Zäta

Jag kanske inte håller med mig själv om detta precis alla dagar, men visst har jag fantastiskt fina och snälla barn!

För en liten stund sedan kom Guldgossen in till mig på jobbet. Han hade varit på tandregleringen och fått en tjockare vajer i tandställningen. Nu passade han på att svänga förbi mig för att fråga om det var något mer än ost jag ville att han skulle köpa på vägen hem.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Och jag
kommer förmodligen bli tvungen att upprepa det för mig själv många gånger för
att det verkligen ska slå rot. Och om det ska kunna slå rot måste det först
gro. Och när jag tänker på saker som gror så faller hela konceptet. För tanken
är att jag inte ska tänka på sådant som gror.

I stället ska jag på allvar, alltså på riktigt, eller ”på
seriösen” som Guldgossen brukade säga för några år sedan… odla mindre.

Jag ska inte så en massa tomatfrön som alla snällt kommer
upp och sedan vill bli omplanterade och sedan vill bli utplanterade och sedan
vill ha vatten och gödning och sedan ska skördas och sedan förvandlas till
något ätbart som inte övriga familjen gillar att äta.

Jag ska inte göra samma sak med rädisor, rödbetor, brysselkål,
bondbönor, purjolök, palsternacka, paprika, gyllenbär och gurka. Det är ju faktiskt
bara jag som njuter av tiden i trädgården och av resultatet från tiden i
trädgården. Övriga familjen blir i stället dubbelt lidande. Först av en
frånvarande fru och moder och sedan av grönsakerna som jag envisas med att de
ska smaka på.

Från och med nu är mitt motto ”HÅLL IGEN” när det
gäller fröpåsar.
”HÅLL IGEN” när det gäller omskolning.
”HÅLL IGEN” avseende utplantering.
”HÅLL IGEN” när det gäller omvårdnad av plantor och
”TA INGA FÅNGAR” vid middagsbordet.

Nämnde jag förresten att jag var ute i sväng i trädgården
i söndags och sådde morötter?