Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Näst sist

Barna Posted on Tue, June 05, 2012 21:54

Guldgossen var verkligen med och sprang på friidrottstävlingen i dag. Den onda foten skötte sig och det gjorde uppenbarligen även den andra.
Nytt personbästa blev det. 3.28 på 800 m. Bästa tiden när han övat hemma är 4.44.
Jag är extra glad för det visar att även min snälle lille gosse har lite tävlingsglöd och kämparanda i sig.

Jag hade annars noga inpräntat att det absolut inte gjorde något om han kom sist. Han skulle inte bry sig om de andras tempo överhuvudtaget. Bara fokusera på att hålla en så pass låg hastighet i början, att han orkade springa hela vägen. Det skulle bli pinsamt och skamligt om han blev tvungen att gå sista biten!

Guldgossen gjorde dock mer än bara tog det lugnt. Han låg bara en liten bit bakom tätklungan och hade till och med några bakom sig ända tills upploppet då han blev omsprungen av alla utom en.
– Så jag kom inte sist mamma, jag kom näst sist! rapporterade Guldgossen när jag ringde hem för att höra hur det gått i eftermiddags.
– Åh vad stolt jag är! Jättebra! Du är så duktig! jublade jag entusiastiskt.
– Det var en kille som sprang för fullt redan från början, men han svimmade efter halva loppet.



Förvirrat

Barna Posted on Tue, June 05, 2012 07:55

Ibland anklagar jag Guldgossen för att vara ouppmärksam i skolan. Jag frågar om läxor eller överenskomna tider och han har svårt att ge klara besked.
Guldgossen skyller på att läraren inte svarar ordentligt när de frågar men det har jag inte trott på.

Nu vet jag bättre.

I dag är det ju som jag tidigare skrev, kommunmästerskap i friidrott. I går kväll hade Guldgossen inte riktigt koll på hur dags de skulle träffas. Han trodde det är halv nio på Framnäs men var inte säker.

När jag släppte av lilla Svalan vid skolan för en stund sen träffade jag på Guldgossens lärare. Jag passade då på att fråga:
-God morgon! Var det halv nio ni skulle samlas i dag?
-Ehhh, mmmm… eeeeh. Va?
-Jo, var det halv nio ni ska träffas vid Framnäs?
-Ja, jag är på väg dit nu!

När frågan ställdes var klockan halv åtta.
Och nu är den stora frågan – vad menade karl?

Svarade han:
A. Ja, vi ska ha samling halv nio men jag har för avsikt att vara där en timma tidigare.
B. Ja, vi ska träffas halv åtta och jag har bråttom dit för jag är försenad.
C. Vi ska samlas klockan åtta och jag har inte lyssnat på vad du egentligen sa.



Bland fläder och hagel

Vardagsnära Posted on Tue, June 05, 2012 06:48

I går hade jag bestämt mig för att fläderklasarna jag ser på vägen till och från jobbet måste få bli saft.
Jag har sett på dem hur de riktigt längtar efter att bli översköljda med kokett vatten och förvandlade till saftvärldens Rolls Rolls.

När jag kom hem efter jobbet serverade Förundersökningsledaren en enkel måltid på minestronesoppa och smörgås och sedan tog jag med mig (Okej, jag tvingade med mig…) barnen till det generösa trädet som försett mig med sina blommor under flera år nu.
Guldgossen höll hinken, lilla Svalan klippte blommor och jag drog ner grenar till en nåbar höjd med årets innovation – en kratta. 47 blomklasar senare vände vi hemåt igen. De står nu i tvättstugan och inväntar nästa steg i safttillverkningen.

Guldgossen gick icke förvånande tillbaka till sin älskade dator medan lilla Svalan och jag dröjde oss kvar i trädgården. Först plockade jag nedlusade blad från plommonträdet och sedan blad från äppleträdet som angripits av någon annan sorts ohyra.
Sedan använde lilla Svalan och jag våra skarpa ögon till att jaga fatt så många mördarsniglar vi bara kunde hitta. Det är fortfarande flest i grannens trädgård men jag hittade tre stycken utanför på ängen som alla hade siktet inställt på min potatisodling.

När sniglarna var plockade och kokta ställde vi oss att skjuta prick på två konservburkar med luftgeväret. Jag tycker det är barnsligt roligt att skjuta. Särskilt när jag lyckas träffa…
Och i går var jag säker på hand och träffade målet varje gång utom två.

När myggen ansatte oss för hårt (och de är fortfarande för små för att pricka med luftgeväret) gick vi in och fikade med Guldgossen framför slutet av Äntligen Hemma.
Barnen gick och la sig och jag hängde tvätt, röjde i köket och fixade lunch till Guldgossen.
I dag ska han delta i kommunmästerskapen på Framnäs och springa 800 m. Så sportig trodde vi inte Guldgossen var att han frivilligt anmäler sig till en friidrottsgren.
Det var han inte heller, visade det sig… Men alla som är med i kommunmästerskapen missar ju en dag i skolan och 800 m var den enda gren som fanns kvar när de andra valt ut vad de är duktiga på.

Jag är faktiskt ganska stolt över Guldgossen. Inte för att han kommit på ett smart sätt att slippa en vanlig skoldag, utan för att han övat på sträckan här hemma den senaste tiden. Tillsammans med Förundersökningsledaren och hans sprinterklocka har han mätt upp 800 m och sprungit den kväll efter kväll. Senaste gången orkade han till och med springa hela vägen utan att slå av på tempot och gå. Jag var med och kom lååångt efter.

Tyvärr gjorde Guldgossen illa foten i söndags så det är inte säkert att han kan springa alls i dag, men kanske…