationsträffen hade möjlighet att beredas plats om man så önskade.

Det känns faktiskt som en sten har fallit från vilket organ det nu är som bär stenar. Jag brukar slå mig för bröstet och påstå att jag har ett positivt synsätt och inte oroar mig för saker, men inte desto mindre känner jag lättnad.

Det liksom bubblar och spritter lite i själen!