Zäta

Det här är inlägg nummer 4100.

Snart fyller jag 41 år.

Tänk vilket sammanträffande (läses med hög andel ironi).

Dagen började med regn, kalla vindar och bara åtta plusgrader.
Redan vid lunch hade det dock solat upp sig och jag gick torrskodd på stan.
När jag for hem från jobbet hade solen legat på och värmt upp bilen såpass att jag var tvungen att köra nedvevat.

Och i kväll har jag haft en produktiv trädgårdssejour igen.

Efter middagen som Förundersökningsledaren förtjänstfullt lagade till med lax, ris och hollandaisås (lilla Svalan önskade sedan att det alltid är Förundersökningsledaren som lagar maten när vi har lax på menyn) tog jag en sväng i trädgården och tittade till nyplanteringarna. Det där med att avhärda majsen innan utplantering hade förmodligen varit ett smart drag. Nu ligger mina majsstrån som döda sillar i sin upphöjda bädd.

Jag satte bevattning på rabarberplantorna och sedan potatisodligen och skvätte också lite vatten på några krukor som står utmed husväggen.

Sedan tog jag itu med smultrontornet.
Först rensade jag i de två facken med vitlök. Jag plockade undan allt gammalt gräsklipp som skyddat plantorna under vintern och luckrade upp jorden. Så hällde jag på hönsgödsel och myllade ner det och kände mig rätt nöjd med vitlöken. Nästa gång vi klipper gräset ska jag bädda kring plantorna med nytt gräsklipp.

Morötterna som jag sådde i söndags har börjat titta upp med små smala fjun ur jorden och en liten grön grodd skymtar i persiljefacket. Men det som överraskade mest var att basilikan redan grott. Jag sådde ju urgamla frön i söndags och bröt mot alla regler när jag direktsådde dessa ömtåliga skapelser.
Efter att ha kikat runt lite mer i smultrontornet har jag dock dragit slutsatsen att det förmodligen är frön från fjolårets balsaminer som grott. Jag räddade fem små hjärtbladspar ur ett tomt fack och planterade dem bredvid vitlöken, så får vi se hur det går med dem senare i sommar.

Kvällens stora arbete var att gräva fram kantbrädorna i ett av de nedersta facken i smultrontornet, rensa rent från jord och sedan spika fast fiberduken som ligger i botten mot kantbrädorna. Jag tog små pappspik med stort huvud till hjälp.
När Förundersökningsledaren byggde tornet åt mig för många år sedan spikade han naturligtvis fast fiberduken också, men bara på ett fåtal ställen. Allt efter att åren gått har fiberduken krupit allt längre in i odlingen och därmed släppt in allt mer gräs från den kringliggande gräsmattan.

Ett av facken åtgärdade jag förra våren och nu har jag bara två kvar.

När jag var färdigspikad, vilket tog sin rundliga tid eftersom det inte alltid fanns så mycket plats att svinga hammaren, grävde jag igenom all jorden med planteringsspade, jämnade till och sådde fyra rader blandsallad.

Nu har jag flyttat vattenspridaren till smultrotornet och ska låta den gå en stund medan jag ömsar tvätt på tvättlinorna i tvättstugan. Det går inte att hänga ut någon tvätt så länge tallarna envisas med att polla av sig i så rikliga mängder.