Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Trädgårdslördag

Blommor och blader Posted on Sat, May 12, 2012 23:41

Jag är glad!

I dag har jag utnyttjat min mamma. Hon har varit här och hjälpt mig i trädgården. Jag lockade henne med att vi skulle sätta potatis och åka till Henrys Café och fika.
Vi har inte gjort någotdera.

Mamma kom hit efter lunch. Klockan var nog ungefär halv tre. Innan vi for för att fika ringde jag caféet och kollade öppettiderna för säkerhets skull.
De stängde klockan två.

Med mammas hjälp (och Förundersökningsledarens måste jag också i rättvisans namn tillägga) har jag undereftermiddagen strukit sex pallkragar med träolja, placerat ut pallkragarna i trädgården, planterat tre plantor rabarber i en krage (eller rättare sagt två, vi ställde nämligen två på varann för att få tillräckligt med jord för rabarberna. Rabarberna hade mamma med sig från sin egen trädgård.), köpt och planterat sex jordgubbsplantor i en krage (vi klippte till en sopsäck och täckte jorden med, kryssade hål i den och planterade sedan jordgubbarna i hålen. Förhoppningsvis blir jorden mer fukthållande och bären håller sig rena.), planterat en tuva lupiner och sått en massa lupinfrön som jag fått av mamma.

Det där med lupinerna är lite kul, i alla fall om de tar sig.
När vi bodde i en bostadsrätt i Stenhammar Park växte det jättefina mångfärgade holländska lupiner i en rabatt. De förra ägarna hade själva importerat dem från Holland.
Innan vi flyttade därifrån tog jag tillvara på frön och gav min mamma. Hon sådde fröna i en slänt hemma hos sig och de tog sig snällt och blommar numera jättefint precis vid infarten till gården.
För några år sedan spatserade jag runt bland mammas lupiner och valde ut de som jag ville ta frön av. Fröställningarna har legat i vårt garage och väntat på att den här dagen skulle komma.
Mamma tog också med sig en planta lupiner hemifrån när hon kom hit i dag. Jag har satt dem och sått frön och nu hoppas jag att det blir blommor nästa år.

I stället för att gräva upp grässvålen i botten av pallkragarna kom mamma på att vi kunde lägga ut tidningar för att kväsa gräs och ogräs. Tidningarna kommer släppa igenom väta, stoppa ogräset och är dessutom betydligt billigare än täckväv.

Matjorden Förundersökningsledaren grävde upp förra hösten har inte bara blivit ett potentiellt potatisland utan också grundstommen till mina sålådor.
Till rabarberna har vi blandat in stallgödsel och riktigt fet och glänsande matjord som jag “odlat fram” tidigare.
Till jordgubbarna gjorde vi en bädd av gammal matjord, stallgödsel och en stor påse plantjord.
Lupinerna ska inte ha för välgödslad jord så de fick nöja sig med matjorden.

I kväll har jag vattnat och i morgon och säkerligen flera dagar framöver så har jag fortfarande två pallkragar kvar att så i. Jag har tänkt prova popcornsmajs i den ena och luktärter och vallmo i den andra.

Förutom rabarberplantorna mamma hade med sig så fick jag också några stjälkar ätfärdig rabarber. Först var jag inne på att göra rabarberpaj men så sprang tiden iväg och istället frilirade jag fram karamelliserade rabarber med kardemummasmak. Till fikat blev det därför vaniljglass, vispgrädde och söta rabarber. Jättegott!



Fast på en ö

Barna Posted on Sat, May 12, 2012 22:18

Jag är en aning nedstämd.

Guldgossen är på cykelhajk runt Brommö. Han for i morse klockan halv sju och är tillbaka i morgon kväll vid sextiden.

Under den gångna veckan har Guldgossen inte haft ont i magen en enda gång.
Inte förrän nu, när han är på hajk.
Är det inte typiskt så säg!

Vid fyratiden i eftermiddag fick jag ett SMS där Guldgossen skrev att han har ont i magen, att utedasset är jätteäckligt och att han vill fara hem.
Jag ringde och pratade med honom och han pratade med en ledare och så kom vi fram till att han blir tvungen att stanna kvar på lägret.
Sista färjan för dagen hade nämligen redan gått…

I kväll har jag pratat med honom igen. Det magonda har gått över och Guldgossen kände inte längre behov av att komma hem i förtid.

Ändå gör det lite ont i mammahjärtat när jag tänker på min älskling som satt fast på en ö med magont och hemlängtan.