Zäta

I går kväll läste jag ut Steve Berrys “Tempelriddarens Arv”.

Vill man ha lite lättläst underhållning utan större krav på spänning eller briljerande språk så rekommenderar jag den här boken.
Historien är ganska invecklad med en hel del turer fram och tillbaka som inte alltid är så lätta att förutspå, och det är väl det som ger boken ett plus.

I efterordet förklarar författaren varifrån han hämtat inspiration och man förstår då att det mesta bygger på historiska fakta. Jag skulle gärna velat veta om det innan jag började läsa för i mina ögon framstod allt som fiktion.

Jag ogillar hur författaren kullkastar det centrala budskapet i kristendomen utan att förstå vad det egentligen är han avlivar. Det verkar som om han tror att han gör kristendomen och alla andra religioner en välgärning genom att skriva bort det som väcker anstöt hos icke-kristna men han förstår inte att det är själva kärnan han ger sig på.

Summa summarum är det här ingen bok som varken gör avtryck eller ger intryck. Jag kommer ha glömt den om en vecka. Den var lättläst och slukbar på grund av ett flytande språk och en handling med driv och tydligt mål men jag tänker inte springa omkring och rekommendera den till höger och vänster.

Huvudvärken som nästan fällde mig i går, trots fyra migräntabletter, hovrar oroväckande i vänstra loben. Jag funderar på om jag ska försöka dräpa den med ytterligare tabletter eller hoppas att den ger sig iväg på egen hand efter frukost och dusch. Jag vet att den inte är snabb att släppa greppet så det kanske är bäst att jag ger den en omgång. Att magen tar stryk kan jag leva med, i alla fall om raset väntar tills i morgon.

I dag är det julbordsdag. Och inte vilket julbord som helst. Mina föräldrar bjuder hela familjen till Lundsbrunns Kurort. Jag har ätit många julbord i mina dar, minst ett per år i långeliga tider så jag har ett ganska stort beslutsunderlag.
Lundsbrunns Kurort erbjuder det klart bästa. I alla fall om man går efter utbud bland faten. Det handlar om överdåd i ordets rätta bemärkelse.

Det är inte bara julbordets fröjder jag har att se fram emot i dag. Jag längtar ännu mer efter att få träffa min syster och hennes familj som tog sig hit från Italien i går.
De möttes av snö i Nyköping och jag tänkte för mig själv att det är bäst de passar på att njuta. Vem vet, det kanske blir enda snön de ser i år.

Men i morse vaknade jag av att Guldgossen vrålar från sitt rum:
-Lilla Svalan! Det är snö!
Tydligen räckte det dock med vetskapen om allt det blöta vita som landat under natten. Nu sitter barnen ändå klistrade vid TV:n och bryr sig inte alls om naturens lockelser utanför fönstret.

De hinner nog ut och leka en liten stund om de vill, efter frukosten, medan jag duschar och funderar över vilka kläder jag vill ha i dag. Garderoben innehåller ett par röda byxor. Kompletterat med något svart upptill kanske jag kan få godkänt.