Jag sitter kvar på jobbet en liten stund. Det har hänt ganska mycket som bloggen inte har en aning om. Skrivarlusten har inte räckt till mer än några korta facebookmeningar och två kapitel på en bok som troligtvis inte blir längre än två kapitel.
Jag tänker inte utfästa några löften om att börja blogga mera. När man försöker göra det lustfyllda till ett tvång slutar det oftast i ett platt intet. Men kanske en rad då och då, när andan faller på.
Lilla Svalan har börjat spela tvärflöjt. Det gjorde hon ett tag efter terminstarten i höstas. Jag är naturligtvis fullkomligt subjektiv men jag tycker hon är riktigt duktig. Hon får kanske inte alltid till de där klara tonerna men hon har känsla för rytm och det är ganska viktigt om man vill ägna sig åt musik. Själv är jag nog mer tvärtom. Jag kan störa mig på falska toner men är kass på rytm och notvärden.
I dag stannar jag kvar på jobbet en liten stund extra för att slippa ge mig ut i polarkylan. Lilla Svalan spelar tvärflöjt i en nybörjarorkester. Jag har hört deras enda framträdande på en musikskoleafton före jul. Det var rätt gräsligt. Man måste beundra musiklärare som har tålamodet att stå ut i flera år med en gnisslig fiol eller falsksprucken blåston innan förvandlingen sakta ger sig till känna och det faktiskt skapas njutbar musik.
Nu sitter jag med ljudet från datorfläkten som enda sällskap och vilar öronen innan jag ska bort och hämta lilla Svalan och hennes blåsande kompisar. Jag tror jag får en klarinett och en trombon som sällskap till hennes tvärflöjt med mig hem.
