Zäta

Jag har inte lyckats räkna ut vad jag gör för fel. Sitter jag lite snett? Spänner jag mig omedvetet? Står tangentbordet för långt in på skrivbordet?

Jag växlar mellan att stå och sitta. Jag har en ergonomisk rullmus integrerad i tangentbordet. Jag försöker tänja på axlar och armar under arbetsdagen.

Men än så länge har det bara blivit värre. Triggerpunkten strax bakom armhålan på högeraxeln smärtar duktigt. Det onda kilar obehindrat upp för axeln, halsen, ut i käken och upp i skallen och även åt andra hållet, ner för armen och ända ut i den stickande handen och det domnande lillfingret.

Det är inte bra. Jag vet det. Men det är som det är.
Att bita ihop är en av mina paradgrenar.

Jag funderar på ett alternativ till vad som ska stå på min gravsten.
“Variation är överskattat” kanske i stället ska bli “Hon bet i alla fall ihop”.

Vitlöksbaguetter, rå jordärtskocka, Rekorderlig cider jordgubb och lime och nu har min must eat-lista fyllts på med hemkokt lemoncurd.

Enkelt att göra även om det är jobbigt att stå och vispa vattenbadet och sedan så fantastiskt gott med kombinationen av surt, sött och det lena smöret. Mumma för läckergommar!

Här kommer receptet:

Tvätta en citron och riv av skalet.
Pressa citronen och pressa en citron till.

Vispa ett ägg med två extra äggulor och 1½ dl strösocker.
Häll i citronsaften och citronskalet.

Vispa konstant i vattenbad tills röran tjocknar.
Det kan ta mellan en kvart och en halvtimma.

När curden tjocknat lite lagom tar du bort den från vattenbadet och rör sedan ner 100 g smör som du kubat så du kan dra i lite i taget och vispa tills smöret smälter.

Njut på vilket sätt du vill. På mackan, till efterrätt med maränger och grädde, tillsammans med färska bär eller bara rakt ur burken!

I morse var det fullt på bussen. Jag tror att en hel skolklass gick på vid de tre närmaste hållplatserna och för första gången fick jag stå upp på väg till jobbet.

I går var sista dagen för mitt periodkort och jag hade en liten fundering om att faktiskt inte förnya kortet utan i stället börja cykla till jobbet. Bra för plånboken och bra för figuren.
Men så bjöd februarivädret på snöblandat regn lagom till att jag skulle fara hem och då flög alla goda tankar på både sparade pengar och daglig motion all världens väg och jag hade inga som helst samvetsbetänkligheter när jag tankade busskortet för ytterligare trettio dagars busskommunikationer.

Den där ståstunden på morgonbussen, och pulshöjningen när jag blev tvungen att vänta ut tåget på treminuterspromenaden till busshållplatsen för hemfärd till trots – jag börjar faktiskt trivas som kollektivresenär!