Zäta

När jag kom hem efter simning och livsmedelsinförskaffning i går kväll hade klockan hunnit passera halv nio. Då var det åtta timmar sedan jag ätit senast och jag var ganska sugen på något gott. Det syntes i Willyskassarna där både kakor och ett överflöd av frukt avslöjade sanningshalten i det vansinniga att handla hungrig.

När jag burit in kassarna från bilen kunde jag bänka mig vid köksbordet för en lång, skön sejour med Förundersökningsledaren och ett kilo färska räkor.
Han var nämligen på kundbesök i Göteborg i går och lyckades få med sig allt detta goda hem, plus en riktigt god sås till. Ihop med nygräddat vitlöksbröd och några deciliter pommac (jag hade glömt hur gott det är med pommac) var jag med om en fulländad matupplevelse.

I natt drömde jag att jag drack vatten. Glas efter glas med klart, friskt vatten som var det godaste jag någonsin druckit.
När jag vaknade i morse var jag alldeles torr i hela munnen och jag kastade mig på kallvattenkranen det första jag gjorde.

Färska räkor är inte bara underbart gott. Det är också fantastiskt salt.

En av våra nyaste kollegor på jobbet är kock. I ett tafatt försök att inte visa mig helt bakom flötet berättade jag häromsistens vilken underbar matupplevelse jag fick till den dagen jag lagade torsk i ugnen. Jag talade om att jag googlat fram att fisken skulle ha en innertemp på 52 grader (mellan 46 och 50 är perfekt enligt kockkollegan) och att jag fick ut den när den var strax över 60.
Kockkollegan gav till ett förskräckt utrop:
-Knullade du torsken!
-Eh… neeej…

Kockkollegan förklarade att kockar kallar det för att “knulla” fisken om man låter den gå för länge. Uppenbarligen tillhörde det en av kockarnas dödssynder. Jag menar, vem vill äta på en restaurang där kocken står och knullar en torsk bak i köket?

I kväll är Förundersökningsledaren först och spelar innebandy och sedan åker han direkt till hemsidegruppsmöte för kyrkans räkning.
När katten är borta passar jag och barnen på att äta sådant som Förundersökningsledaren kanske inte uppskattar lika mycket som vi. Just i kväll innebär det att barnen får makaroner och fiskpinnar och jag har slängt in några bitar lax i ugnen och dränkt dem i keso och chilisås.
Jag passar fisken noga. Inga sexuella trakasserier ska hädanefter tillåtas i mitt kök.
Just nu är laxen uppe i 17 grader. Den kan nog stå inne en liten stund till…

Onsdag 26/1-11:

Den här veckan ska jag vara med på två kundbesök. Ett på tisdag och ett på torsdag. Ett är med lunch och ett utan.

I tisdags morse trodde jag att det var dags för lunchmötet så jag tog inte med någon matlåda till jobbet. Naturligtvis var det tvärtom!

Turligt nog skulle åldernojjiga kollegan (som bestämt hävdar att hon inte har några åldernojjor) åka till Framnäs och shoppa på lunchen, så jag följde med för att botanisera bland lunchutbudet på ICA. Det fanns färdiga sallader, mackor och annat mumsigt att plocka med sig, men allt kostade pengar. För mycket pengar. Jag har en extremt snål sida som har en förmåga att poppa upp då och då, speciellt när det gäller att köpa saker till mig själv och i tidspressade situationer.

Alltså gick jag förbi alla lockande luncher och hamnade bland mejeriprodukterna. En burk yoghurt och så en chibatta med soltorkade tomater och jag kom undan med 14 kr. Phu!

Ett annat slags ”phu” fick jag vara med om när jag kom hem från jobbet och stressade igång med matlagningen. Förundersökningsledaren skulle komma hem lite senare och jag ämnade bege mig till badhuset för att simma en timma så fort jag och barnen ätit middag.

När jag slagit in en finfin bit torsk i folie och fått in fisken i ugnen blev jag plötsligen matt och svag. Jag kallsvettades och kunde knappt stå på benen. Kroppen reagerade ungefär som den gör efter tre dagars intensiv maginfluensa. Det finns liksom ingen kräm kvar.

Kroppen ville svimma ner på golvet men hjärnan tog med sig kroppen och satte sig på en stol. När världen stabiliserats något stoppade jag i mig en pepparkaka och inbillade mig att jag var fit for fight igen.
Det var jag naturligtvis inte.

Matlagningen tog längre tid än beräknat, att äta tog längre tid än jag trott (för maten var så god att jag blev tvungen att njuta ner den sakta) och att duka av och förhöra Guldgossen på astronomi (eller var det astrologi? En av uppgifterna han skulle kunna var just vad som var vilket. Jag tror Guldgossen har bättre koll på det där än jag.) tog längre tid är förväntat.

Summa summarum så kom jag aldrig i väg till badhuset. Det hade bara blivit knappt en halvtimma i bassängen och då är det inte lönt att stressa fram och tillbaka. Dessutom kostar det ju både bensinpengar och simpengar och jag är ju som bekant en snåljåp.

Finns det något bättre sätt att avsluta dagen på, än med en skål glass?

Ja, det skulle i så fall vara att avsluta kvällen med en skål glass med vispgrädde, bananer och kolasås samtidigt som man tittar på ett avsnitt av Bygglov!

I dag ska här lagas nyårsmat.

Mina gäster har beställt libanesiskt eller om det var indiskt, men det blir hur som haver en mezebuffé med lite av varje. Så här ser menyn ut:

Till välkomstdrink bjuds gästerna på en alkoholfri San Fransiskovariant med apelsinjuice, grapefruktjuice, grenadin och en apelsinskiva på den sockerfrostade kanten. En isbit i glaset blir det också. Trixet med att få grenadinet att lägga sig i botten så där snyggt är att hälla oändligt sakta och göra det i god tid innan gästerna kommer så att allt hinner sjunka till botten.

På mezebordet står:
Fetafyllda smördegsrullar
Hummus
Kryddig yoghurt
Raita med mynta
Mango Chicken Balti
Nötkött i citronmarinad med sesamfrön
Vitlöksfrästa chiliräkor
Pitasallad

Som lite extra plock blir det också:
Oliver – stora med kärnor i.
Chaatnötter – cashewnötter och skållad mandel som är frästa med garam masala och blandade med torkade aprikoser.
Stora libabröd att doppa i rörorna eller torka upp rester med.
Lite vanlig sallad – machésallad, isbergssallad, gurka, tomat, majs och physalis. Serveras var för sig för att vara barnväligt.

För att blidka känsliga barnamunnar (läs mina barn…) ska jag också steka kycking som bara kryddas med curry och salt och servera kokt jasminris till.

Att dricka till detta är cider, vatte eller lättdryck päron.

Till efterrätt blir det hemlagad hallonmouss i glas, serverat med egenhändigt kreerade chokladfigurer. Eftersom ingen dricker kaffe blir det te eller kall dryck till detta.

Efter maten kommer stora pommacflaskan fram och jag tror gästerna tar med sig något gott att tugga på.

Jag brukar väg mig varje morgon, efter eventuella utsläpp och innan jag klär på mig. Det är intressant att se hur vikten varierar. Det är väldigt stor skillnad från dag till dag, beroende på vad jag ätit och druckit och var i menscyeln jag befinner mig.

I går hade jag en härlig frossardag igen. Det är inte direkt den första den här julen.
Vid frukosten tog jag det lite lugnt med bara en macka och en kopp te men sedan gick det utför. Jag åt fläskfilé, potatisgratäng, sallad och drack söt cider till lunch. Sedan var det fika med hallonmouss och choklad. Guldgossen tyckte inte om hallonmouss så jag åt upp halva hans portion också. På bordet stod också jättemjuka goda skumgodisar som snart tog slut via bland annat min försorg. Till kvällsmat åt vi ostkaka med jordgubbssylt och vispgrädde.

I morses när jag ställde mig på vågen, misstänkte jag att jag gått upp i alla fall ett kilo, men så var inte fallet. Jag kunde knappt tro mina ögon när vågen visade ett kilo mindre än i går morses.

Hädanefter ska jag bara äta vispgrädde och sötsaker. Det måste vara den ultimata dieten!

Klockan tolv i natt stoppade jag in den sista av de 80 lussekatterna i frysen.

Det blev ganska snygga, lagom brända och lagom stora lussekatter. MEN de blev aningens degiga. Jag ska försöka lura på mina arbetskamrater ett gäng “bullar” i dag så slipper familjen Zäta käka deg ända till påska.

Jag kan vara filurig när det gäller receptskapande. I dag till exempel, vaknade Kajsa Varg till i mig och jag plockade fram några grönsaker och rotfrukter, en burk räkor och ett paket matlagningsgrädde och hittade på en riktigt god liten gryta som jag serverade med ris. Det allra bästa med den här rätten var att övriga familjen ratade den så det blev flera matlådor över till mig när måltiden var över.

Skiva en lök.
Skala och strimla två stora morötter. Ge samma behandling åt två palsternackor.
Stek grönsakerna i 1 msk matlagningsolja.

Kärna ur och strimla två röda paprikor och låt dem steka med i pannan.
Finhacka en bit (jag tog 14 gram) färsk ingefära och släng i stekpanna.

Låt allt steka ihop och blandas.
Knippa en bukett broccoli och släng ner i panna.
Häll på 2½ dl valfri grädde (Milda Mat Extra funkar fint).
Smaksätt med 1 msk kinesisk soya och 2 msk sweet chilisås.

Strax innan serveringen tillsätts en burk (170 g) räkor.

Man kan tycka att kryddningen inte verkar värst avancerad men det blir alldeles lagom starkt och gott, åtminstone för mina smaklökar.

Åh, typiskt!

I morses tog jag mig tid att göra i ordning en laddning sallad med småtomater, solfrosfrön och min nya favorit machésallad. Det skulle bli gott som komplement till fiskgratängen tänkte jag.

När jag just ställde in maten i kylskåpet på jobbet upptäckte jag att jag glömt få med mig fiskgratängen. Sallad i all ära men det är ändå något visst med varm mat.

Vi hade trevliga middagsgäster i går kväll. Min ovana trogen fick jag för mig att jag är världens bästa kock som enkelt kan hitta på ett helt oprövat recept och bjuda på kulinariska sensationer.

Det har hänt att det gått åt pipan när jag gjort så här tidigare. Men det är sådant man lätt förtränger när man står i köket med någon timma kvar tills dess gästerna kommer och håller två fläskfiléer i sin hand.

Likt Kajsa Warg tog jag vad jag hade hemma och improviserade fram en maträtt som skulle kunna bli totalt oätlig.

Jag hällde 1½ burk krossade tomater i botten på en ugnsfast form, la i fläskfileéerna och snodde ihop en marinad som jag aplicerade på köttet. Sedan lät jag anrättningen stå och dra innan jag skjutsade in den i ugnen på 200 grader i cirka en timma. (Den uppmärksamme kan räkna ut att matren inte var klar när gästerna anlände.) Jag mätte med tempromenter och tog ut formen när köttet passerat 70 grader.

Marianden bestod av 3 msk matolja, 2 msk Kikkoman soya, 18 g finhackad färsk ingefära, en halv röd chilifrukt utan kärnor och vita hinnor, även den finhackad. Jag hade också i 2 stora finhackade klyftor vitlök och så ca 1-2 tsk salt.

Medan anrättningen stod och lagade till sig i ugnen spred sig en mycket skarp lukt av kryddor i huset. Det var så att ögonen tårades och behovet av gasmask framkallades. Inte förrän jag kom på att jag kunde sätta på köksfläkten mildrades ångorna något.

Men hallå!
Hur smakade det då? Gick det att äta eller fick vi ringa efter hämtpizza?

Jo tack, det blev faktiskt riktigt gott. Köttet var mört och fint och hade tagit ganska lagom mycket smak av marinaden. Tomatkrosset hade sugit upp mer av mariad och köttsaft och blev en perfekt sås till.
Jag serverade potatisgrattäng (köpt påse, bara att slänga in i ugnen) och en massa olika grönsaker till och det blev på det hela taget en ganska lyckad middag.

Hu vad mätt jag är!
Jag åt för mycket frukost. Två rostemackor med keso och marmelad. En kopp te med mjölk och en skiva melon.

Phu!

I dag har jag INGENTING att skriva om.
Jag var i och för sig med om en väldigt intressant dröm i natt, eller i alla fall intensiv, men jag tror ni tröttnat på mina drömmar vid det här laget. Dessutom ägnade jag en dryg halvtimma åt att skriva ner den i min dagbok i morses så jag är inte så sugen på att återge den igen.

Den där halvtimman borde jag haft till att äta frukost i stället. Nu fick det bli två snabba knäckemackor i stället. Och jag är inte hungrig igen. Jag hoppas att jag inte hinner bli hungrig förrän jag kommer hem för Förundersökningsledaren tog det som var kvar av storbiffen till jobbet i dag, och jag hittade inget kul att ta med till min lunch. En gammal banan ligger och hånler i väskan. Kanske sätter jag tänderna i den klockan tolv.

Åldersnojjande kollegan (som inte har någon åldersnojja) brukar laga storbiff. Jag tror hon joxar i en massa hemliga köttbulleliknande ingredienser i sin köttfärs och sedan steker härligheten som en enda stor biff i stekpannan. Jag har sett det göras hemma hos en henne en gång, och hört det ryktas om desto fler.

I kväll tänkte jag prova på.
Jag stod med min köttfärsklump i ena handen medan klockan raskt tickade på i den andra. Eller i alla fall på armen. Eller nej, jag hade ju tagit av mig armbandsuret eftersom jag skulle laga mat. Förmodligen såg jag klockan på spisen, som med stormfart närmade sig kvart över sex. Det var då jag väntade hem Förundersökningsledaren och/som ville ha maten klar.

Som tur var var han försenad. Eller inte egentligen, det var bara jag som väntade hem honom tidigare än jag borde gjort.

Hur som helst så var jag lagom klar med maten när maken steg innanför dörren. Jag brukar inte kalla honom maken, varken i skrift eller tal. Men det var roligt att skriva orden “maten” och “maken” bredvid varandra. På bordet stod kokt potatis, bearnaissås (hur det nu stavas), stekt lök- och morotsfräs, en slatt tigersås (creme fraich och chilisås) och majs.

Storbiffen då? Det var ju den jag höll på att berätta om. (Den stod också på bordet tillsammans med all annan mat.)
Jo, jag insåg att det skulle ta för lång tid för mig att både hitta på och röra ihop ingredienserna till en matig biffsmet så jag daskade helt enkelt min köttfärsklump i panna (stekpannan för den som undrar…) och klappade ut den med hjälp av baksidan på en slev.
Sedan kryddade jag enkom med grillkrydda, hällde av lite sky, vände på härligheten med hjälp av stekpannelocket, (det höll på att gå illa och anrättningen kunde hamnat i vasken om jag inte haft ögonen med mig) kryddade och stekte klart på andra sidan.

Det blev faktiskt riktigt gott. Bara köttfärs och grillkrydda. Så enkelt men smakfullt. Och barnen gillade det också. Guldgossen gav mig till och med några uppmuntrande ord om min kulinariska matlagningskonst. Lilla Svalan åt också med god aptit sedan hon försäkrat sig om att jag inte smugit in någon lök i maten.

Jag tror jag är på bättringsvägen.

På lunchen gick jag ett snabbt varv på torget och bytte batteri i Guldgossens klocka och köpte några strumpbyxor till lilla Svalan.
I ena änden av norra Europas största (och blåsigaste) torg stod en husvagn med föräljning av varma munkar. Den vinande vintervinden var vänlig nog att varsamt föra en förförisk doft av nygräddat runt hela torget. Jag vädrade i luften som en blodhund och kände för första gången på en och en halv vecka en viss längtan efter att sätta tänderna i någonting.

Nu pärlar jag kompissmycken med lilla Svalan samtidigt som jag steker pannkaka. Det blir sen lunch i dag. Och så pannkaka. Förstås!

Vi åt pannkaka i går också. Variation är överskattat! (En av mina paroller…)

Sådär, då står basilikabladen i ugnen. Jag höjde till 75 grader annars tar det förmodligen en ännu längre evighet är jag tyckte det tog att repa bladen.

Guldgossen har varit riktigt duktig i dag och jobbat med både matte och NO. Just nu håller vi på med hemkunskapen. Det blir chokladmuffins!

I dag är det kanelbullens dag.

Ville bara tala om det!

Som lunch hade Fru Zäta med sig:
Två mackor som Förundersökningsledaren inte åt upp i går kväll.
Ett kokt ägg.
En halv klump mozarellaost.

När hon kom till jobbet tänkte hon att hon nog inte behövde lägga in mackorna och ägget i kylen.

När det var dags att äta lunch upptäckte fru Zäta till sin förskräckelse att hon inte heller lagt in mozarellaosten i kylskåpet. Ryggsäcken var full av mozarellaspad.
Jättelyckat!

Nu är det huggsexa i köket om microvågsugnarna. Jag tror jag häckar en stund vid datorn innan jag går ut och värmer min medhavda matlåda.

Dagens lunch: Ett hårdkokt ägg som jag inte orkade äta till frukost.

Jag åt ingenting till frukost om sanningen ska fram. Ända sedan den dagen vi for till Island har jag inte varit riktigt hôrker på mornarna. Jag mår liksom lite illa och vill inte äta.

Vad ska jag göra den här lunchrasten då?
Jo just det! Jag ska gå iväg med en kasse kläder och en popcornmaskin till Second Hand.

Är det någon som är sugen på varmluftspoppade popcorn som är helt torra och därför omöjliga att salta, så finns det snart en till försäljning på Second Hand i Lidköping.
Jag tror Förundersökningsledaren köpte den till mig för många år sedan, för att jag skulle kunna njuta av fettfria popcorn. Visst blev de fettfria, men även smakfria eftersom inte saltet fäster.
Jag har poppat ibland och rört ner de varma popcornen i mjölk och ätit med sked. Det är faktiskt riktigt gott. Idén fick jag någon gång när jag var liten och läste Lilla huset på prärien-böckerna.

Senast vi använde popcornmaskinen var på Falunsysterns och hennes mans bröllop i somras. Den fick stå i ett hörn och poppa bäst den ville. Nu har den i alla fall gjort sitt i vår familj så nu får den vandra vidare.

Det får bli köttfärssås utan lök i dag. Löken låg rutten i kylskåpet och platsar bättre i avskrädet än i maten.

Och varför valde jag att göra köttfärssås i dag? Vi har ju ätit taccos både tisdag och onsdag, och hamburgare söndag och måndag. Vore det inte trevligt med någon typ av omväxling från köttfärstemat? Eller bör jag satsa på köttfärslimpa i morgon, kålpudding på lördag och köttbullar på söndag?

Asch då, nu glömde jag min grönsaksröra hemma!

I och för sig vill jag inte ha den, för den var verkligen inte god, men jag kan ju inte wejsta två tomater, en stor avokado och en bit västerbottenost sådär utan vidare.

Vi hade ju gäster i går, och bjöd på korv och bröd med diverse tillbehör, som potatissallad, rostad lök, gurkmajonäs och så vidare. Och så fick jag för mig att jag borde göra en liten grönsakshack också. Jag har tidigare serverat hackade tomater med rödlök, olivolja, salt och peppar.
I Allt om Mat-tidningen såg jag en enkel sallad på bara avokado och tomat. Det är en kombination som jag inte skulle kommit på av mig själv för det verkar inte passa ihop, men har man recept på det i en av Sveriges största mattidningar så måste det ju vara gott, eller?

När jag tärnat ihop tomaterna och avokadon tyckte jag dock att det såg rätt fattigt ut, och så hittade jag en bit västerbottenost i kylen så jag gjorde småtärningar av den och pytsade ner bland det andra.

Det blev inte alls bra, inte i närheten av gott. Ja, man skulle till och med kunna säga att det blev äckligt. Några av gästerna smakade storsint men det var ingen som tog om. Jag förstår dem!

I kväll får vi besök av våra albanska vänner. Det är pappa Alban, mamma Alban, dotter Alban, lille nyfödde sonen Alban och så pappa Albans syster med sina två barn.

Förundersökningsledaren ringde och bjöd in för några dagar sedan och ville bjuda på kvällsmat. Pappa Alban sa att han nöjde sig med kaffe.
Men eftersom vi bjudit hem dem till klockan sex, och det är då vi själva vill äta, så får de finna sig i att dela vår måltid.

Det blir dock bara korv och bröd med lite tillbehör, och kanske en smarrig tårta till kaffet, så jag tror inte att de tar illa upp.

Etthundrafyrtio stycken!

Så många maränger bakade jag i går med hjälp av sex överblivna äggvitor, fyra deciliter socker och två kryddmått 12%-ig ättiksprit.

I dag ser jag redan fram emot min lunchrast. Jag har nämligen med mig så god mat.

Det är en bit västerbottenostpaj från i måndags och till det en kvarts stor avokado, en rejäl kvisttomat och en klump mozarellaost.

Dessutom är det onsdag så om jag inte njuter av maten för länge hinner jag förmodligen ta ett varv på torget också.

Vet ni om att man rapar av vattenmelon?

Inga sådana där rejält högljudda rapar att vara stolt över, utan små fisiga pysrapar som låter som om leverantören är en däst padda.

Sa jag att jag har ätit vattenmelon på fikarasten i dag?

I går blev sysslingkollegan (eller om det är brylling-) vansinnigt sugen på bullar. Han uppmanade oss att trolla fram några till honom, men förgäves.

Det gick så långt att han kopierade och delade ut små bilder som påminnelse till oss andra om att ta med oss bullar till jobbet.

I dag ligger en vetelängd på mitt skrivbord för vidare förpasselse ut i köket.

Sist jag bakade fick jag för mig att jag skulle baka blåbärsbullar. Jag kom på det när degen låg utkavlad på bakbordet. Eftersom jag inte hade någon blåbärssylt hemma hällde jag helt sonika över en dröse frusna blåbär över degen, rullade ihop och hoppades på det bästa.
Det gick inte så bra. Gissa vad som händer med deg som plötsligt blir iskall! Just det, den slutar jäsa.

I dag har jag tagit med mig en längd dåligt jäst blåbärskreation. Jag gissar att den inte är allt för god. Hoppas sysslingkollegan får sitt lystmäte… hehehe…

Vi åt mat från McDonald´s i dag. Jag ville inte ställa mig och laga mat när jag kom hem från min joggingrunda, och klockan var ganska mycket och barnen hungriga, så jag följde gladeligen minsta motståndets lag. Det går ju så fort med McDonald´s.

HAHA! Säger jag bara!

Min beställning skulle dröja en liten stund så ville jag vara så vänlig att parkera i väntfickan till vänster. Varsågod, här är din dricka så länge.

När jag vänligt väntat en stund kom en stressad flicka ut med min beställning.
-Varsågod, Happy Meal och McFeast.

Tyvärr så var det McFish Guldgossen ville ha. Den stressade flickan försökte kränga den felaktiga beställningen till en annan väntande bil, men de gick inte på det simpla tricket så hon gick tillbaka in med alltihop igen.

Efter ytterligare väntan kom hon tillbaka ut med ett anteckningsblock och skrev noggrant upp allt jag beställt. Hon förvarnade mig om att det nog tyvärr skulle ta en liten stund och jag sa som det var, att jag inte hade så bråttom så det var ingen fara. Jag skruvade upp volymen på lovsångsskivan jag hade i bilen och lutade mig bakåt en stund.

Långt om länge kom tösen tillbaka, en aning mindre stressad när hon såg min fridfulla min. Med sig hade hon en helt korrekt omgång mat, plus en påse.
-Du får lite fika också, för att det dröjt så. Jag ber verkligen så hemskt mycket om ursäkt. Hoppas du får en trevlig kväll.

Visst fick jag det. Jag fick all mat samtidigt och maten höll sig varm ända tills jag kom hem och kunde stoppa in den i mina fågelungsgapande barn. Dessutom visade sig överraskningspåsen innehålla en chokladmuffins till mig, en chokladdonut till lilla Svalan och en rejält stor bulle till Guldgossen. Vi vågar inte ge honom något med choklad om vi inte är säkra på att det inte innehåller spår av nötter.

Tack så mycket McDonald´s, för att ni är trevliga och har vett att kompensera en väntande kund. Det är inte alla restauranger som håller sig med en sådan policy.

Tanten före mig i bilkön hade tydligen också fått fel mat. Men hon stod utanför utlämningsluckan och skällde och svor. Och jag såg inte att hon gick därifrån med en påse fika. Det lönar sig oftast att vara artig och trevlig.

…att dra på sig de röda gummistövlarna, gå några meter utanför tomten, och plocka en halvliter blåbär medan pannkakssmeten står och sväller.

Olycka är…
…att spilla nykokt blåbärssylt på tröjan.

Lycka är…
…att prova receptet på Pippis pannkakor och upptäcka att ens egna är godare.

Olycka är…
…att höra barnen njutningsfullt smäcka i sig Pippipannkakor och tycka att de är godare än mina.

Olycka är…
…att upptäcka att en sats Pippipannkakor inte räcker till hela familjen.

Lovade italiensystern att skriva upp receptet på de cajunkryddade kräftorna. När jag gjorde maträtten halverade jag vissa ingredienser, men inte alla, så det blev ganska starkt. Förmodligen blir det bättre om man följer receptet slaviskt, eller åtminstone minskar på mängderna procentuellt sett lika mycket.

Tillagningstid uppskattat till en timma.

Receptet räcker till 8-10 personer.

Du behöver:
3 kg tinade, kokta kräftor (eller något annat du vill smaksätta. Det funkar förmodligen med räkor, fisk eller något annat också).
8 majskolvar
3 gula lökar
3 hela vitlökar
2 apelsiner
20 små potatisar – bra om de är jämstora
3 msk rapsolja
1 msk råsocker
8 lagerblad
2 msk salt
ca 1 msk cayennepeppar
2 tsk chili spicemix (jag tog vanligt chilipulver)
2 tsk nymald svartpeppar
3½ liter vatten
1 flaska (á 33 cl) porter

Gör så här:
Skär varje majskolv i tre bitar.
Skala och halvera de gula lökarna.
Dela vitlökarna i klyftor och skala dem.
Skölj apelsinerna och skrubba skalet rent från besprutningsmedel. Skär apelsinerna i skivor.
Skölj potatisen väl. Är det tex färskpotatis som har fint, tunt skal så behöver den inte skalas.
Lägg majs, lök, vitlök och potatis i en stor gryta. Lägg i apelsinskivorna. Häll över olja, strö över socker och kryddor. Häll på vatten och porter och låt allt koka upp.
Koka under lock ca 20 minuter eller tills potatisen är klar.
Under tiden som grytan kokar låter du kräftorna rinna av. Lägg dem sedan i en stor bunke. När potatisen är klar silar du av spadet från grytan och häller det över kräftorna i bunken. Låt kräftorna bli varma och häll sedan bort spadet.
Servera genast.

Receptet har jag tagit från tidningen “Allt om Mat” nr 13 2010.

Magen står i fyra hörn.
Jag är fortfarande mätt efter lunchen.

När Italiensystern och hennes familj plus mina föräldrar kom på besök bjöd jag på cajunkryddade kräftor, och vanliga. Och så sötsura chiliräkor, och vanliga. Och vitlöksbröd och vanliga baguetter, ost och smör. Och tomater, gurka och morötter. En cajungryta med potatis, majskolvar, vitlök och vanlig gul lök. Mamma hade med sig en jättegod köttfärspaj också.

Till efterrätt varvade jag olika bär, glass, vispgrädde och kaksmulor i höga glas.

Gissa vad som står i ugnen hemma hos familjen Zäta?

En blåbärspaj!
Jag har varit ute i skogen och plockat. Det fanns inte många mogna men uppblandat med några smultron och jordgubbar från smultrontornet räcker det precis till en paj.

I morses gjorde jag i ordning en sallad att ha med till lunch.
Isbergssallad, sötpaprika, kvisttomater, mozarella, solrosfrön och tonfisk.

Vad kommer det sig att tonfisk passar så bra på burk?
Jag funderar på hur det vore att stoppa torsk, eller rödspätta i en konserv och försöka sälja. Det verkar ju bara äckligt. Men tonfisk – det är grejjer det.

Jag har varit hemma med barnen i dag också. Men lilla Svalan är mycket bättre. Hon har fortfarande ont i halsen, i alla fall när hon sväljer, men febern är borta. I morgon blir det fritids och jobb igen.

När jag frågade lilla Svalan vad hon ville ha till lunch i dag lät det så här:
-Jag vet inte…
-Vill du ha pannkakor i dag igen?
-Nej…
-Makaroner och fiskpinnar?
-Nej.
-Hamburgare?
-Nej.
-Köttbullar?
-Nej.
-Ostsnitzel?
-Nej.
-Vad vill du ha då?
-I dag skulle jag vilja ha… plättar!

Med lilla Svalan sjuk hemma blir det ofelbart pannkakor till lunch. Guldgossen protesterade på sitt eget vis genom att steka hamburgare och koka makaroner. En sådan protest är helt tillåten tycker jag.

Har ni provat varma pannkakor med kolasås eller chokladsås, och så vispgrädde till? Det är finfin kvällsmat. Det gäller bara att se till att man gör tillräckligt mycket smet till lunchen, så blir man liksom tvungen att steka upp några pankisar på kvällen.

Mina arbetskamrater och namnsdagskvinnan Carina som vi bjöd hit på fika, uppskattade kolakladdkakan jag bakade i går kväll. Själv uppskattade jag sysslingkollegans nyvärmda bullar.

På allmän begäran (eller ja, det var väl i ärlighetens namn egentligen bara EN kollega som kom med efterfrågan) så kommer här receptet.

Smält 125 g smör eller margarin. Ta kastrullen från plattan (eller bunken ur micron om du väljer att göra som jag).
Rör ner 1½ dl socker och 1½ dl sirap.
Rör ner två ägg. Inget vispande här alltså, utan rör med en sked till en slät smet.

Tag en ny bunke, gärna rostfri och blanda 3 dl mjöl, 1 dl kakao, 1 krm salt och 1 msk vaniljsocker. (Jag är inte helt hundra på måtten men jag kan ju dubbelkolla hemma så vill du baka kakan kan du vänta tills i morgon.)

Sikta ner mjölblandningen i smörblandningen och rör till en slät smet. Det är viktigt att sikta mjölet för att få en riktigt slät och homogen kaka.

Kläm fast ett bakplåtspapper i botten på en springform och häll i smeten. Den ultimata storleken på formen är enligt receptet 24 cm. Grädda mitt i ugnen i 175 grader i 18 minuter. Det är okej om kakan är rätt lös när den kommer ut. Sen ska den stå och vila i minst tre timmar för att stanna. Kakan är jättegod att äta kall, gärna garnerad med färsk frukt och bär (physalis, jordgubbar och blåbär till exempel) och en klick vispgrädde till. Det går utan vispgrädde också, men med kräsna kollegor som provsmakare så hade det nog varit bättre med grädde…

Om du vill äta kakan varm kan du ta den direkt ur ugnen och då blir den rejält rinnig. Det är också gott.

Provar ett nytt recept på kladdkaka. Kolakladdkaka. Visst låter det gott!

När jag följer receptet kommer jag till passagen: “Rör samman mjöl, kakao, salt, bakpulver och vaniljsocker.”
Jag läser i ingrediensförteckningen efter mängderna. Det ska vara 3 dl mjöl, 1 dl kakao, 1 kryddmått salt och 1 msk vaniljsocker. Bakpulvret står det inget om.

Nu är frågan; har de glömt skriva ut hur mycket bakpulver det ska vara, eller har det råkat smyga sig in bakpulver i beskrivningen, fastän det inte ska vara med?
Normalt är det ju aldrig bakpulver i kladdkaka. Eller?

Efter lite funderingar tar jag till den gyllene medelvägen, och höftar i lite bakpulver på känn.

Nu återstår att se hur kakan blir. Den håller just på att gräddas.

Update:
Jag måste vara ovanligt lättlurad, eller trögtänkt, vilket ni vill.
När klockan pipit efter 18 minuter, är smeten knappast varm där inne i ugnen.
Receptet har angett ugnstemperaturen till 75 grader. Jag vet att jag reflekterade över det men tänkte att det kanske är något annorlunda, nytt grepp.
Men såklart det ska vara 175 grader. Det är ju normal kladdkaketemperatur.

Nu är bara frågan; hur länge till bör kakan stå i ugnen?
18 minuter á 75 grader + X minuter á 175 grader = perfekt kladdkaka.
Någon som kan dra roten ur?

Min mun vill verkligen ha glass just nu. Det ville den redan innan jag såg chefen segla förbi med en hel ICA-kasse full av glass.

Fast nu är det inte Piggelin, 88:an eller Nogger den vill ha. Min mun har blivit finsmakare på gamla dar och sitter och längtar efter italiensk yoghurtglass med skogsbär.

När jag tänker efter så kan det nog slinka ner en GB Sandwich också.

Här är Falunsysterns recept på hemmagjord müsli:

Kör i matberedaren med knivarna:

½ dl valnötter, paranötter, pecannötter, pinjenötter, kokos och hasselnötter.
3 dl linfrön
3 dl solroskärnor
3 dl sesamfrön
ev 1½ dl kruskakli

Rör i 1 dl vatten och ½ dl rapsolja plus 3 tsk vaniljpulver och 1½ tsk salt.

Rör ihop och strö ut i långpanna. Rosta i 225 grader ugn ca 10 min.
Förvara i tättslutande burk.

Försöker maila två recept till Falunsystern. Det vill sig inte så de kommer här:

Engelsk Ostkakeglass

Skål 1
Vispa 3 dl vispgrädde med 1 tsk vaniljsocker, inte för löst.

Skål 2
Vispa 3 äggulor och 2 dl socker pösigt
Rör i 85 g Philadelfiaost (ej light) men rör så lite som möjligt.

Skål 3
Vispa 3 äggvitor hårt

Vänd ner skål 1 och 2 i skål 3. Rör så lite som möjligt.

Frys.
Blir lagom till 4 pers om man inte är musätare

Chokladsås 4 pers

Smält 50 g smör
Rör i 2 dl socker
Rör i ½ dl mölk
Rör i 2 msk kakao

Koka upp men inte mer.

Nu bjuder Arbetsledaren och Projektledaren sin personal på hemsnickrad påsklunch. Visst jobbar jag på världens bästa arbetsplats!

Jag börjar tro att jag kanske inte är fullt så bra på att baka som jag tror.

I kväll bakar jag skånelimpor. Enligt receptet skulle det vara 2-3 dl vetekross och 2 kg rågsikt eller vetemjöl i degen.
Jag hittade ingen vetekross, men väl krossat linfrö. Det blev bara en tredjedels deciliter så jag grävde lite djupare i gömmorna och hittade vetegroddar. Det borde ju vara ungefär samma sak. Jag tog det lilla linfröt jag hade och fyllde upp med vetegroddarna. När jag hällt ner blandningen i degen fick jag se att vetegroddarna gick ut i maj 2008.

Efter en förnyad djupdykning i skafferiet hittade jag till slut även vetekross. Då var det för sent, och tur var väl det för vetekrosset gick ut 2006.

Pizza. Det är något familjen Zäta gillar. Till och med lilla Svalan tycker det är gott. Särskilt när hon som i kväll får baka den själv.

Förundersökningsledaren satte degen i morses. Den ska ju helst stå och jäsa så länge som möjligt.
I kväll har vi skurit skinka, tomater, mozarella och anannas. Hackat lök och vitlök och plockat fram Willys goda tomatsås.

Lilla Svalan har bakat ut degen. Med rent av proffsig hand har hon kavlat till perfekt runda pizzabottnar. Jag är mycket imponerad, och förvånad. Och nästintill lite avundsjuk. Hon gör det bättre än jag. Kan det vara den nya tupperwarekavelns förtjänst?

Mmmm vilken god lunch jag gav mig själv i dag.

Sallad bestående av salladshuvve, gurka, körsbärstomater, paprika, cheddarost och avokado. Inte mycket till protein men väldigt gott.

Ibland är less more.

Dagens middag: Fläskkotletter med potatisgratäng och bea-sås.

Till efterrätt hade vi en kexprovning.
Vi provade vanliga Brago-kex, Brago fullkorn, Singoalla, Ballerina kladdkaka och Garants kex med sylt och vanilj.

Under provsmakningen satte vi betyg på skala 1-10.

När vi tuggat, doppat, smakat och funderat stod en fullständig segrare klar.
Ballerina kladdkaka fick i snitt 9,3 poäng.

2: a kom vanliga Bragokex med 7,7 poäng, tätt följt av Singoalla med 7,2 poäng.
På fjärdeplats fanns Garants kex med 5,6 poäng och nere i botten fanns Brago fullkorn med futtiga 4,7 poäng.

Jag åt en pizza. Den var god.

Men nu är jag fortfarande rapande eftermätt och magsvullen.
Och så spillde jag sås på tröjan.

Jag har bara med mig en banan till lunch. Det fanns inget annat kul hemma.

Nu känner jag att jag inte kommer nöja mig med en banan. Inte för att jag är så förtvivlat hungrig, men jag har inte varit på topp på förmiddagen och tror definitivt inte att det blir bättre i eftermiddag om jag bara ha en banan i kistan.

Så vad ska jag äta?

Pizza, pizza eller pizza?
Och hur slö och degig blir jag inte sen, om jag äter pizza nu! Borde jag hellre skrämma upp en sallad någonstans ifrån? Eller nöja mig med korv och bröd på Sibylla?

Jag skulle rent hypotetiskt kunna göra en proteindrink men bananen är inte tillräckligt mogen för det. Jag vet att min pulvermix kräver exakt rätt mognad på bananerna för att få rätt smak.

Nej, det får nog bli en pizza, eller…?

När jag ändå är inne på det här med förlossningar och småbarn…

Vid mitt första besök på mödravårdcentralen satt jag nervöst och väntade på att få lämna blodprov (vilket är bland det värsta jag vet). För att fördriva tiden läste jag lite i en föräldratidning. Bland insändarna hittade jag ett recept på moderkaka. Någon vettvilling påstod på fullaste allvar att det var nyttigt, gott och fullt naturligt att tillaga och äta upp moderkakan. Han (för det var en han dessutom) hade sparat sin frus moderkaka i frysen, och efter någon vecka lagat till den efter konstens alla regler och ställt till med fest.

Jag blev akut illamående och funderade allvarligt på om jag skulle lägga ner det här med barnafödande. Min hjärna gick i baklås och jag var rädd att barnmorskorna skulle förorda moderkaka som en återställare efter förlossningen.

Hetaste snackisen just nu: Ost gjord av bröstmjölk.
Skulle du vilja smaka?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Så klart att det är något naturligt. Och vi människor dricker ju faktiskt bröstmjölk, även om det brukar begränsa sig till det första levnadsåret. Men ändå – bröstmjölk. Någon annans bröstmjölk, annan är min mammas. Nej, jag skulle nog inte vilja ha mammas mjölk heller… inte nu.

Skriverierna påminner mig dock om en historia en före detta kollega berättade en gång. Hon födde en liten prematurbäbis och tillbringade några månader på en prematuravdelning. Eftersom de flesta som är där, är där rätt länge, så börjar man lära känna varann, och personalen.

När någon av de andra “gästerna” skulle lämna avdelningen tackade de för sig genom att bjuda personalen på nybakade bullar. När personalen låtit sig väl smaka och tackade för fikat berättade mamman att hon bakat på överbliven bröstmjölk. Det var nog både en och två bland personalen som önskade att de inte varit fullt så fikasugna.

Först var jag glad, sen lite deppig, och nu är jag glad igen. Ska det här bli rena berg-och-dalbane-dagen?

Det som gjort mig på avsevärt bättre humör är detta:

Chefen bjöd på semlor till fikat.

På frukosttallriken ligger en ny bekantskap – Äntligen Subs. Mycket trevliga! Kan rekommenderas till alla som vill inbilla sig att de äter lite nyttigare även om de föredrar ljust bröd.

Kom på att jag ju inte har någon kategori med matbloggar i listan till höger.

Kanske kan det bli ändring på det någon gång i framtiden.
Tills dess håller jag tillgodo med att kika in här:

Linneas Skafferi

Mina kollegor börjar tycka att jag är lite knäpp. (Eller också har de alltid tyckt det, men nu på ett nytt sätt…)

I går hade jag med mig bara spenatstuvning till lunch. I dag var det bara köttfärssås.

Men i dag var det inte meningen att visa upp en så torftig tallrik vid lunchbordet. Det stod nämligen “spagetti och köttfärssås” på matlådan jag hämtade från frysen i morses. Men den som skrev den där påklistrade lappen överdrev en aning. Någon spagetti såg jag inte skymten av.

Handstilen på matlådan var misstänkt lik… min egen.

Jag tänker göra semlor i dag också. Vi har ju vispgrädde kvar och det är väldigt synd om den förfars.

Lilla Svalan går på laktosfri diet en vecka och har lovat skrika öronen av oss andra om vi äter semlor och inte hon.

Jag ska försöka muta henne med en skånepepparkaka med mandelmassa på. Låter inte det sött så säg!

För att vara en tjej med förkärlek för semlor så är det högst anmärkningsvärt att jag inte ätit en endaste semla i år.

Men nu ska det bli ändring på den saken. I eftermiddag har jag bakat semlebullar och nu ska jag gröpa, röra, vispa, klicka och pudra och sedan vankas finfint kvällsfika.

Efter vårdcentralen slängde jag in Guldgossen till en frisör som kapade lite av rufset för 160 kr.

Sedan for vi och handlade.

Jag kan ha svårt att stå emot lockvarorna ibland. Den här gången gällde det Ballerina kladdkaka. Bör doppas i mjölk stod det på paketet.

Jag har redan provat och med mjölkdopp smakar det verkligen kladdkaka och är jättegott.

Nyheten verkar vara så ny att den inte finns omnämnd på Göteborgskex hemsida.

Jag har en viss förkärlek för att experimentera i köket. Ibland blir det bra och ibland går det åt pipan.

Just idag har jag gjort två nya försök.

Det ena var att pudra den utkavlade bulldegen med pepparkakskrydda i stället för kanel. Det blev finfint. Barnen tyckte det var jättegott och Förundersökningsledaren klagade bara tills han hade smakat.

Det andra experimentet blev inte lika bra. När jag höll på att göra i ordning den andra vetekransen kom jag plötsligt på att det vore väldigt gott med blåbär i. På ett av konditorierna i stan kan man köpa blåbärsbullar med vaniljkräm och strösocker på. Det är fantastiskt goda.

Dessa goda bullar var vad jag hade i åtanke när jag letade igenom kylskåpet på jakt efter blåbärssylt. Någon sylt hittade jag inte, men så kom jag på att jag faktiskt hade en kartong blåbär i frysen.
Jag smörade degen med smör-och-socker-blandningen och strödde helt sonika över de frusna bären innan jag rullade samman degen till en längd.

Vet ni vad som händer med en deg som fylls av frusna blåbär?
Just det! Den slutar jäsa!

Nu har jag slängt in eländet i ugnen i alla fall och väntar med spänning på resultatet. Det kan bara bli dåligt eller slänga-i-soporna-kass.

Uppdate:
Om man gillar blåbär som omges av kletig bulldeg så skulle jag vilja säga att blåbärslängden blev helt perfekt!

Fem fiskpinnar och en kastrull makaroner till Guldgossen.
Pannkakor på 3 ägg till lilla Svalan och mig.

Det kanske inte direkt var overkill med fläskfilén, men det var inte vidare värst smart heller.

Jag har just satt in maten i ugnen, klockan är sju och alla är vrålhungriga. Om en kvart ska jag åka till PiL-mötet.

Handuppräckning på hur många som tror att jag hinner smaka på maten som jag ägnat drygt en timma att laga.

Update:
Jag hann smaka, och det var jättegott!

Här kommer receptet i komprimerat format.
Sätt ugnen på 200-225 grader.
Putsa och tärna en fläskfilé i 1 cm stora bitar. Större är för stort (Jag gjorde dem för stora. När jag virade in härligheten i smördeg gjorde de stora bitarna hål på smördegen.)
Stek fläskfilén och salta och peppra lätt (vitpeppar) under tiden. Lägg fläskfilén åt sidan medan du klipper ett paket bacon i småbitar och steker upp.
Häll tillbaka fläskfilén i pannan och rör ner ½-1 skivad purjolök. Stek på så purjon mjuknar ordentligt.
Rör ner 2 dl (en brk) creme fraish och ta några tag med pepparkvarnen (svartpeppar) över anrättningen.
Rulla ut ett ark smördeg på ett bakplåtspapper. Lägg på fläskfiléröran som en sträng. Vik över smördegen och nyp åt i ändarna. Pensla med uppvispat ägg.
Skjuts in i ugnen.
Baka av i 10-12 minuter tills smördegen fått färg.

Är det overkill att laga smördegsinbakad fläskfilé med potatisgratäng en vanlig onsdag?

LCHF-recept:

http://birgittahoglundsmat.wordpress.com/

Det här är inlägg nr 2222.
Det är lite coolt tycker jag.

Nu har jag skalat all potatis och hunnit göra romsås till laxen och röran som ska vara i filodegsknytena vi ska äta till förrätt.

Recepten är ett hopplock från sådant jag läst och sådant jag hittat på själv. Ni kanske ska vänta med att själv försöka er på recepten nedan tills jag rapporterat om det blev bra eller inte.

Romsås
8 dl gräddfil
2 rejäla matskedar stenbitsrom eller annan röd rom
drygt en halv finhackad rödlök
lite salt
citronpeppar efter tycke och smak
ca 1 tsk färskpressad limejuice
Man kan ha i dill också men då ska man nog ta bort rödlöken.

Filodegsknyten
Knappt en halv finhackad rödlök
Ett paket fetaost som smulas ner
En burk på 400 g kräftstjärtar (själva kräftorna utgör 170 g) som hackas i grova bitar
Färskmald svartpeppar
Ca 2 tsk färspressad limejuice
Rejält med dill
Tre ägg

Rör ihop alltihop allteftersom.

Lägg ut ett ark filodeg. Pensla med lättvispat ägg. Lägg på ett ark till och pensla med ägg.
Skär arket i lagomstora fyrkanter. Lägg ner fyrkanterna i hålen på en muffinsform.
Fyll på med feta-kräft-blandningen.

Gör om proceduren med två penslade filoark på varann. Skär ut mindre fyrkanter eller rundlar som läggs som lock över varje muffinshål. Vik över den deg som blivit över när du la ner de större fyrkanterna så att det bildas ett litet knyte.

Grädda i ugn på ca 175 grader tills du tror att det är klart.

Update:
Jag hade glömt vad pilligt och svårt det är att jobba med filodegsark. De torkar rätt fort när de kommer ur förpackningen, de är lövtunna och ömtåliga, de klibbar fast på underlaget när man penslat dem med ägg och de vill inte forma sig som jag vill och lägga sig snyggt som små skålar i botten av muffinsformarna utan faller hellre ihop till en liten hopplös hög i botten av varje hål.

Lösningen blev att bara pensla ett lager ägg mellan varje filoark, och inte ovanpå också, och att lägga första arket på ett bakplåtspapper. Sen lärde jag mig att inte pensla med ägget ända ut i kanterna för då blev det lite mer lätthanterigt.

Jag struntade i det där med att skära ut en rundel eller en extra fyrkant som lock och nöjde mig med att vika in de överblivna kanterna. Sedan penslade jag ovanpå varje litet knyte med äggvisp för att få en fin yta.

Jag hade dem i nederdelen av ugnen på 175 grader i en halvtimma. Det hade förmodligen varit bättre om jag haft dem mitt i ugnen och kanske på lite högre temperatur och en kortare stund, så hade inte innehållet blivit så torrt.

Men goda blev de faktiskt, väl värda besväret.
Och såsen var god, passade fint till laxen.

I morgon är det nyårsafton.

Jag håller på att förbereda maten lite grann. Det blir filoknyten med fetaost och kräftrumpor till förrätt, ugnsbakad laxsida på saltbädd med presspotatis till huvudrätt, och hemmagjord glass med varm hallonsås och blandad frukt till efterrätt.

Våra gäster beklagar att de bara får bidra med dricka men jag erkänner att det är för att jag ska få bestämma!

Stekt ananas. Kan det vara gott?

I går kväll beslöt jag mig för att prova. Bidragande orsaker till testet var att vi hade gäster som jag ville impa på och att Willy´s just nu säljer färsk ananas för fem kronor styck.

Jag skalade en ananas, drog bort alla små frö-pluppar och delade frukten i fyra klyftor som jag sedan halverade efter att ta tagit bort mittenstocken och sockrat härligheten rätt rejält.

Med en massa äkta smör i pannan stekte jag sedan frukten tills den blivit genomvarm och fått lite färg.

Vad smakade det då?
Jo, tillsammans med halvsmält glass var det riktigt gott. Stekningen fick det där lite skarpa, sträva, att försvinna samtidigt som det ändå smakade riktigt mycket ananas.

Det bästa med julmaten är att det alltid blir så mycket rester.

I dag har jag ätit prinskorv och krustader till lunch. Och några överblivna tomatklyftor.

I kväll vankas det mer rester. Då ska vi traditionsenligt gästa goda vänner som brukar bjuda på sina julmatsrester, kompletterat med lite nya godsaker.

Jag gör världens godaste pannkakor, i alla fall enligt lilla Svalan och henne kan man ju lita på!

Knepet är att spetsa smeten med vaniljsocker.
Hur enkelt som helst.

Guldgossen var lite lack över att vara hemma idag. Det serveras nämligen julbord i skolan. Årets enda (!)

Som kompensation har jag fixat ett eget julbord här till lunch.
Det enda Guldgossen gillar på julbordet är köttbullarna, så han fick en tallrik med 10 köttbullar och lite överblivet ris från middagen igår.

2 dl julmust till så var saken biff.

Förundersökningsledaren jobbade över i kväll och var inte hemma till middagen.
Jag lät lilla Svalan bestämma mat. Föga överraskande valde hon plättar.

Jag älskar plättar.
Och jag är så smart…

Förundersökningsledaren jobbar över. Han ringer hem och rapporterar om förväntad ankomsttid och vi lovar att vänta med middagen tills han kommer.

-Vi kan ta en fika eftersom det dröjer med maten, säger jag till barnen.
-Snälla mamma, kan vi inte få snabbnudlar då!

Själv tar jag en mazarin.

Har ni sett att det finns Ballerina Pepparkaka numera?
Jag fick se det när jag var och handlade i morses och kände mig sådär tvungen att prova ett paket som man bara göra när man råkar ut för mördande reklam, eller handlar på fastande magen för den delen.

Bild från Göteborgskex´s hemsida.

Vi provade några stycken till eftermiddagsfikat och det var ingen besvikelse.
Tyvärr innehåller de hasselnötter så Guldgossen fick hålla sig till kardemummaskorpor.

Vi har skaffat en inneboende. Förundersökningsledaren är inte särskit förtjust i honom men jag tycker att han är lite småtrevlig.

Han hålls mest i köket där han står i ett hörn hela dagarna, och kräver att jag ska mata honom. Han är inte speciellt konversativ, ägnar sig mest åt att växa, svälla, bubbla…

Luktar illa gör han också.

Herrman heter han.

Jag har haft Herrman på besök några gånger tidigare, alltid med gott resultat, Utom första gången.

På den tiden bodde vi i en lägenhet i Skara. Det vara bara jag och Förundersökningsledaren. Barnen kom långt senare.
Jag hade fått en del Herrman och skötte om honom med liv och lust. Problemet var bara att vi hade ganska lite bänkyta i köket. Herman fick inte plats någonstans.
Min kreativa ådra löste problemet genom att ställa plastbunken med Herrman i ugnen Det var ändå så sällan vi använde ugnen så jag räknade med att han skulle få vara ifred därinne.

När jag kom hem från jobbet den eftermiddagen möttes jag av en vidrig doft av vidbränd plast och en mycket uppgiven Förundersökningsledare som undrade varför jag i hela fridens namn hade ställt in en bunke i ugnen. När han kommit hem, en timma före mig, hade han bestämt sig för att överraska mig med ugnsstekt potatis, och satt på ugnen innan han gick till kontoret en stund.

Och nog blev jag överraskad alltid!

Jag är säker på att min nuvarande inneboende inte kommer röna samma öde, men jag är inte lika säker på att han överlever helgen i ensamhet.

Till frukost idag blir det ett kokt ägg.
Till frukost igår blev det ett kokt ägg.
Till frukost i måndags blev det ett kokt ägg.
Till frukost varje vardagsmorgon förra veckan lev det ett kokt ägg.

Ibland lyxar jag till det med lite salt på toppen!

Jag var och köpte mjölk och bananer till veckans luncher på Hemköp i måndags. Frestelsen blev för stor (jag har ju sagt att jag är en beroendemänniska) och jag kunde inte låta bli att också lägga upp en vitlöksbaguette på kassabandet.

När jag kom till jobbet micrade jag den kort och avnjöt den i långsamma tuggor.

Vad är det med mig och vitlöksbaguetter egentligen?

En apelsin på förmiddagsfikat och färsk annanas på eftermiddagen.

Nu är jag sockerstinn och med tänderna fulla av gula trådar.

Jag gick ut på stan på lunchen med föresatsen att uträtta några ärenden.
Jag skulle köpa iläggssulor till Förundersökningsledarens nya gympaskor, stryka-på-bötter till Guldgossens knähålade jeans och en liter mjölk till mig.

Jag kom tillbaka med sulor och en 45-kronors pizza.

En av tre rätt är inte så illa pinkat en tisdag!

Fast nu har jag fått hicka. Det är inte jättelätt att föra ett vettigt säljsamtal när man hickar var femte sekund.

Vi ska ta med oss kex, bröd och sås till maskeraden ikväll. Det är nämligen knytkalas också.

Förundersökningsledaren har fått ansvaret för att göra sås eftersom jag varit upptagen i Kaffestugan idag. Vi hade bestämt oss för att bidra med en tzatziki och en sås med soltorkade tomater.

Vid lunchtid ringde Förundersökningsledaren mig på mobilen och frågade vad han borde ha mer i såsen, förutom grekisk yoghurt och soltorkade tomater.
-Salt, svarade jag. Man kan ha vitlök också men det tycker jag inte vi ska ha eftersom du gör tzatziki och det är ju vitlök i den. Det räcker nog med en vitlökssås.
-För sent! sa Förundersökningsledaren.

Det är absolut inte mitt fel att jag måste äta en pizza till lunch idag.

Boven är kollegan, som jobbar sin sista dag innan hon ska ut i vida världen ett tag.
För att fira av henne har hon bestämt att vi ska luncha tillsammans.

Och det kan jag ju faktiskt inte bara strunta i.

Vi ska gå till Madonna. De har jättegoda pizzor.
Och det kan jag ju faktiskt inte bara strunta i.

Det är följdaktligen kollegans fel att jag måste äta pizza idag.

När vi åt frukost igår åt lilla Svalan en fjärdedels tekaka.
Jag gjorde mitt yttersta för att truga och be men hon ville inte ha mer.

-Jag har tappat matförlusten förstår du mamma!

Eftersom vi inte åt frukost förrän halv elva så har vi just avslutat lunchen.
Är det någon som är förvånad om jag berättar att det blev pannkaka?

Och som om inte livet är tillräckligt fullt av små överraskningar ändå, så spillde jag hallonsylt på älsklingströjan. Det är så typiskt. Jag funderade nämligen på om jag borde byta tröja innan jag började vispa till smeten.

Det var med stor spänning jag ställde mig på vågen i morses. En veckas frosserier borde ju sätta ganska tydliga spår.
Jag har ätit pizza, pasta, bröd, glass, goda efterrätter och unnat mig allt som passerat förbi min mun. Inga restriktioner, inte minsta lilla försök till återhållsamhet, bara sann och ren matglädje.

Resultatet då?
Jo, jag har gått ner 4 hekto.

4 hekto till eller från kan naturligtvis bero på mängden vätska i kroppen och säger inte så mycket, men jag hade stenhårt räknat med en markant viktuppgång.

Efter en halv minuts logiskt tankearbete säger jag byebye till LCHF-experimentet och ska i stället försöka satsa på promenader. En halvtimma om dagen räcker för att göra skillnad.
Jag vet att jag inte kommer klara av att göra det varje dag, men det ska bli mer regel än undantag.
Och så fortsätter jag nog att dra ner på kolhydraterna i form av pasta, ris och potatis, godis och efterrätter och säger ja tack till frukt. Att det blir lite godsaker på helgerna i form av kakor eller något annat gott tänker jag se genom fingrarna med också.

Ytterligare en fördel med mitt beslut är att ni slipper se rubriken “Typ GI” här i bloggen varenda dag.

Nej, nu ska jag röja i köket och sedan gå ut och ta en promenad.

Färsk pasta med en “sås” gjord på valnötter och parmesanost, och lite extra parmesanost pa toppen.

Grönsallad av blandade blad, morotsstrimlor, körsbärstomater och gurka med små minimozzarellaostar.

Åsnekorv och en pepprig salamivariant.

Tomino (ishockeypuck-stor mild krämig ost) lindad i späck (lufttorkad rökt skinka) och stekt sa att osten blir rinnig.

Creme caramelle och en kopp kaffe.

*

Jag skippade vissa delar, som korven och kaffet, men det var en utsökt sista lunch i Italien som serverades av Italien-systern.

Igår
En pepparkaka på jobbet.
Ris till middag.

Idag
Frukost: Ett runt bröd. Alltså en fralla. Mörk.
Lunch: Ris

När jag är i Italien tänker jag inte hålla på att uppdatera bloggen med mina matsnedsprång. Jag förväntar mig att de blir många. Pizza, pasta och den underbara glassen…

Egentligen skulle jag kunna sluta med uppdateringarna redan nu. Jag åker ju snart.

Det skulle förresten passa alldeles utmärkt att sluta just idag eftersom jag ämnar vispa till en våffelsmet till kvällen…

Frukost
En smörgås.
Två digestivekex.

Mellanmål
En knäckemacka.

Lunch
Ketchup och makaroner.

Mellanmål
Ca 1 dl äpplecider.

Middag
Ett taccobröd.
Några taccochips.

Söndag

Middag: Ris. Cider.
Efterrätt: Marängswiss

Kväll: En bit tårta.

Måndag

Ingenting (än så länge). Har man en haka som ser ut som fläskfilé får man ju försöka kontrollera sig själv i alla fall under veckorna…

Är är ett jättebra recept på en suveränt god räkpaj.
Jag har fått både paj och recept från goda vännen Lotta.

Det blir 4-5 portioner och den ska gräddas i ugnen ca 25 minuter på 175 graders värme.

Blanda 1 liten burk keso med 3 ägg.
Rör i knappt 1 dl dill (mindre om du inte är så förtjust i dill) och ½ tsk salt.
Tillsätt 1 liten burk avrunna räkor och 1½-2 dl riven ost av valfri sort. Hushållsost blir till exempel alldeles utmärkt om man inte vill ha lite mer riv i smaken.

Blanda runt alltihop och häll ner i en smord pajform. Det är inte säkert man behöver smöra heller, men jag har inte vågat prova att låta bli. Platta till smeten lite i formen så du får en plan yta.

Gör en pajdeg av 75 g margarin, 1½-2 dl mjöl och 1-2 msk vatten. Gör man degen i matberedaren behövs det minst 2 dl mjöl. I alla fall i min maskin.

Kavla ut degen och skär den i remsor som du lägger lite snitsigt ovanpå pajen.
Om du vill penslar du med uppvispat ägg och strör över sesamfrön.

Det går bra att göra samma paj med till exempel skinka och senap i stället för räkor och dill, eller något annat man tycker är gott.

Idag kompletterade jag dillen med 1 dl finhackad rödlök och purjolök eftersom det blev kvar från gårdagskvällens taccomåltid.

Frukost: En macka.

Förmiddagsfrestelser: Jag slickade skålen efter att ha gjort vaniljkräm till kvällens tårta.

Planerade dumheter i kväll: Paj och tårta, och cocacola.

Förmiddagsfika: En skiva kakaobemängd sockerkaka.

Lunch: En baguette. Brödet var jättemjukt och påminde väldigt mycket om korvbröd.

Middag: Två taccobröd, för mycket taccochips.

Åt en smörgås hemma efter jobbet.

Pratade med Ludvikasystern ikväll. Vi diskuterade hur vi läser bloggar.
Hon läser alltid uppifrån och ner.
Jag brukar skrolla ner mig till det inlägg jag läste senast och läsa därifrån och upp. I alla fall när det gäller de bloggar jag följer stadigvarande. Jag tycker det är lättare att få till sammanhangen när man läser i kronologisk ordning.

Vi var båda överens om att det är roligt at läsa personliga bloggar. Och att det kan vara svårt att dra gränser för hur personlig man ska vara när man bloggar.

Och så sa systern att det är väldigt tråkigt att läsa bloggar där bloggaren bara skriver om vad hon äter…

Hmmm, var det där en pik eller?

Lunch: Ketchup (Förundersökningsledaren brukar reta mig för att jag inte kan stava till ketchup, men det där måste väl vara rätt.)
Några stekta potatisbitar.

Middag: Två smörgåsar. (Och innan någon hetsar upp sig så vill jag tillägga att det var stekta ägg, ost och kräftstjärtar på mackorna. Guldgossen hotade mig med att tipsa tidningarna om att jag gillar stjärtar och lilla Svalan spädde på med ett osmakligt citat: “Mamman som är på jakt efter rumpor.”)

Solen lyser ikapp med de röda höslöven, men jag känner mig ändå inte lockad att gå ut i vädret.

Istället ska städa toaletten på jobbet och så ska jag äta hemlagade köttbullar som Förundersökningsledaren gjorde igår kväll. De är säkert goda, men Guldgossen var ytterligt nära att kräkas när han smakade på en köttbulle och råkade få syn på en “stor” lökbit. Han är så känslig det lilla livet.

Jag är inte lika känslig. Kombinationen toalettstädning (andras skit) och lunch orsakar inga bekymmer.

Jag köpte ett nytt te igår. Med kanel och ingefära, och troligtvis lite annat gott, som kardemumma.
Kardemumma är mumma för frusna själar.

Teet luktar fantastiskt gott, men det smakar inte så mycket som lukten påstår. Snarare är smaken tam, med bara en anings krydda i bottentonerna.

Med berått mod tog jag en macka till frukost!

Om det är någon som undrar varför jag inte skrev nåt om GI-maten igår, så beror det på att jag höll mig på mattan!

Idag har jag dock slarvat och ätit 35 g ostbågar och 1 dl chokladpudding.

Dagen avsteg från den tänkta dieten:

Frukost: Ett rostat bröd.
Lunch: Två bitar paj, en halv solrosfralla, två digestivekex, en bit äppelpaj med vanlijvisp, en morotskaka.

Nu går det åt pipsvängen.

Igår åt jag 1-2 dl ostbågar, av den krispigare sorten.
Jag åt också en skiva misslyckad sockerkaka. Plus muffinsen som jag skrev om tidigare.

Idag har jag ätit två korvbröd, 1 – 1½ dl potatissallad, och mer sockerkaka, och en helt underbart god glass au four (hur nu det stavas, jag vet bara hur det smakar).

Och dagen är ännu inte slut…

Fredagsfika på jobbet:

Muffins med vit choklad och blåbär!

Tillägg:

Det var stooora muffins. Och jag åt en halv till eftermiddagsfika också.

Dagens försyndelser:

En pizzaslice.

Jag hade en lite småtråkig dag på jobbet idag, trots välgörenhetsmålet och trevliga arbetskamrater. Därför satt jag och längtade lite efter den kvarten pizzabit som jag lämnat kvar hemma sedan igår kväll. Det var en Lidköpings special med skinka, ost, räkor och annanas.

Gissa hur glad jag blev när jag kom hem och fick se att Förundersökningsledaren just glufsat i sig min pizza!

Som kompensation åt jag upp en liten bit av barnens pizza istället.
Tillsammans med en avokado.

Tjoho – not!