Jag har lånat en av Förundersökningsledarens talböcker. “Levande begravd” heter den. Jag började lyssna redan när vi var på semester men jag är inte klar än. Det är inte så lätt att hitta tillfällen då man kan koncentrera sig på en ljudbok.
Mina vanliga lässtunder brukar jag ta i sängen på kvällen och senaste tiden har jag tagit med mig lurarna till sängkammaren i stället, men det blir liksom inte samma sak som att läsa en riktig bok.
Jag irriterar mig på att jag inte helt kan stänga ute intrycken från omvärlden och därför missar detaljer som namn och platser. Jag irriterar mig på att uppläsaren inte uttalar orden rätt. Jag irriterar mig på att uppläsaren andas in på ett så flåsande sätt innan varje mening. Jag stör mig väldigt mycket på att mitt intryck av karaktärerna, händelseförloppet, ja -hela boken, präglas i så hög grad av hur uppläsaren väljer att betona, frasera och framföra. Jag kommer på mig själv med att fundera på hur jag skulle upplevt huvudpersonerna om jag fått läsa själv.
Jag tror jag är gjord för att läsa med ögonen, inte öronen.
Coolt Lisbet! Det låter som du är en av de dolda hjältarna i samhället. Fascinerande att du kan vara fascinerad av små prickar fortfarande.
Mikroskopering – ja, jag tittar alltså i mikroskop dagarna i ända. Det är det en cytodiagnostiker gör. Vad tittar jag på då? Jo, celler. Oftast är det celler från gyn-trakten, jag kollar om det är något fel på dem, begynnande cancer eller så. Du har säkert lämnat ett sånt prov mer än en gång i ditt liv, gynekologiskt cellprov. Det är såna jag kollar i mikroskopet dagarna i ända. Plus lite annat också, t ex celler från urinblåsan (urinblåsecancer), celler från lungorna (lungcancer) och så kan det vara celler från lungsäcken (för att se om någon tidigare cancer spridit sig, då brukar man ofta få vätska i lungsäcken som kan vara full av cancerceller). Jag älskar mitt jobb, är lika fascinerad nu som för 26 år sen när jag började! Så jag är väldigt rädd om mitt enda öga!
Hej Lisbet! Det är inte klokt vad man inte vet. Mikroskopering! Vad är det för någonting?
Jag vet att många uppskattar ljudböcker. Jag har en väninna som också har lite dålig syn och som alltid har en ljudbok på gång och trivs väldigt bra med det.
Jag tror bara att jag är en sådan person som har för lätt för att haka upp mig på oväsentliga detaljer.
jag älskar ljudböcker! Som enögd måste jag spara det friska ögat till jobbet (mikroskopering), så jag kör mycket med ljudböcker. Har dessutom förmånen att kunna lyssna SAMTIDIGT som jag jobbar!Men jag läser en o annan pappersbok också.
Jag har insett detsamma.
Av exakt samma anledningar.
John Ajvide Lindqvists “Lilla stjärna” (han har själv läst in den) gick bl a fetbort p g a hans gnälliga betoning och förmåga att alltid gå upp i intonationen i SLUTET på meningen.
Men jag väljer tryckta böcker kanske framför allt för att kunna läsa om en rad eller stanna upp.
I am a paper reader, yes I am.