Zäta

Förutom
Sveriges statsskick och Vasatiden, så är det inte mycket annat än trädgård med
blommor och grönsaker i min hjärna just nu. Jag har två femliters glasslådor
fulla med toarullar där chili, purjolök, basilika och olika tomatsorter trängs.
Snart är det dags att plantera om dem i något större och jag funderar som bäst
på om jag ska ställa tillbaka planteringskrukorna i glassbyttorna eller om jag
ska gå till Second Hand och fynda fler brickor.

Än så
länge är det bara en enda liten (och då menar jag verkligen liten) påsklilja
som blommar i trädgården och jag är väldigt sugen på att få ute lite färg,
åtminstone vid entrén.
Så igår gick jag fram till torget och köpte lite blommor som jag kan plantera
ut i krukor på trappen. Det fanns tre olika blomsterförsäljare på plats och jag
ratade raskt både gaphalsen uppe vid guldaffären och hemmaodlarna vid Handelsbanken.
I stället siktade jag in mig på de trevliga utländska männen som nästan alltid
har ett stort utbud av välskötta billiga växter och som brukar husera nästan
mitt på torget.

Jag
hittade en vit och en mörklila ranunkel. Ljusblå och vita violer, blå förgätmigej
och två pappersrosa smårosor.
Jag var lite osäker på ranunklerna, klarar de verkligen minusgrader, så jag
frågade försäljaren om det gick att plantera ut dem redan.
-Blomman känslig… altan eller garage eller du har bra balkong eller ställe… när det är kallt… man väntar… eh, det heter…
det kommer…
-Menar du frost, försöker jag hjälpa på traven.
-Förlåt! Jag inte kan koncentrera. Jag bara tittar din mössa!

De senaste veckorna har jag tillbringat kvällarna i Guldgossens sällskap.
Vi har tillsammans pluggat in så mycket vi kan om
Sveriges nuvarande statsskick.
Vi har läst om regering, riksdag, departement, utskott, ministrar, grundlagar, fri- och rättigheter, voteringar, plenisalen (jag älskar detta ekivoka ord), skillnaderna mellan diktatur och demokrati, de fyra regeringsvarianter som finns (och när det är motiverat med en
samlingsregering), vad ministerstyre är (och varför det inte räknas som ministerstyre när en minister har rätt att avsätta en obekväm generaldirektör) och om en massa andra intressanta saker som berör beslutsfattandet i Sverige.
Jag har lärt mig en hel del som jag inte kunde tidigare och
jag hoppas Guldgossen lärt sig ännu mer, för det är han som ska göra SO-provet i morgon.

I går kväll ämnade vi gå igenom sidorna med instuderingsfrågor för att repetera alla lärdomar. Men så blev det inte.
I stället ägnade jag mig åt Vasatiden tillsammans med lilla Svalan.
Hon skulle egentligen lämnat in sitt arbete redan i går men då var hon inte klar.

Uppgiften bestod i att skriva en I-padbok om Vasatiden. Boken skulle bestå av åtta kapitel med färdiga rubriker och under varje kapitel fanns fem eller sex punkter som var viktiga att beröra.
Till sin hjälp hade lilla Svalan en lärobok men det var också meningen att hon skulle sammanfatta sådant de pratat om på lektionerna, information de fått via filmer de sett i skolan och material hon hittade på nätet.

När vi började efter middagen i går hade hon fyra kapitel kvar att skriva.
Att hon varit sjuk vid några lektionstillfällen ställde till det. Det fanns punkter som vi inte hittade någon information om i läroboken, och bara suspekta källor på nätet kunde ge en fingervisning om innebörden.
Jag tycker att vi slet ordentligt. Under tre djupt koncentrerade
timmar lyckades lilla Svalan med ständig pepp och med mig som bollplank, att skriva klart och fick till slut ihop tjugofem sidor.
När hon var klar var vi väldigt stolta båda två. Jag var stolt över lilla Svalan och hon var stolt över sig själv.

När jag nattade lilla Svalan berömde jag henne återigen för hennes kämpaglöd och för förmågan att jobba koncentrerat så länge, för att hon inte gett upp när John Blund kom och ryckte henne i ögonlocken och för att hon även stått ut med en ganska (läs mycket) pådrivande mamma.
Lilla Svalan drog ner mig i en varm kram och sa:
-Om jag skulle bli tvungen att välja en privatlärare, och fick välja precis vem jag ville i hela världen, då skulle jag välja dig!

I tisdags var Guldgossen och jag på sjukhuset för att få hanteringsanvisningar för en Epipen.

När Guldgossen var liten var han mer allergisk än han är i dag. Mjölkallergin och äggallergin har tursamt nog växt bort. Det är “bara” pollenallergi, pälsdjursallergi, nötallergi, jordnötsallergi, äppelallergi och potatisallergi kvar.
Efter att Guldgossen fick en väldigt allvarlig allergichock som bäbis, fick vi en adrenalinspruta att kunna använda om olyckan skulle vara framme igen. Tack och lov har vi aldrig behövt använda den.

Förra veckan var Guldgossen lite obetänksam och fick i sig choklad med hasselnötter i. Han messade mig från bussen på väg hem och bad om hjälp med medicinering. Jag satt ju på jobbet och blev lite stressad när jag sedan fick fem sms med texten “Hallå!” inom en minut. Som tur var blev det inte allvarligare än en kliande mun och hals och en uppsvullnad underläpp men tanken väcktes hos mig: Det kanske vore skönt att ha en adrenalinspruta till hands om något allvarligare inträffar.

Jag ringde barnmottagningen på sjukhuset, där vi varit så många gånger på allergikontroller med Guldgossen, och de lovade skriva ut recept på en epipen och på en annan medicin och så fick vi komma dit för att öva in oss på den nya adrenalinsprutan.

Den nya varianten av epipen är ännu enklare att hantera än den vi varit invanda på sedan Guldgossen var liten. Bara att ta bort hatten, sikta på låret, trycka in och hålla kvar. Både Guldgossen och jag övade oss några gånger och sedan räckte sköterskan fram handen för att få tillbaka övningssprutan.

Vid ett tidigare besök har Guldgossen övat på en astmainhalator. Han fick även med sig övningsinhalatorn hem för att kunna hålla sig ajour med förfarandet.
Nu fick Guldgossen för sig att han skulle få med även övningssprutan hem.

Så när sköterskan sträckte fram handen misstolkade Guldgossen gesten och tog ett rejält tag om den utsträckta kardan och skakade energiskt med orden:
-Ja, tack så mycket för den här gången!

Jag tror att både sköterskan och jag var lika förvånade över vilken osannorlikt väluppfostrad son jag har!