Zäta

Ska man frångå en diet är det lika bra att göra det med besked.

Idag har jag ätit 3/4 pizza.

Igår åt jag inget som jag anser inte står på min “meny”.

Jag har belönats med ett kilos viktnedgång från i går morses.
Tyvärr är jag medveten om att man inte går ner ett helt kilo sådär på en dag och att det mesta av kilot härrör sig från utebliven vätska.

Idag tar min syster med sig pizza när hon kommer på besök. Jag ämnar äta av den.

Det var sååå nära. Klockan var bildligt talat fem i tolv ( i verkligheten var hon nog kvart över sju).
Jag hade klarat dagens lopp, men så föll jag på målsnöret.

Fallet utgjordes av en finsk pinne och en sådan där amerikansk kaka med chokladbitar i.
Men jag har ju sagt till mig själv att inte vara fjompig och tacka nej när det bjuds. Och en stor kopp te med två fina kakor till var precis vad jag behövde då, så jag klagar inte.

Idag visar vågen tre hektos nedgång sedan dagen innan. Inget att hänga i julgranen precis men det är bättre det går sakta och åt rätt håll än fort och fel.

Fattar ni hur svårt det är att leva enligt LCHF-metoden när det står en stor burk lockande pepparkakor i köket på jobbet!

Jag klarade mig frän ostbågefrestelsen i går kväll och kompenserade med några nävar mandel.

Idag har det dock varit en värdelös dag ur GI-synpunkt.

redan vid frukosten spårade det ur, när jag “unnade”mig ett glas färskpressad juice. Det är visserligen inget tillsatt socker i Willys juice men det är ändå ganska mycket kolhydrater.

Efter gudstjänsten i Götene blev vi bjudna på fika. Kanelbulle och en liten mjuk bärkaka.

Sedan styrde vi bilen till Förundersökningsledarens mormor för ett överraskningsbesök. Jag tror vi blev lika överraskade som hon för det visade sig att hon fyller år i morgon. Som födelsedagspresent från ICA hade hon fått en Frödinge princesstårta och den bjöd hon frikostigt på. Jag åt två bitar!

Till middag blev det bättre. En amerikansk sallad. Men jag kunde inte låta bli utan att äta upp det ena pizzabrödet. Alldeles ljummet och ljuvligt var det.

Och till kvällsmat åt jag en knäckemacka.

Förundersökningsledaren har berättat att “min” bantningsmetod heter LCHF. Jag tror jag ska googla lite och läsa på om den.

Dagens snedsprång:

Potatissallad till lunch. Jag åt gissningsvis ca 1-1½ potatis.

Sockerlagsinlagda konserverade päronhalvor med lite riven choklad över till efterrätt. Både chokladen och sockret i päronet är “fel”. Chokladen på grund av att den innehåller socker.

Ca fem-sex taccochips till middag. De innehåller varken socker eller mjöl eller potatis men en hel massa kolhydrater. 58 % för att vara nogräknad. Det kan alltså inte vara fullt godkänt.

Det är inte helt otänkbart att jag faller till föga och äter någon typ av godis senare ikväll också. Mest troligt ostbågar i så fall. Jag ska försöka låta bli men jag får återkomma om det.

Till er som ogillar fanatiker och tycker att bästa bantningsmetoden är att äta mindre och röra sig mer vill jag säga: Jag är helt ense med er. Jag ämnar inte fanata mig över det här. Till exempel tackade jag gladeligen ja igår när kollegan bjöd på hembakta chokladbollar (det var dock lite onödigt av mig att ta tre, men de var så fantastiskt goda…) och när jag på eftermiddagen fick himmelskt god äppelpaj med vaniljvisp under ett besök hos en trevlig bekantskap (det var rena turan att jag var tvungen att åka och hämta barnen från skolan, annars hade jag tagit om).

Det är viktigt att hålla sig i form.
Rund är en form.

Tyvärr är “rund” inte den form jag vill ha.

Alltså är det dags för lite bantning igen. Jag har smugit i gång någon slags GI-diet men inte varit särskilt hård mot mig själv och följdaktligen inte gått ner mer än nåt kilo på två-tre veckor.

För att sätta lite press på mig själv ämnar jag nu ta bloggen till hjälp. Här ska rapporteras varje matmässigt snedsprång för att jag inte ska bli lika benägen att begå dem.

Jag har försökt med det här förut, rapporterandet alltså, och märkt att det innebär erbarmeligt tråkig läsning. Alltså begär jag inte att ni ska läsa mina rapporter. Det räcker att ni låtsas att ni gör det, så att jag känner mig motiverad att avlägga dem.

För att underlätta för er när ni skummar eller hoppar kommer jag ge alla matrapporter av tråkig karaktär överskriften “Typ GI”.

I dag bråkade Förundersökningsledaren och jag om vem som skulle laga maten. Ingen ville.

Jag drog det kortaste strået. Rättvist eftersom han var kock igår och har mest att göra på sin lista i kväll.

Med ett halvtinat fiskblock på diskbänken och hungriga magar var det läge att tänka snabbt.
Jag satte på en kastrull vatten för pastakok och smälte en klick SMÖR i en gryta. När smöret smällt hällde jag i 2,5 dl matlagningsgrädde (15 eller 17% fett). Torskblocket tärnades i lagom bitar och fick koka med i grädden. Sedan fick jag snabbt i några små broccolibuketter och långa stränglar av morot. Medan allt gick mjukt och fisken klar kryddade jag med salt, curry Madras, ingefära och vitlökspulver.

Anrättningen var lagom klar tills pastan kokat mjuk.

Resultatet var enastående gott. Jag skulle villigt betalt för en dagens om den här maten stod på menyn och pastan var färsk och jag fick en fin salladsbuffé till och kanske ett gott bröd.

Måste passa på att berätta att jag tvingade barnen smaka på mitt broccoli-blomkålsmos igår. Guldgossen gick till toaletten och kastade upp. Så äckligt tyckte han det var.
Dagens fiskgryta fick ett något varmare mottagande. Särskilt efter att jag berättat att man bli intelligent av fisk.

Förmodligen har jag inte ätit så här gott till vardags på länge.

Förundersökningsledaren gjorde korv-stroganoff efter recept i barnmatsboken vi fick i förlovningspresent av goda vänner.
Jag kompletterade med ett grovkornigt mos av ångkokt blomkål och broccoli med smör (riktigt smör!) och grädde (riktig grädde).
Som tillbehör gjorde jag en röra av en halv finhackad tomat blandad med två riktigt finhackade chilioliver, en bit fetaost och en matsked keso.

Nu är jag mätt och glad och konstaterar att jag inte ätit särskilt många kolhydrater idag.

Tror jag ska åtgärda det genom att äta upp lite hemkokt bärsås som skräpar i kylskåpet.

Jag åt det igår och det var som ett minne i munnen.
Ett minne av skratt, hångel i soffan, mer skratt, god mat, goda möten, helsköna barn och en honken-fjällräven-näver fast i bankirförpackning fantastiskt trevlig man.
Och så RANA förståss.

Idag blir det favorit i repris.
Vegetarisk lasange.

Jag är så Baksugen att jag måste Behärska mig, nästan Bita mig i Bagarhänderna. Jag känner ett oBändigt Behov av revansch efter den Bedrövliga focaccian.

Nu är jag igång i köket igen. En plåt äppelmuffins står i ugnen och så fort marsánkrämen har svalnat ska jag försöka mig på att skapa en tårta.

Modern ringde tidigare ikväll med den glädjande nyheten att det nog kommer ytterligare två gäster på kalaset i morgon kväll. Gamla goda vänner från Stockholm kommer förbi på besök och mamma undrade om hon kunde ta med dem.

“Naturligtvis” svarade jag och räknade ut att vi blir tolv personer så vi väl får skära tunnare bitar av tårtan. Och så bakar jag muffins, som kompensation.

Nu blir det tårta, muffins, mazariner och två sorters småkakor. Jag har köpta chokladbollar och vafferskex jag kan komplettera med också om det skulle behövas. Kexen har jag inget minne av att vi köpt. Undrars om det kan vara Rana-familjen som “råkat lämna” dem efter sig?

*

Äppelmuffins med vaniljvisp (som jag blandat av kokmarsán och vispgrädde) och blåbär. Köpta chokladbollar och chokladvaffers.

Glutenfria kakor av schackrutedeg med syltklick och glutenfria minimazariner med rosa glacyr och sidenvita sockerpärlor.

Det här kan bli hur som helst.

Update:
Det blev nästan bra. Kakorna flöt inte ut som befarat utan behöll hjärtformarna. Jag har mig veteligen aldrig bakat småkakor med glutenfritt mjöl tidigare, och framför allt inte ett vanligt vetemjölsrecept. Det som förstörde en aning av glädjen var att när jag “hällde av” kakorna från den första plåten till bordet för avsvalning så bröt de sig eftersom glutenfria kakor är så spröda. Jag tryckte ihop dem så gott det gick men riktigt bra, det blev det inte…

Så här ser en färdig kaka ut, innan en av kalasgästerna slukar den.

Igår bakade jag tårtbotten och idag är jag på gång med mazarinerna.
På onsdag fyller lilla Svalan år.

-Då får ni ingen sexåring i huset längre! säger mitt hjärtegryn, inte utan stolthet i rösten.

Mazarindegen ska vila “några timmar” i kylskåpet. NÅGRA TIMMAR… Jaha, så går det när man inte läser receptet i förväg utan bara sätter igång. Vad ska jag göra nu då, medan jag väntar på att några timmar ska gå?

Baka schackrutor kanske?

Update:
Nu har jag gjort fyllningen till mazarinerna medan jag väntar på att degen ska kylna ordentligt. Men ska fyllningen verkligen vara så här rinnig? Det lovar inte gott!

Update 2:
Nu har jag gjort degen till schackrutorna. Och ni kan aldrig gissa, men även den degen ska vila kallt i kylskåp en stund!

Update 3:
Man ska SMÖRJA mazarinformarna! Fatta vilket tidsödande pilljobb. Vad har jag gett mig in på egentligen?

Gissa vad barnen fick för mat i skolan idag?

Just det; fiskpinnar och mos!

Vad i all sin dar ska vi äta idag då, när vi inte har kocken Rana hemma i köket?

Sitter här på jobbet och känner mig bortskämd.

Våra semestergäster har nämligen utlovat maten på bordet (nåja, nästan i alla fall) när vi kommer hem från jobbet.
Ungefär som att ha fått en hel familj som hushållerska.

Lilla Svalan önskar sig makaroner med pasta till lunch.

Hmm…

“Greetings from Italy”.
Jo, jag tyckte att den hamburgaren skulle passa så här några veckor efter Europasemestern.

Jag lovade ju lilla Svalan en lunch från McDonald´s och hon föreslog själv (till min lättnad) att vi skulle hämta med oss hem.

Italienhamburgaren smakade faktiskt Italien på något mystifikt vis. Lite oljigt och vinägrigt tror jag. Men gott.

Jag tog en meny med en mellan milkshake päron som jag överlät till lilla Svalan och så strips som vi delat på. Dessutom en naturell hamburgare till henne.

Nu har vi druckit flädersaft till och lilla Svalan ropar på mig…

…Det var en liten glasbit från hennes glas som lossnat och hamnat i hennes mun. Hon har tack och lov inte skurit sig och inte råkat svälja något glas.
Hugaligen, det där kunde gått illa.

Jasmineris
Bearnaissås
Färska morötter i orange, gult och lila
Hemmagjorda fiskpinnar

Jag tog ett halvtinat torskblock, skar det i fiskpinnsbitar, panerade i ströbröd, stekte snabbt i ganska het olja, saltade och pepprade och lät eftersteka i ugnen.

Hela familjen utom lilla Svalan tyckte att det var gott. Jag tror att hon i alla fall får ner en pinne eftersom jag dränkt den i bea, hennes älsklingssås.

Kokt färskpotatis (färskpotatisen är inte lika färsk som den var runt midsommar men den smakar i alla fall bättre än den kommer göra i vinter) med hemmagjorda, välkryddade storbiffar av blandfärs, brun skysås och lingon samt fetaost och morötter direkt från landet i gula, lila och orange nyanser.

Det står en blåbärspaj i ugnen.

Jag älskar blåbärspaj. Däremot tycker jag det är rätt bökigt att göra smulpajen. Man ska blanda mjöl, socker och smör till en smulig deg (kan det vara därför det heter smuldeg…). Min mamma använder alltid fingrarna och kanske är det de bästa verktygen, men jag gillar inte att bli sådär smörkletig så jag brukar använda degkrokarna på elvispen.

Men nu stundar nya tider. Minns ni matberedaren jag fick i födelsedagspresent?
Det tar fem sekunder för min matberedare att förvandla mjöl, smör och socker till en perfekt smuldeg.

Det kommer vankas många fler smulpajer i det här huset framöver. Var så säker!

Scones!

Smaka på ordet. Det riktigt dryper av smör och fett.

Scones!

Smaka på brödet. Det är såååå gott!

Idag har jag bakat scones till frukosten. Det är lite extra högtidligt eftersom min Falun-syster är här på besök. Jag hämtade henne klockan nio vid bussen. Då hade jag redan hunnit duscha och förbereda sconessmeten i min nya matberedare.
När vi kom hem, efter att ha handlat lite också, var det bara att sätta på ugnen och breda ut smeten på en plåt.

Nu sitter jag mätt och nöjd och väntar på att lilla Svalan ska äta färdigt så att vi kan röja köksbordet och ge plats för en förmiddag med sällskapsspel. Jag har utlovat en omgång UNO med barnen först, men sen måste det bli Carcasonne och sen får vi se.

Vi har genast lagt oss till med vissa italienska vanor.
Till exempel äter vi middag sent. Halv åtta närmare bestämt.

Grillad kyckling, ugnsrostade rotsaker, fetaost, oliver, sallad med olivolja, vinäger och flingsalt. Ett glas rekorderlig cider.

Och det är väl inget fel med att äta middag halv åtta på kvällen…
…om det inte vore för att måltiden innan var frukosten klockan tio på förmiddagen.

Nja, riktigt sant är det inte förstås. Vi har ju faktiskt fikat emellan. Ett glas fruktsallad och en chokladboll. Den senare hade gästerna föredömligt tagit med sig från ett av konditorierna i staden.

Klockan sju vrålade dock barnen från övervåningen: -Vi är HUNGRIGA!
Då var det bäst att sätta full fart på middagsmaten.

Nu kommer mina gäster när som helst och jag har förberett en liten fruktsallad till dem och oss.
I ett högt glas har jag varvat blåbär, päron, äpple, banan, satsumas och gul melon med müsli. Vid serveringstillfället ämnar jag även erbjuda lyxig vaniljyoghurt som “sås”.

Så här såg menyn ut på mitt födelsedagskalas igår kväll:

Välkomstdrink:
Fläderslusch (hemkokt flädersaft, outspädd, som mixas med massor av is)
Färska jordgubbar
Grappo eller sockerdricka allt efter tycke och smak

Tilltugg:
Melonklyftor

Förrätt:
Marinerade räkor med skal (marinad av sötsur sås och ingefära) som grillats lätt på spett över fin glödbädd.
Kall sås (creme fraish, curry madras, ingefära, salt)
Nygräddat vitlöksbröd

Huvudrätt:
Marinerade (färdigköpta påsmarinader) kycklingfiléer
Färskpotatis (utvalda små potatisar)
Tzatziki (tog tre sekunder att riva ner en hel gurka med den nya matberedaren)
Grillade tomathalvor
Grillade paprikor
Lingon (till min pappa)
Grönsallad bestånde av isbergssallad, sockerärtor, melon, gurka, majs och avokado
Fetaost
Oliver
Flingsalt
Grillchips

Efterrätt:
Kaffe och jordgubbstårta

Snart är det dags att baka tårta igen.
Jag fyller år på torsdag.

Så här såg Förundersökningsledarens tårtor ut. Jag gjorde en till hans kalas och en att ta med till jobbet.Tårta till jobbet.

Kalastårta.

Jag är lycklig i magen.
En behaglig känsla dröjer sig kvar sedan i morses.

Frukosten bestod av nygräddade pannkakor med jordgubbssylt. Jordgubbarna var jag ute och plockade i landet, skivade och sockrade innan de hamnade på pannkakorna.

Tog en extremt kort cykeltur nu i kvällningen. Bara fram till närmaste fläderbuske och tillbaka.

Rabarbersaften blev inte så tokig ändå, nu när jag smakat av den så här i efterhand. Kryddnejlikorna, de små och få, gjorde nog hela skillnaden känner jag.
Och nu har jag fått mersmak för safttillverkning så nu väntar 66 klasar fläderblommor på köksbänken för att förvandlas till saft. Det står visserligen 55 i receptet men några var så små så jag tyckte det var bäst att klippa mig några extra.

Cykla en sommarkväll måste jag göra fler gånger. Det var jätteskönt!

Jag känner experimentlustan övermanna mig i köket när jag står med ett torkblock i handen och funderar på vad man kan tänkas äta till middag.
Vi håller på att rensa ur en av frysarna för att i bästa fall kunna stänga av den under vår semesterresa. Det finns mycket smått och gott som bör ätas upp.

Åter till torsken. Efter en djupdykning i kylskåpet hittar jag 1 dl cremefraich, ca 1 dl vispad vispgrädde som blev över sen tårttillverkningen i söndags, och ungefär samma mängd matlagningsgrädde.
Jag rör ihop alltihop och häller i cirka en halv dl chilisås.

Torsken skär jag i bitar och lägger i en smord form, saltar med örtsalt och doftar över rejält med ingefära. Och så på med “såsen”. Och skjuts in i ugnen.

Det här kan gå hur som helst.

Och det gick bra. Faktum är att det blev jättegott, med färskpotatis till.
Fast – mat med så mycket grädde kan ju bara inte misslyckas!

Nu är saften klar.

Den var lite omständlig att göra. Skulle koka tre gånger till exempel.
Inte blev den så där outstanding god heller. Om jag någon gång i framtiden får egna rabarber i oanade mängder kanske jag gör den igen. Eller om familjen tycker att den är väldigt god.

Här är i alla fall receptet:

1½ kg rabarber, gärna späd och röd
6 dl vatten
5 kryddnejlikor
500 g strösocker per liter avrunnen saft
1 krm natriumbensoat

Gör så här:
1. Skölj rabarbern (1½ kg) väl, men skala den inte. Skär skälkarna i små bitar. Ju mindre bitar desto snabbare blir moment två. Jag skar jättetunna skivor, men det beror på att jag tycker det är roligt att skära jättetunna skivor. Det är ju inte helt nödvändigt naturligtvis.
Eftersom jag lät mina rabarber vänta ungefär tre veckor i kylskåpet så var det en del som försvann när jag väl skulle ta hand om dem. Jag drygade ut med skalad, skivad citron så att mängden blev 1½ kg i alla fall.
2. Koka upp vattnet (6 dl) i en rostfri gryta. Häv ner rabarbern och kryddnejlikan (5 st). Tryck till lite så att så mycket rabarber som möjligt hamnar under vatten. Rör runt emellanåt. Koka på svag värme under lock tills rabarbern är sönderkokt. Det tar en stund.
3. Sila massan genom silduk och låt saften självrinna i cirka en timma, eller tills den slutat droppa av sig.
4. Mät upp saften (jag fick 1,15 liter), koka upp den och tillsätt sockret (i mitt fall 575 g) under omrörning.
5. Koka upp igen. Stäng av plattan och låt bubblorna lägg sig. När saften stannat till ska man skumma väl. (Jag fick nästan inget skum på saften så jag struntade i det.)
6. Rör ut natriumbensoat (1 krm) i ½ dl av saften tills de små kulorna löst sig. Rör ner det i grytan.
7. Häll upp saften i varma, väl rengjorda flaskor och förslut. Förvaras svalt. (Eller gör som jag, häll upp saften i vad som finns tillhands och frys ner den så är det ingen risk att det jäser eller möglar.)

Han har visst förköpt sig på färskpotatis också, den gode Förundersökningsledaren. Jag vet inte hur många kilo han släpat hem. Det kommer räcka om vi så äter färskpotatis till varje måltid i två veckor.

Jaha, det kostade bara en krona kilot. Då vill jag ändra mitt påstående. Förundersökningsledaren har inte förköpt sig. Han har gjort en klok investering!

Middagen igår bestod av ris och välkryddan kyckling med sötsur sås. Gott men starkt.

Lunchen idag bestod av rester från gårdagens middag.

När man ätit något starkt är det väldigt gott med en liten bit choklad efter maten.
Har man inte tillgång till choklad kan man nöja sig med glass.

Alltså var jag på jakt efter glass för en liten stund sedan.
Jag hamnade på Rörstrandcafét. Hallonsorbet! Låter inte det toppen, så säg?
Men en kula, en ynka liten kula kostade 15 kronor. 15 kronor!

Och återigen har snålheten bedragit habegäret. Det är ju inte så dumt egentligen. Att vara snål…

Just när jag tänkte stänga ner bloggen för idag kommer Förundersökningsledaren upp för trappan (jag sitter och bloggar på Guldgossens dator för den går mycket snabbare att starta igång) och berättar, håll i dig nu Doc, att diskmaskinen ändå inte fungerar.

Han hade laddat den och kört igång den efter att ha ploppat i (ja, man kanske inte ploppar i, men något liknande i alla fall) ett nytt styrkort och den hade startat och allt var frid och fröjd, ända tills den hann komma upp i varv och bli lite varm. Då var det samma fel som det varit hela tiden. Och jag vet inte ens vad det är för fel men den fungerar i alla fall inte.

Och nu står diskmaskinen där nere i köket och hånler åt oss, med magen full av odiskad disk som vi i morgon måste plocka ur och diska för hand. På vilken tid då? För i morgon ska vi bara vara hemma kanske en halvtimma innan vi far vidare på Tillväxtgruppsträff. Och när vi kommer hem kommer jag vara för trött för att orka ställa mig och diska för nu har jag ju suttit här och bloggat om att jag är så glad för att diskmaskinen fungerar igen, så nu är klockan halv elva och jag borde somnat för trekvart sedan.

Och nu kommer det dröja innan jag somnar för Förundersökningsledaren kommer säkert att ligga och diskutera vad det kan vara som är fel. När det nu inte var det som han trodde. Och jag kommer inte kunna bidra någonting till den diskussionen för det är inte jag som är det tekniska snillet i den här familjen. Men jag kommer ändå inte att kunna somna för jag har så ont i halsen.

Och nu förvandlades den här sköna söndagen till en helt vanlig skitdag.

Nej, nu var jag nog lite drastisk. En diskmaskin är faktiskt bara en helt vanlig världslig pryl bland alla andra helt vanliga världsliga prylar. Det är bara det att just den här helt vanliga världsliga prylen är så väldigt bra att ha, särkskilt när man har samlad disk för flera dagar att ta hand om.

Nu duschar Förundersökningsledaren. Då ska jag passa på att gå och lägga mig så kan jag i alla fall sova räv när han kommer.

En middag i veckan.
Förundersökningsledaren hade allt klart när jag kom hem. Kokt potatis, kotletter, brunsås, grönsaker och lingon.

Familjen Zäta åt och mådde gott.

Efter maten dukade jag av.
Tittade lite närmare på lingonburken.
På ettiketten stod det “Drottningsylt”. Konstigt, jag hade för mig att vi hade hällt lingontuben vi köpt i en hallonsyltburk. Vi brukar göra så nämligen, diska ur tomma burkar och fylla dem med refilltuber.

Jag visade Förundersökningsledaren.
-Jag tror vi har ätit drottningsylt till middagen.
-Aldrig, det skulle jag ha känt. Det där är lingonsylt. Smaka på den ska du få se.

Jag smakade.
Det var drottningsylt.

Det är så fantastiskt gott med vitlök.
Som vitlökssåsen vi fick till kycklinggrillspetten och den timjanbeströdda ugnsrostade potatisen idag. Mild och fin.

Det är så gott med vitlök.
När man äter den.

Inte när man flera timmar senare sitter i den kvarvarande värmen i uterummet och njuter av ljummen ostkaka med drottningsylt och glass, och plötsligt rapar – vitlök.

Dagens middag:

Färskpotatis (18 kr/kg)
Bräckt kassler med creme fraish och örter.
Några tag med svartpepparkvarnen.

Vi brukar oftast ha en burk creme fraish franska örter hemma. Så dock inte denna dag.
Men bättre lös i hullet än rådlös. Jag blandade vanlig creme fraish med dragon, basilika, oregano och mejram och klippte ner rikligt med dill så blev det nästan samma sak.

En enkel rätt som jag aldrig lagat förrut men som blev riktigt god.

Varför är det så lätt att förköpa sig?

Varje gång jag är och handlar kommer jag alltid hem med mer än vad som stod på inköpslistan. Utom den där enda gången då jag och sysslingkollegan var på IKEA tillsammans och jag inte köpte en enda sak. Inte värmeljus en gång! Men det var tyvärr bara undantaget som bekräftar regeln.

Idag var jag och handlade på Willys igen. (Jag höll utkik men såg inte till någon förälskad man.) Däremot fick jag syn på några saker jag inte tänkt köpa men som fick slinka ner i kundvagnen ändå.

Grillad kronärskocka på burk (Såg så gott ut!)
Skivbar leverpastej (Bra med järn.)
Vitlökssalami (Det var länge sen. Vi har bara haft skinka och kalkon som pålägg ett tag.)
Scans Lantfalu (Ifall det inte skulle finnas falukorv hemma i frysen. Det måste man ju ha.)
Lithells grillkorv (Förundersökningsledaren hade bett mig köpa tjockekorv men jag är inte så förtjust i tjockekorv så jag ville ha vanlig grillkorv till mig och barnen.)
Sourcreme Onion-chips med peppar (Jättegott!)
Ostbågar (Eftersom man fick två påsar Estrella till bra pris och jag redan tagit en påse chips.)
Rabarber (Fick en oövervinnerlig lust att göra rabarberpaj i helgen.)
Bragokex (Bra att ha lite mellanmålsfikakex hemma nu när det är långhelg.)
Salladshuvud (Det var bara dumt att det inte stod på listan.)
Citron (Har kommit på att man faktiskt MÅSTE ha citron när man lagar fisk i ugn. När jag kom hem fick jag se att jag redan hade två skruttiga citroner kvar sedan förra gången jag kom på att man faktiskt MÅSTE ha citron hemma ifall man får för sig att laga fisk.)
Minimorötter (För det är så mycket godare än vanliga morötter, som jag också köpte.)

12 extrasaker! Det är inte konstigt att matkontot skenar iväg ibland. Jag får ta och skärpa till mig.
Ska genast gå in och läsa Annas blogg och se hur hon lyckas hålla stånd mot inköpssuget under sitt shop-stopps-år.

När jag, redan lite vresig, kom ut i fikarummet så stod det kakor på bordet. Någon vänlig själ (har starka misstankar om att chefen är skyldig) hade varit och köpt oss lite gott.

Så räddades resten av förmiddagen!

Vi har haft gäster ikväll. Kära vänner som vi umgås alldeles för lite med. Men det var roligt att få träffa dem igen.

Förundersökningsledaren har även agerat städledare i veckan och vi har städat hela huset. Idag gjorde han det sista med att dammsuga, ta toaletterna och putsa alla fönster utvändigt. Under tiden fixade jag maten.

Förundersökningsledaren kom med det utomordentligt fina förslaget att vi skulle bjuda på smörgåstårta. Med kall mat behöver man inte ägna massa tid i köket utan kan umgås med gästerna i stället.

Så det blev svärmors goda smörgåstårta som huvudattraktion. Naturligtvis var jag tvungen att göra mig till lite extra och fixa för- och efterrätt också.
Förrätten blev petit-couxer med en röra av creme fraish, avokado, finackad rödlök, salt, peppar och färskpressad limejuice. Dekorerat med klippt dill och citronskivor.

Smörgåstårtan ska ni få receptet på någon gång i framtiden, kanske…

Efterrätten hade jag ju förberett för ett tag sedan. Engelsk ostkake-glass frusen i ikeas ljuskoppar, med ett stråk av smulade digestivekex och pepparkaka. För att piffa till anrättningen serverade jag en liten kaka av mandelmassa och florsockermarinerad gul och grön kiwi som tillbehör.

Vi har haft en riktigt trevlig kväll. Pratat en massa, haft roligt och barnen har lekt bra med varandra. Vi var 17 personer men tack vare bra väder har barnen varit ute en del så det har inte känts som om vi varit så många.

När vi kom till jobbet i morses upptäckte vi att kylskåp och frys var paj.

Jag hade med mig en tub risgrynsgröt. Tursamt nog fanns lite kyla kvar i frysen och där har vi alla stoppat våra lunchlådor tills det var dags att konsumera.

Det blev värmd varm gröt till lunch idag…

Det blev korv och bröd idag igen.

Min plan var att tjacka en korv och sedan gå till torget och kolla kommersen, men korvkön var lång och det medelålders paret framför mig tog de två sista korvarna som var på värmning så jag fick vänta lite extra på att min korv skulle både tina och stekas, men fick i genjäld (oj, hur stavas det) en alldeles färskgrillad.

När det var dags för torgrundan upptäckte jag att jag inte fått med mig mitt armbandsur och eftersom jag inte hade någon uppfattning om hur länge jag stått i kön så tyckte jag det var bäst att jag gick tillbaka till jobbet istället.

Det är farligt att gå utanför dörren precis efter lunch. Särskilt om man tar plånboken med sig.

Jag bidde så sugen på godis nämligen. Något sött, eller choklad…

Men så mötte jag en mycket överviktig kvinna och suget svalnade något.
Men så lyste solen så gott så jag blev sugen igen – på glass!

Så jag gick till Rörstrands Café för att stilla mitt begär.
Men de hade inte fyllt glassdisken ännu.

Vilken tur! Nu sitter jag här oglassad och ogodisfylld.

Efter en lunch bestående av en halv ostsnitzel och lite spagetti sitter jag nu på min arbetsplats igen och är rejält sötsugen. Tyvärr (känner jag nu) prioriterade jag bort godisinköpet till förmån för blommor och kläder när jag var framme på stan.

Nu tycker jag att det skulle varit mycket bättre med en bit kexchoklad än sex par trosor…

Ett äpple och en tablett Rosenrot.

Glömde maten hemma i morses, igen. Samma sak hände igår.

Idag gick jag till Sibylla och köpte en korv med bröd. Snabbt, enkelt, billigt och faktiskt ganska gott. Som en liten fläkt sommargrill mitt i jobbkaoset.

Den 16de maj ska vi ha lite vänner hemma på middag.
Jag gillar verkligen att ha lite fest, särskilt om jag inte har huvudvärk.

Nu sitter jag och fnular lite på vad det ska stå på menyn. Mitt förslag hittills lyder som följer:

Välkomstdrink med osötad hallonpuré, tranbärsjuice, slödreck och citron och lime. Mycket krossad is och så lime- och citronklyftor och några frusna hallon.
Till detta eventuellt drinkpinnar med vindruvor, ostkuber, rädisor. Lite vårligt sådär…

Förrätten blir nog petit-coux (måste kolla upp hur det stavas om jag ska skriva en riktigt meny) med en fyllning av creme fraish, rödlök, avokado, chilipeppar och med räkor, liten citronflik och dillvippa.

Till huvudrätt tänker jag än så länge på ett enkelt upplägg med grillade kycklingfiléer och kanske potatisgratäng eller potatistårta till, och nån god kall sås. Och grönsallad.

Efterrätten blir nog engelsk ost-kake-glass a´la´mammas recept, infrusen i portionsglas, och så en varm sås av antingen hallon eller kiwi.

Nu har vi fikarast. Jag käkar en jättebrun banan. Tack och lov är det bara skalet som är brunt, annars hade jag kanske tänkt för mycket på lilla Svalans kommentar på hemvägen från Lundsbrunn på påskdagen.

Usch, nu tänker jag på det i alla fall…

Jag behöver en matberedare. Det är faktiskt jättekrångligt att göra pajdeg utan.
Nu ska jag önska mig en i födelsedagspresent.

Men för att kunna göra detta behöver jag hjälp. Vad använder man en matberedare till, mer än pajdeg. Jag gör paj max en gång i halvåret och det känns inte jättemotiverat att önska sig en dyr pryl som så sällan kommer till nytta.
Har du en matberedare och använder den, så får du väldigt gärna skriva en kommentar och berätta vilka fler användningsområden du hittat.

Nu är det lunchrast. Jag ska äta risgrynsgröt. Det är fint det!
Ska bara gå och köpa lite mjölk att hälla i tallriken så jag inte bränner mig på tungan…

I morgon kommer svägerskan hit med sin lille son. Vi har passat på att bjuda in familjen B också. Familjen B har länge blivit utlovade att få testa vår pizzasten.

Ikväll har jag tillbringat nästan en timma på Willys och veckohandlat. Några pizzapålägg slank också ner i kundvagnen.
Vad sägs om:
crabfish
annanas
svampinjoner
mozarella
kronärtskocka
sparris
banan
vitlök
gul lök
tomat
paprika
Och så självklarheterna skinka, hushållsost att riva, och en god tomatsås att bottna med.

Nu ska jag sätta degen, göra pizzasallad och städa huset. Och vattna blommorna för nu var det plötsligt två veckor sedan sist igen. Tänk vad tiden går fort! Hoppas blommorna tycker likadant…

Igår kväll skapade jag min bästa pastasås någonsin. Först en bottenredning med smör och mjöl. Sedan gul och blå mjölk, matlagningsgrädde och lättcréme fraish. Och så nästan ett halvt paket Philadelfiaost. När det gottat till sig lite hällde jag i tärnad kassler och strimlad purjolök, och kryddade upp det hela med salt, chilipeppar och muskotnöt. Enkelt men urgott.

När måltiden pågått ett tag började Guldgossens ögon och näsa rinna. Han tål ju inte nötter och muskotnöt är uppenbarligen inte bara en krydda, utan också en nöt. Nåja, han tyckte ändå inte att maten var god så det var ingen större fara skedd.

Jag hade kokat ihop en rejäl laddning pastasås och kunde lägga samman tre portionslådor ta-med-till-jobbet-mat och en låda med bara läcker sås, att ta fram från frysen någon dag när inspirationen tryter.

Nu skulle jag lägga ner lådorna i frysen. Jag balanserar fyra matlådor staplade på vänsterhanden och med den andra öppnar jag dörren till frysen och drar ut nedersta lådan. Där är det ganska fullt, och ganska rörigt, så jag böjer mig ner och försöker bereda rum för min nya skatt.
Manövern blir för avanceradt, till och med för mig som ändå är dotter till en balanskonstnär av klass. Matlådorna far i golvet och fryslådan skramlar ut och ner på min fot. Locket till en av matlådorna går upp och ut väller min med möda vällagade mat.

Då, just då, kan jag inte hålla inne med ilskan längre. Högljutt förkunnar jag:
-Jag hatar det eländes eländiga eländesfryseländet!
Jag morrar lite och suckar lite och utstöter en hel hoper med frustrerade fnys- och pustljud.

Och vem kommer till undsättning då?
Nej, ni har fel, ingen kommer för att rädda mig från fryslådor och matspill och elände. Istället kommer Förundersökningsledaren och förebrår mig för mitt utbrott.
-Måste du ta i så väldigt? Hatar är ju ett starkt ord. Du kanske kunde säga att du just nu inte hyser så varma känslor för frysen.

Jag talar inte om vem jag just då inte heller hyser så varma känslor för…

*

Dagens matlagning blir av det enklare slaget. Förundersökningsledaren jobbar över och är inte hemma. Själv har jag matat mig med våfflor på jobbet hela dagen.
Jag låter barnen önska mat och det blir fiskpinnar och makaroner. Ingen match, fiskpinnar och makaroner kan jag laga i sömnen. Det finns inget som kan gå snett i köket idag!

Jag börjar med att bränna fiskpinnarna. Och det var de sista vi hade. Jag blir så upprörd att jag nästan vill gråta en skvätt. Lilla Svalan som har en EQ i klass med Moder Theresa kommer genast fram till mig vid spisen och säger uppmuntrande att det inget gör. Fiskpinnar är ändå godast när de smakar lite bränt.

När maten är klar ska jag hälla i lite flytande margarin i makaronerna. Utan att ens ägna Skärgårdsdoktorn en tanke (han råkade diska med rapsolja i stället för diskmedel) så är det svindlande nära att jag häller Rhode Island-dressing i grytan istället för Milda Margarin. Barnen hade förmodligen kräkts om jag verkligen hunnit hälla innan jag upptäckt mitt misstag.

*

Planen för kvällen var att vispa ihop en våffelsmet och överraska Förundersökningsledaren när han kommer hem, men jag tror faktiskt inte jag vågar…

Goda nyheter, strålande nyheter!

VD´n ska stå i köket och grädda våfflor hela dagen i morgon.

Vad är det med pastasallad egentligen?

Vi åt pastasallad till middag i går. Makaroner, edamer, ärtor-majs-paprika, stora fläskiga kasslerbitar, lite kvarglömd feta.
Efter maten blev jag hiskeligt sugen på något gott. Räddningen bestod i en bit choklad som jag sparat från jul. Jag tog halva och gav Förundersökningledaren andra halvan och vi skyndade oss att dela på bytet medan våra väluppfostrade barn var utom synhåll.

Idag hade jag med mig överbliven pastasallad till lunch på jobbet.
Och jag blev hiskeligt sugen på choklad efter maten. Jag var helt enkelt tvungen att gå och köpa en kexchoklad.

Vad är det med pastasallad egentligen?

På Förundersökningsledarens jobb ska man ha fredagsfika med sig ibland. Fast fredagsfikat äger rum på torsdagar för att så många som möjligt ska ha möjlighet att kunna njuta av det.

I morgon är det Förundersökningsledarens tur. Han ämnar ta med sig chokladmuffins. Han började baka här själv men sedan tog jag över. Istället sätter han inte en hårddisk i en dator. Jag tyckte det var bättre arbetsfördelning såhär. Man ska ju hålla sig till det man är bra på!

Nu ska jag dock inte skryta för mycket för jag upptäckte just att jag inte har en aning om hur länge muffinsen har stått i ugnen. I stället för att trycka igång äggklockan har jag tryckt på “clear”.

Semlorna igår blev bra. Till de icke gräddälskande och icke mandelmasseälskande barnen gjorde jag ett eget påhitt och stoppade chokladpudding i bullarna i stället. Det var väldigt uppskattat.

Jag har dragit en ny lärdom i köket också. Det är bara vätska som går att köra i mixern. Det går inte alls särskilt bra med mandelmassa, grädde och inkråm. Och tid tog det att komma underfund med detta, reparera misstaget och få till en bra fyllning med hjälp av elvispens degkrokar i stället.

Idag har vi ätit – pizza till middag. Det blev en halv pizzadeg över igår och vi frös ner den och tog upp den idag. Det gick jättebra att frysa och tina. Det var som om den inte råkat ut för något alls.

Nej, semlebullarna blev inte så bra. För sega. För lite socker. Och kardemummasmaken framgår inte alls.

Nåja, jag tänker inte göra en ny sats nu i alla fall.

Nu har jag gjort degen till semmelbullarna. Jag har gått efter receptet till “Snabba Tupperwarefrallor”. Lite modifikation fick det bli. Degen ska vara ganska lös men när jag hällt i den uppgivna mjölmängden tyckte jag det blev alldeles för löst så jag hällde på lite till. Jag har också doftat i en okänd mängd kardemumma. Efter årets tre köpesemlor jag har upptäckt att många bagerier har lite kardemumma i sina semlor så det tänker jag pröva. Hoppas jag inte tog för mycket. Jag är mycket för att “höfta till” och det är inte alltid det blir så lyckat.

En miss gjorde jag. Jag har köpt hem kesella som jag tänkte ersätta en del av degspadet med men det glömde jag bort. Kesella gör ju brödet mycket saftigare och det skulle säkert blir väldigt bra. Hemmagjorda semlor har ju en förmåga att bli för torra tycker jag. Men, men… nu får det bli som det blir.

Här är receptet. Det brukar bli ca 38 små frallor. Ni får ha överseende med att det är mycket Tupperwareprodukter inblandade. Det är ju deras recept. Och det går naturligtvis lika bra med… selleri…

Smält 200 g margarin i micron i en Tupperwarekanna.
Häll i 6 dl rumsvarmt vatten eller mjölk. (Det var här jag tänkte ta kesella också.) Värm igen till fingervärme.
Smula ner 2 pkt jäst i en stor Tupperwarebunke med lock. (Jag orkar/hinner inte röra för hand så jag tog till assistenten igen. Den går fortfarande.) Lös upp jästen i vätska.
Tillsätt 1 tsk salt och socker efter behag. (Ska man göra frallor behövs bara pyttelite socker för att få degen att jäsa och ska man göra bullar så kan man brascha på med mer. Jag vet inte hur mycket jag tog. En deciliter kanske.)
Rör ner 15 dl mjöl till en rejält lös deg.

Sätt på locket och jäs degen med bunken nedsänkt i varmt vatten, lämpligen i diskhon. När locken poppar har degen jäst klart.
Häll upp degen på Tupperwares bakunderlag. Pys ut luften ur degen med Tupperwares slickepott. Blanda eventuellt i mer mjöl.
Rulla bullar med hjälp av en rund Tupperwareburk. Man tar en klick deg med Tupperwareslickepotten och stoppar i Tupperwareburken, sen vänder man den med öppningen ner och snurrar den snabbt och kraftfullt mot Tupperwareunderlaget. Efter en liten stund har det blivit en rund bulle. Lyft över bullen på en plåt med hjälp av Tupperwareburken och Tupperwareslickepotten. På det här sättet behöver man inte bli kladdig om händerna. (Om man nu inte tycker det är skönt. Men hur som helst så är degen så pass lös att det är svårt att forma runda bullar med händerna.)
Jäs ca 10 minuter och grädda mitt i ugnen i 250 grader, cirka 7 minuter.

Pizzadegen jäser som den ska. Jag har redan fått pysa degen en gång.
Locket till plastbunken skjuter när deg och luft inte längre får plats. Den har skjutit tre gånger hittills och det låter som ett dovt skott. Jag har hoppat till som en räddhågsen hare varje gång. Sista gången var även Guldgossen nere i köket och han blev så rädd att han slog hakan i stenskivan. Hehehe…

Nu är pizzadegen klar och får vila i en plastbunke med lock ända tills i kväll. Jag kommer behöva putta ner den några gånger för att den ju jäser iväg men så ska det vara. Tipset med långjäsning har vi fått från en vän som jobbat på pizzeria och när degen får jäsa riktigt länge blir den mycket segare och mer lätthanterlig och det går bättre att baka ut riktigt tunna pizzabottnar.

Här är receptet för 12-16 pizzor.

Två paket jäst
1 dl olivolja
5 dl fingervarmt vatten
2 tsk salt
2 tsk socker
16 dl mjöl.

Sen är det bara att göra som med alla andra degar; lösa upp jästen i vattnet och i med de andra grejjerna allt eftersom.
Jag brukar aldrig mäta upp mjölet, såvida jag inte bakar kakdegar eller går efter ett recept jag aldrig provat förrut. Det är mycket pålitligare att hälla i mjöl tills degen släpper bunken än att hålla på och måtta upp ett antal deceliter. Och när jag bakar kakor eller annat där det är viktigt att måtte stämmer, så väger jag hellre ingredienserna än går efter decelitermått. Mjöl beter ju sig lite hur som helst och man kan aldrig veta hur mycket det packar ihop sig i ett mått.

Nu är det dags att diska assistenten och sätta semmeldeg.

Hjälp!

Assistenten krånglar. Den orkar inte dra runt på lägsta varvtalet. Jag befarar att den kommer ge upp totalt innan dagen är slut. Och jag vägrar sätta degarna för hand. Då kommer min tidsplan att krascha.

Här kommer lite udda semmelfakta.

I gamla testamentet finns berättelsen om när Israels folk var ute och traskade i öknen i 40 år. De hade flytt från Egypten och var på väg till Kanans land.
Gud försåg dem med vatten och manna och drygade emellanåt ut kosten med vaktlar.

Vet ni hur mannat smakade?

I 1917 års översättning står det:
Mannat smakade som semlor med honung.

I morses avslöjade jag dagens middagsplaner för Förundersökningsledaren.

-Idag tänkte jag att vi kunde ta den färska pastan!
-Ja, det låter gott!
-Jag gör en pastasås med tonfisk, lök och tomatsås…

Ingen reaktion från Förundersökningsledaren.

…och så finns det ju lite falukorv i kylskåpet som jag kan steka till barnen. De är ju inte så förtjusta i tomatsås.
Lite dröjande säger Förundersökningsledaren:
-Det kanske kan vara fler… som hellre vill ha falukorv…

På lunchen var jag och lämnade tillbaka en pump vi köpt på Jysk. Säga vad man vill om Jysk, med kvalitet är i alla fall ingenting de befattar sig med. Pumpen gick sönder redan vid första draget.
Damen i kassan på jysk gav mig inte ens en halvt förebrående blick när jag bad att få pengarna tillbaka istället för en ny pump. Jag motiverade med att jag behövde lite kvalitet eftersom vi ska ut på lång campingsemester i sommar.
-Ja, då behöver man ju något man kan lita på, sa hon.

På vägen tillbaka mötte jag överallt förväntansfulla människor med små bruna papperspåsar i händerna. Jag är övertygad om att det var många semlor på väg på lunchen idag.

Det är så fantastiskt gott och läskande. Lite matigt men mest likt efterrätt. Ett perfekt mellanmål eller något gott för den kvällssugne.

Jag talar om apelsin med keso. Underbart helt enkelt.

I morgon är det fettisdagen.

Det var nära att jag köpte semlor redan idag. Jag gick nämligen in en sväng på Hemköp och såg att de sålde två semlor för 20 kr. Jag stod till och med med en ask i handen…

…Men de såg inte så aptitliga ut, och allt florsocker hade smält, så jag begav det hela.

Men i morgon! Då ni!

Har blivit utmanad av Hosanna http://hosannas.info/wordpress/ att lista fem saker jag inte äter, eller till och med de fem äckligaste maträtterna jag vet.

1. Lever (Det smakar inte mat. Det är vidrigt!)
2. Korvkaka (Jag drömde mardrömmar flera veckor efter att vi fått korvkaka i skolan. I mina drömmar kom bespisningspersonalen med en skottkärra snorkråkor som de stoppade ner i aluminiumformar och körde i ugnen innan de lassade ut till oss, intet ont anande stackars barn. Men jag anade! Och åt därför inte denna restprodukt. Korvkaka ser faktiskt ut som ugnsbakade snorkråkor.)
3. Konstiga korvar (Fläskkorv, köttkorv, ölkorv, bratwurst, åsnekorv… Ja, för att göra en lång historia kort – egentligen all korv som inte är grillkorv, falukorv eller salami.)
4. Gravad lax (Det är bara rått och slajmigt.)
5. Kött med senor och fett, brosk, trådar… Huvalingen!

Det finns en väldig massa annat jag inte heller vill ha. Jag är väldigt kräsen när jag tänker efter.

Jag utmanar Skärgårdsdoktorn (eftersom han ömsom skryter, ömsom erkänner att han inte är en mästerkock).

Idag blir det trerätters, säger Guldgossen när han får höra mina middagsplaner för kvällen.

Barnen får hjälpa till och tillsammans lagar vi:
Fiskpinnar och makaroner till Guldgossen
Pannkakor till lilla Svalan
Varma mackor till mig och Förundersökningsledaren

Så kan man också fixa en trerätters middag!

Ett äpple om dagen är bra för magen.

Men två, och ingen lunch, är inte alls lika bra. Man skulle till och med kunna påstå att det suger. I alla fall i magen.

Tur att vi har fikarast snart så att jag kan blanda ut äpplena med lite kladdkaka och glass!

Efter att jag rekogniserat på Café o Bar, Stures Krog, Harrys (Harries), Italia, Troja, Café Nyfiket och Sky Bar hamnade de älskande tu (det är alltså jag och min man) på Italia.

Italia är ganska mysigt och har mycket att välja på. Och en fantastiskt god potatisgratäng med vitlök. Den åt vi inte.

Istället valde vi båda klassikern plankstek. Det var gott.
Köttet var lite trådigt och inte så välputsat som jag skulle önskat, men det var gott. Moset innehöll en del mystiska hårda bitar, men för övrigt var det gott. Såsen var förresten lite för vinägrig, men annars var det bra. Ja, tomaten var ju för dåligt ugnsbakad och broccolin var brunbränd i topparna men hård som en… hård broccoli, men på det stora hela var maten bra.

Det fanns ingen dill i frysen, men gräslök.

Och det blev jättegott.
Förundersökningsledaren kom dessutom hem med lite matlagningsgrädde så moset blev också finfint.

Gôtt mos! som vi sa när jag var ung.

Dagens middag håller jag just på att svänga ihop i köket. Jag har försökt tänka som kocklandslagets Carina Brydling som hjälper någon fantasilös Mix Megapol-lyssnare varje eftermiddag.

Vad gör man med några laxbitar, potatis, en burk creme fraish och en röd paprika?

Jo, man kokar potatisen och gör eventuellt ett gott mos (eller låter bli, jag har inte kommit så långt i beslutsprocessen ännu).
Laxen lägger man i en ungsfast form och smetar över en blandning av creme fraish, Cantadou Färskost (vitlökssmak), hackad paprika, salt, peppar och lökpulver, samt lite dill om jag har i frysen.
Så skjuts in i ugnen och om en halvtimma står en förhoppningsvis utsökt delikat måltid på middagsbordet.

Vill ni veta hemligheten bakom riktigt goda bullar!
Jag menar förutom självklarheter som att använda så lite mjöl som möjligt och att låta bullarna jäsa på plåten alldeles lagom länge.

Hemligheten är naturligtvis att ha i så mycket gott som möjligt.
Jag brukar blanda smör, strösocker och vaniljsocker och bre ut ett inte allt för snålt lager på den utkavlade degen. Sedan doftar jag över ordentligt med kanel och som grädde på moset river jag över mandelmassa. Sen är det bara att rulla och skära.

Det allra vikitigaste för att få så där kalasgoda bullar är dock följande:
Att kavla tunt och långt.

Jag delar en vanlig sats på 5 dl mjölk i fyra delar och varje del kavlar jag ut så tunt som möjligt, tunnare än en pizzadeg, men inte till en kvadrat utan till en rejält avlång rektangel. Sedan rullar jag ihop den från kortändan och då blir resultatet små fina bullar med många, många lager med gott, gott emellan.

Jag började baka vid sjutiden. Vid halv tio kom Guldgossen ner från övervåningen och provsmakade första plåten tillsammans med mig och ett glas mjölk. Han hade inte lyckats somna när det luktade så förödande gott i huset.

Nu är klockan elva och jag har just fryst ner resultatet och kommer vandra iväg med 40 bullar till kyrkan i morgon. 40 bullar är kanske lite snålt med tanke på att jag bakade 105 stycken, men i Bibeln talas det en del om att ge tionde så 40 bullar är ändå ett tionde med råge…

Det ska vara mycket kanel.

En väljäst deg är första stegen mot goda bullar.

Man blir väldigt kissenödig av kaffe.

Det har sina fördelar att vara med i en församling med aktivt ungdomsarbete.

Vecka sju har vi sportlov häromkring. Sportlov betyder ofta skidläger om man är ungdom och involverad i församlingen, och gillar vintersporter…

I år har det varit så många som velat följa med på Sälen-lägret att ungdomsledarna trixat in 20 extraplatser på resan. De har ordnat transport, sängplatser, liftkort (antar jag) och mat men det är en sak som inte ordnat sig än.
I söndags fick en av ungdomsledarna två minuter på sig under gudstjänsten för att framföra en vädjan. Han ville ha hjälp med att baka bullar. Jag vet inte hur många bullar det kan tänkas gå åt till 20 hungriga ungdomar som förmodligen fikar några gånger om dagen i en veckas tid, men det blir väl några hundra i alla fall.

Så ikväll ska jag hem och baka bullar direkt efter jobbet. Jag gillar verkligen bullbak. Det luktar gott, det känns bra i husfrutarmen och det ger ett högst påtagligt och förhoppningsvis välsmakande resultat.
Jag tänker mig två satser bullar, en till lägret och en till min frys. Baket hade aldrig blivit av om jag inte känt mig manad att förgylla tillvaron för de hungrande ungdomarna.

Det har sina fördelar att vara med i en församling…

Om jag inte hade haft en lite för tunn plånbok, ett samvete och … en kropp, så hade jag ätit semlor varje dag.

Jag har hittat en ny kärlek.

Nu är det inte bara vitlöksbaguetter och rekorderlig äppelcider som ligger mig extra varmt om hjärtat.

Sweetie heter min nya favorit.

Läste det här inlägget hos ljuva Helena:

http://hemljuvahem-helena.blogspot.com/2009/01/arets-forsta-semla.html

och blev konstigt nog vådligt sugen på semlor.

Som tur är fick jag en halv vitlöksbaguett av vår datanörd på jobbet. Nu klarar jag mig nog till i morgon.

Jag stressade i affären. Fick naturligtvis tag på en kundvagn med dragning åt höger så att jag styrde in i alla hyllor med makaroner, potatismos, såser, kryddor…
Jag träffade också en bekant, en härligt positiv tös, som jag pratade med en liten stund.

När jag äntligen kom hem var klockan redan tjugo i sex.
I dörren möttes jag av matos.

Förundersökningsledaren hade redan lagat maten och alla satt vid bordet och väntade på mig.

Tyvärr har inte den goda (jag och Förundersökningsledaren festade loss på pastasås med lax medan barnen fick sina efterlängtade fiskpinnar) maten lyckats dämpa min huvudvärk, som nu börjar närma sig migrängränsen, med illamående och yrsel, men i alla fall. Det var gott och flott och ömt.

Äter en päronsplitt jag hittade i frysen på jobbet.
På pinnen står det:
Vem har semester 364 dagar om året?

Jag gissar på den Röde.
Om tre bett vet jag det rätta svaret.
Spännande!

Åt precis en clementin som förmodligen är den godaste jag ätit i hela mitt liv.

Den var söt som kolasås, uppfriskande som en mintsprejad kyss och läcker som en välförpackad och efterlängtad chokladbit.

MUMS!

Jag drack bara upp halva portionen Nutrilett. Men jag är inte hungig än. Den där sörjan ligger som ett lock i strupen och omöjliggör alla sugen-på-känslor.

Är det så bantningspreparat ska fungera?

Förra veckan, när jag handlade på Willys, fick jag se att de fått in ett stort parti Nutrilett. 7 kr/påse, förpackade med 25 påsar i varje kartong.
Nice, tänkte jag. Nu ska jag prova hur de smakar.

Idag är första dagen jag har med mig en liten påse till jobbet.

Nu sitter jag här och försöker tvinga i mig den trögflytande chokladsörjan.
För det första smakar det inte choklad det allra lilla minsta dugg.
För det andra är det så vidrigt äckligt att jag nästan kräks.

På paketen står det att det är viktigt att dricka mycket vatten när man går på Nutrilett-kur, minst 1½ liter om dagen.
Det är inga problem! Jag måste dricka minst fyra deciliter vatten för varje vämjelig klunk sörja jag trycker ner i svalget.

Är det någon som är sugen på 24 påsar äckel?

Det blev en pizza.

Nu är jag ill-mätt.

Jag glömde min matlåda hemma. En portion spagetti och köttfärssås.

Vad ska jag nu äta till lunch?

Idag har jag i princip bara ätit tårta.

Jo, jag åt frukost också. Men sen har jag varit i kyrkan hela dagen och förberett fika till kyrkkaffet. Vi var många som hjälptes åt så det gick otroligt smidigt.

Jag och en annan kvinna är ledare för en av kyrkans serveringsgrupper och jag blir så stolt när jag ser hur bra de i min grupp fixar allt. De ser vad som behöver göras och samarbetar så fint. Alla rycker in där det behövs och det är aldrig några sura miner.

Fram på eftermiddagen, efter att vår långa 90-årsjubileumsgudstjänst var slut, var det så äntligen fikadags och vi hade tre gigantiska prinsesstårtor och en hoper mer normalstora. Nästan allt gick åt. Det blev en kvarts tårta över ungefär. Vi i serveringsgruppen hann också fika och det var skönt för benen att sätta sig ner en stund.

När jag kom hem från kyrkan hade jag med mig lite av den överblivna tårtan så den har jag och Förundersökningsledaren delat på.

Nu är jag både väldigt mätt, och samtidigt lite sugen på något annat än tårta.

Det var jättemysigt att grilla.

Men nu luktar hela jag som en rökt böckling.
Och det är på något konstigt vis inte alls lika mysigt…

Idag ska vi grilla korv uppe vid Råda Vy på lunchen.
Just nu skiner solen och det är en handfull minusgrader.

Min chef får ofta så bra idéer.

Tycker jag, trallala…

Brödet blev inte så bra.

Det blev för det första väldigt låga limpor. När man skär brödet blir det små smala skivor som inte gör någon lycklig.
För det andra smorde jag formarna för mycket så brödet är fett på kanterna. Känns sådär…
För det tredje känns det ganska kompakt.

Summa sumarum blev det inget ge-bort-bröd.

Jag träffade grannen i morses när jag lämnade barn och passade då på att tacka för mjölken jag fick låna, och som brödet skulle blivit en ersättning för. Jag berättade inte att han gick miste om en torr liten fet limpa…

Det var visst inte svarta vallmofrön jag hade. Det var svarta sesamfrön.

Varför i allsindar köper någon svarta sesamfrön?

Tror ni det gör något om man bakar limpor som man tänker ge till grannen och lite av jästen trillar på golvet?

Jag dammsög igår. Visserligen inte i köket där jag står och bakar, men i alla fall… Jag dammsög igår…

Idag känner jag för att baka bröd. Men det måste vara lätt. Inget att knåda och rulla. Något att bara röra och hälla ner i en form.

Jag har en brödbok jag fått av min Italiensyster i julklapp för 12 år sedan.

På första sidan slår jag upp ett recept på “Bästa brödet att rosta”. På bilden har de gjort en fläta och lagt överst på brödet men så avancerad tänker jag inte vara. För övrigt ser det perfekt ut. Det ska vara vetekross, jäst, vatten, salt , lite smör och så mjöl. Penslas med ägg och vallmofrön.
Jag har en påse svarta vallmofrön som jag inte gjort kni på än så det passar ju bra.
Det verkar inte allt för avancerat heller. Lite knådning ingår visserligen men sen är det bara att dela i två och skjutsa in i ugnen.

Jag ska nog satsa på det här receptet, och så gå över med en limpa till grannen, som tack för att vi fick låna mjölk till fiskgratängen.

Dagens middag består av örtkryddad fiskgratäng med ris.

Den här fiskgratängen är en av Förundersökningsledarens och mina favoriter. Barnen är inte lika förtjusta, trots att vi förklarat att man blir smart av fisk.

Här är receptet:

Sätt ugnen på 225 grader.

Lägg 400 g tinad eller färsk torsk eller spätta i en ugnsfast form. Det går naturligtvis bra med tex sej också. Jag brukar dela isär block i mindre bitar men det är en smaksak.

Strö över ½ tsk salt och lite nymalen peppar.

Skala och hacka en gul lök och en vitlöksklyfta.

Fräs lökhacket några minuter i 1 msk olja och tillsätt 200 g krossade tomater.
Häll också i ½ tsk oregano och ½ tsk dragon. Låt röran puttra ca 10 minuter.

Lägg tomatröran över fisken.

Vispa ihop 2 dl kall mjölk med 1½ tsk vetemjöl. Koka upp tillsammans med ½ fiskbuljongtärning och låt puttra några minuter.

Häll den vita såsen över fisken också.

Strö över 1 dl mager riven ost.

Gratinera i ugnen ca 25 minuter.

Servera med kokt ris eller pressad potatis och en sallad.

För att göra gratängen magrare kan man se till att använda lättmjölk och 90 g riktigt mager ost.

Jag kan rekommendera att dubbla båda såserna och köra 800 g fisk för då ser det lite mer ut i formen, annars får man ha en väldigt liten form.

Gästerna kommer om två minuter.

Jag måste bara skriva ner vad jag har haft i salladen för den ser så god ut att det vore synd att glömma.

Isbergssallad
Gurka
Tomat
Majs
Rädisor
Röd paprika
Physalis

Nu råkade jag bränna ägget ocskå. Jag glömde att skruva ner plattan från 9:an till en mer äggvänlig temperatur.

Nåja, couscous med bränt ägg är ju också mat. Eller…?

Jag hade bestämt mig för att äta couscous, stekt ägg och stora oliver till lunch. Nu får jag inte upp olivburken. Typiskt!

Det blev en enkel wook till lunch idag.

Kyckling, vitlök och broccoli gjorde sällskap med äggnudlar och ostronsås och kryddades med svartpeppar, salt och chilipulver. Enkelt och gott. Ett glas vatten fullgjorde måltiden.

Förundersökningsledaren är fortfarande ute och handlar julklappar – till mig. Han har varit borta jättelänge. Betyder det att jag får något riktigt bra från honom i år?

Jag sov dåligt i natt också, en förkylning är konstigt nog inte bästa sömnpillret.
På morgonen hade dock febern sjunkit till bara 37,5 så det finns hopp om att följa med Förundersökningsledaren på julbord med hans jobb i kväll.

På förmiddagen har vi bakat pepparkakor. Förundersökningsledaren ägnade sig mest åt fina hjärtan och stjärnor som passar bra att bjuda på. Guldgossen gick loss på blommor och bockar, tärningar och svenska flaggan. Jag gjorde stora hjärtan med hål att hänga i gardinstången och lilla Svalan gjorde en massa egna fantastiska kreationer med utstansade bokstäver. Och en stående snögubbe. Den föll tyvärr på näsan inne i ugnen och kvaddade både näsa, hatt och halsduk men vi som såg den innan den föll är överens om att det är dagens mest innovativa pepparkaka.

Nu har vi myst med glögg och purfärska pepparkakor framför brasan medan julmusiken klingar i bakgrunden från högtalarna i vardagsrummet. Hur mysigt som helst, men nu är jag rätt slut och skulle med varm hand vilja överlämna röjandet i köket åt barn och make.

Igår kväll bakade lilla Svalan och jag lussebullar.
Jag kan inte minnas att jag någonsin bakat lussebullar förrut. Det kan bero på att jag inte gillar russin… Eller på att jag inte gillar saffran… Eller på att jag har så dåligt minne.

Hur som helst, kollegans fantastiskt goda lussebullar som hon bjöd på häromdagen, inspirerade mig, och dessutom kom jag på att jag nog gillar saffran nu, i alla fall.

Receptet hittade jag på recept.nu och det är med kesella, vilket gör degen smidig och lättarbetad. Kollegan tipsade mig om att hålla inne på mjölet och faktiskt så blev även mina och lilla Svalans bullar riktigt goda.

Vi hjälptes åt att sätta degen och sedan fördelade vi arbetet så att jag rullade längder och snurrade kringlorna och lilla Svalan stoppade i russinen.

Oftast var hon snabbare än jag så att hon kunde ta sig en liten paus medan jag förberedde ännu en plåt.
-Nu kan du fortsätta stoppa i russinen! ropade jag när jag tyckte hon pausat lite väl länge.
-Var ska jag stoppa dem då? I munnen eller!

Lilla Svalan är familjens mesta russinslukare.Hon såg dock till att alla lussebullarna fick två russin var innan hon kalasade på resterna.Se så fint gula lussebullarna blev av bara ett ynka gram saffran.

Skjuts in i ugnen…