Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Torsdagslunch

Matnyttigt Posted on Thu, December 29, 2011 20:15

Här är recepten på maten jag bjöd på till lunch i dag. Vi var sju vuxna och fem barn varav ett höll sig till bröstmjölk. Det bjöd jag inte på så han fick själv ha med sig maten…

När gästerna anlände (stod jag i köket och stressade) serverades först en alldeles purfärsk välkomstdrink från råsaftcentrifugen. Den var gjord på två ananasar, två lime, fem gröna äpplen och en rejäl bit färsk ingefära.
Glasen var bottnade med ca ½ msk grenadin för att väga upp syran från ananasen och limen. Jag serverade drycken i IKEA´s allra vanligaste ljuslyktor och hade klippt till sugrör för att de skulle passa i längd.

Till förrätt var det räkcoctail med vinreducerad charlottenlök. Receptet har jag hämtat från senaste numret av buffé, men jag har anpassat det en aning till mina smaklökar och vad jag hade att tillgå i skafferiet.

Här är receptet. Det är till sju vuxna men det blev för mycket räkor och för mycket lökröra och en fasa massa svart rom över så antingen får man göra mycket större förrätter eller dra ner på mängderna.
*Marinera 400 g räkor (200-300 g räcker) i 77 g (eller mindre om man har mindre mängd räkor) sötsur chilisås. Ställ dem kallt. Enligt ursprungsreceptet var räkorna marinerade i limejuice tror jag, men jag minns inte riktigt. Sötsur sås gick i alla fall bra.
*Hacka 148 g charlottenlök fint och riv 80 g (en liten) rödbeta. Egentligen skulle det vara en stor rödlök enligt ursprungsreceptet och ingen rödbeta alls, men jag hade en massa charlottenlök hemma och kompletterade med rödbeta för att få fin färg. Resultatet blev godkänt även med mitt påhitt.
*Koka lök och rödbeta i 2-3 dl (jag hade 3 dl men i ursprungsreceptet var det 1½ dl, men då var det å andra sidan mindre mängd lök) vitt matlagningsvin eller annat valfritt vitt vin. I buffé använde man mousserande vin, och det sätter kanske extra piff. Jag är inte tillräckligt bevandrad i vinvärlden för att våga uttala mig om det.
Låt löken koka på låg värme tills all vätska kokat bort. Löken blev mjuk och fin med rödbetorna behöll lite stuns vilket gjorde resultatet trevligare än om det bara varit en slät smet.
*När lökkoket svalnat blandar man ner 200 g färskost av Philadelfiatyp. Jag tog Philadelfiaost för jag tyckte det var enklast. Mängden ost var 200 g enligt ursprungsreceptet och jag tyckte det var lagom även när jag plussat på lökmängden rejält.
*Mosa två stora eller tre små mogna avokados med 1 tsk limejiuce, ½ pressad vitlöksklyfta och salt samt svartpeppar. Man behöver inte mosa så noga, är det lite bitigt så gör det absolut ingenting. Jag tog två små avokados och tyckte det räckte. Man kan ha mer vitlök i om man vill men då får man vara beredd på att det tar över smaken ganska rejält. ½ klyfta ger bara en aning och det räcker. Limejuicen sätter god smak och håller även fruktköttet grönt i stället för brunt.
*Lägg ner rörorna i glas. Jag fortsatte med IKEA-ljuslyktorna och fick en lagom stor förrätt. Större glas ger mer förrätt men då måste man nog låta det gå en stund mellan förrätt och varmrätt eller bara bjuda kroppsarbetare.
Börja med avokadoröran i botten, sedan lökröran, sedan räkorna och toppa sist med en sked svart kaviar samt en klyfta lime. Det är snyggt med en dillkvist också, men det fanns inte med i receptet och jag lyckades inte tänka på det på egen hand.
*Barnen fick stavar av morot, gurka och äpple i sina glas, samt lite majs för dem som gillar det.

Som huvudrätt serverades ugnsstekt fläskytterfilé med kokt potatis, tomatsås och broccolipuré.

Broccolipurén har jag skrivit om tidigare i bloggen. Den är godare än man kan tro. Jag har hittat på receptet själv men det är inga konstigheter, så jag är nog inte ensam om det.
Den här gången gjorde jag en rejäl sats eftersom vi var många.
*Koka tre broccolistånd, särtagna till knippen och utan stockar, i välsaltat vatten.
*Häll av vattnet och lägg i en rejäl klick smör eller margarin. Jag tog 25 g men man kan nog ta mer om man vill.
*Vispa sönder broccolin med elvispen, och tillsätt under tiden en halv burk creme fraich. Jag tog lätt creme fraich men det blir säkert godare med en fetare variant.
*Smaka av med salt och vitpeppar.

Den ugnsstekta fläskytterfilén är också en bloggfavorit i repris. Jag har för mig att jag trollade fram den ur huvudet någon gång i ett pressad läge men det blev så pass bra att jag har gjort den några gånger till.
*Putsa två fläskytterfiléer från eventuella senor. Skär några tunna snitt i översidan för att marinaden ska krypa ner i köttet bättre.
*Häll två burkar tomatkross i en ugnsfast form. Jag tog tre burkar den här gången för formen var lite stor, men två hade räckt.
*Lägg ner filéerna i tomatkrosset.
*Gör en marinad av 3 msk matolja, 2 msk kinesisk soja, en rejäl bit färsk ingefära som finhackats (runt 20 g är lagom), ½ röd chilifrukt utan kärnor och vita hinnor (även den finhackad), två stora klyftor vitlök (hacka, hacka) och 2 tsk salt.
*Skeda marinaden över filéerna. Det gör inget om den rinner ner i tomatkrosset men det ser trevligt ut och smakar godare om så mycket som möjligt av kryddorna stannar kvar uppe på toppen.
*Ställ in filéerna i ugnen. Jag började på 200 grader men sänkte till 150 grader efter en stund för att ovansidan skulle hinna få lite färg innan innertemperaturen var uppe i 70 grader. Det är bra att ha en ugnstermometer så man slipper ta ut och provskära filéerna.
*När köttet uppnått rätt temperatur ställer man helt enkelt hela anrättningen på bordet eller så tar man upp köttet ur ungsformen och skär upp och serverar för sig och häller såsen i en egen bytta. Vi provade på Förundersökningsledarens förlag att mixa såsen slät men det ska jag inte göra nästa gång. Det är trevligare och godare när såsen har lite textur av tomatkrossbitarna. Smaken av tomat, köttsaft och den smakrika marinaden gör sig fint som sås.

Jag nöjde mig med att servera gurka, coctailtomater och majs i egna små skålar som komplement till huvudrätten.

Slutligen var det dags för efterrätten.
Vit chokladmouss är fantastiskt lätt att göra. Har du barn med vid bordet så gör en rejäl sats. De är oftast mer försigkomna än tråkiga vuxna och vågar ta till sig rejält av det de gillar.
*Bryt 200 g vit choklad i bitar.
*Häll 5 dl vispgrädde i en tjockbottnad kastrull. Lägg i chokladen.
*Värm grädden försiktigt under ständig omrörning tills chokladen smält helt och hållet.
*Häll över grädden i en vispskål och låt kallna i kylskåp.
*Strax innan serveringen vispar man grädden som vanligt och simsalabim har man en jättegod chokladmouss som passar suveränt till fruktsallad eller andra efterrätter med dragning åt det fruktiga eller sura/syrliga hållet. Chokladmoussen är väldigt söt så den gör sig inte så bra till sådant som redan är sött.

Som fruktsallad lät jag gästerna själva välja frukter från en lista jag skrivit i ordning och eftersom jag hade lite tid på mig blandade jag sedan sallad till var och en i en efterrättsskål. Det är naturligtvis vansinne att hålla på så om man inte har gott om tid men med kräsna gäster (läs lilla Svalan och Guldgossen) eller allergiker (läs Guldgossen) så är det ett bra alternativ.
De frukter och bär mina gäster kunde välja mellan var: amerikanska blåbär, färsk ananas, galiamelin, physalis, färska jordgubbar, passionsfrukt, gul kiwi, mango, äpple, apelsin, päron och banan.

Till fruktsallad och vit chokladmouss är det gott med en kopp kaffe.



Vi hittade ett par 29:or

Barna Posted on Thu, December 29, 2011 19:37

I eftermiddag har jag bowlat tillsammans med min familj, Falunsystern och hennes man samt den äldste av de små Italienarna. Han är bara fem år och hans föräldrar var på annat håll medan vi bowlade.

På väg till bowlinghallen kom vi på att vi glömt fråga Italiensystern vilken skostorlek hennes son drar. Tänk om det inte fanns tillräckligt små skor att låna!
Vi frågade Italienaren själv, fast utan större hopp om att han skulle veta:
-Vilken skostorlek har du?
-Nej, jag har stövlar!