Zäta

När jag var ung var jag en headbangare.

Min man, eller rättare sagt min blivande man (Ja, det var han redan då, även om jag inte informerat honom om det ännu.) var gitarrist i ett rockband. Ingen av musikerna var långhårig men jag stod gärna och shakade huvudet i takt med musiken men mina korkskruvar.

Numera saknar jag både korkskruvar och förmågan att headbanga. Det räcker med att jag skakar lite på skallen så är det som att åka karusell på Liseberg. Visserligen ett billigt nöje, men rockmusiken vill ha mer än så.
Tur att jag kan knäppa fingrarna fortfarande.

I dag hade jag bestämt att vi skulle städa lite. (Ja, bli inte oroliga. Naturligtvis var det Förundersökningsledaren som redan tidigare bestämt det där om städningen. Men jag hade skjutit på det lite och plötsligt var det fredag och hög tid att få den där städningen gjord.)

Förundersökningsledaren har varit i kyrkan och agerat ljudtekniker så det föll på min och barnens lott att fixa städningen. Dammsugaren hade Förundersökningsledaren framme i går kväll så det återstod bara att plocka undan lite och att städa toaletterna.

Medan jag lagade middag befallde jag Guldgossen att plocka bort allt som inte låg på sin rättmätiga plats.
Lilla Svalan volonterade för toaletterna. Hennes kompis Flätan var här så jag förundrades en aning över lilla Svalans tjänstvillighet.

Än mer förundrad blev jag när jag fick höra lilla Svalan undervisa Flätan i toalettstädningens sköna konst.
-Först trycker man ut allt vatten ur toalettstolen. Och så häller man i sån´t här medel. Det är jättegiftigt så man måste vara försiktig. Sen ska vi vänta lite. Och då passar vi på att tvätta tvättstället. Vi kan ha en sån här svamp. Och för att det ska skina fint så tar man ett torr trasa och torkar med.

Rent blev det också!

När klockan närmar sig midnatt och man äntligen lyckas slita sig från dagens sysslor och närmar sig sängen, blir man lagom glad av att upptäcka en grushög under täcket.

Det är nästan så att jag vill ruska liv i barnen och fråga vem av dem som fått för sig att jag inte bör nöja mig med att sova på spikmattan.

Förundersökningsledaren reser en del i jobbet. Förra veckan var han till exempel i Finland.

Tidigare i veckan beställde han hem en kabinväska. Den anlände i dag.
Förundersökningsledaren hade bara precis hunnit packa upp sin väska (ur kartongen, märk väl) så var Guldgossen framme och pillade på låset.

Tänk att det räcker med tre siffror, tre små snurrbara hjul, för att alstra tusen möjliga låskombinationer.

Guldgossen blev helt knäckt när han insåg vad han gjort. Förundersökningsledaren uppvisade mer tålamod än vad som är möjligt kvart över tio på kvällen efter att först ha jobbat en hel dag och sedan ägnat hela kvällen åt att köra ljudet i kyrkan.
Själv blev jag lite arg. Varför ska vår son alltid vara på och pilla på allt?!

Som tur var hade Guldgossen inte råkat ändra den förinställda koden. Det var bara en av sifferhjulen som ställt sig lite snett och förhindrat låset från att snäppa upp.
Så nu är friden återställd hos familjen Zäta.

Och kanske, kanske är inte Guldgossen lika snabb på att trycka, prova, testa och pillra nästa gång han kommer i närheten av något lite mer avancerat än säg… en burk majs.

I dag hade jag med mig överbliven pannkakssmet och stekte pankisar på jobbet. Tre gyllengula godingar blev det.

Det bästa var dock inte smaken, utan alla avundsjuka kommentarer från kollegorna.

Men tyvärr var det inte min lunch som framkallade mest kommentarer i köket i dag. Det var i stället lilla kollegans chokladmuffins. Jag brukar tycka att jag är en mästare på muffins men det här var verkligen CHOKLADMUFFINS.
Jag vet inte vad hon stoppat i dem (och hon vägrade dessutom dela med sig av sitt hemliga recept (vilket jag också skulle gjort om jag lyckats skapa dessa fantastiska mästerverk)) men de var helt enkelt perfekta. De smakade så mycket choklad och var så perfekt sega och mjuka på samma gång att jag inte kunde låta bli att stöna av vällust.

Huvva, vilket väder vi har. Det regnar och åskar.

När jag stod vid macken och tankade bilen kom en tant förbi med en plastpåse på huvudet. Det såg rätt kul ut.
Själv har jag varit ute och gått en sväng i regnet som lockat fram mina lockar.
Bra mycket snyggare än en plastpåse!