Zäta

Jag älskar min chef! (Bekännelse ett.)

Måhända är det en ganska snabbt övergående kärlek men just nu kom han förbi med en hel ICA-kasse full med Dumleglass.
Förstår ni, DUMLEGLASS!

Jag kommer äta minst en. (Bekännelse två.)

Tillägg:
Jag åt bara en, och jag hittade inte Dumleglassen utan tog en annanas-split.
Men det var också gott.
Fast kärleken har redan svalnat.

Jag åt en bulle på lunchen. Den var jättegod och kompletterade perfekt min proteinshake som jag tagit med mej som tidsbrist-mat.

Jag hade inte tid att äta riktig lunch för jag var så klart ute i vimlet bland torghandeln. Idag var uppdraget att hitta nya fejk-foppor till barnen. Jag hittade ett par blommiga vita till dottern för 70 kr och ett par silvriga till sonen för 100 kr. Med sonens följde två pluppar.
De har inte fått dem än för dottern kallade mig för “världens dummaste mamma” eftersom jag inte ville cykla till sommarkiosken när vi kom hem från dagis. Det är ju inte godisdag idag!
-Men jag vill inte köpa godis, jag vill köpa glass!
-Vi har glass hemma.
-Inte sån som jag vill ha!

Med en finfin huvudvärk i skallen var det nära att jag gav efter men så besinnade jag mig och stod fast som urberget, till dotterns förtret. Nu sitter hon och tjurar och tittar på TV. Jag sitter och tjurar och bloggar, och sonen som inte hittar sina bortcyklade lekkompisar och är den ende som väl egentligen har anledning att tjura lite- han tjurar inte utan håller vänligt dottern sällskap.

Första måstet är avklarat.

Dottern har ätit tre pannkakor, sonen en. Han har kompletterat med en tallrik makaroner och kassler också.

Återstår vattning och undanröjning.
Jag är inte så bra på att röja undan. Jag vill helst bara fördjupa mig i någon tidning jag ska flytta på, eller använda symaskinen istället för att ställa in den i klädkammaren.
Men jag har en liten plan. Alla saker som är makens ansvar lägger jag på hans matplats (nu fick jag det att låta som om han är en hund!) och så blir det inte så mycket kvar för mig att stuva undan.

Jag börjar nog med att vattna i alla fall…

Nu är helgen slut. Återstår bara några timmars sömn tills det är måndag igen.

Idag har det varit en fantastisk dag. Jag och modern har varit runt på Vårrundan medan maken och barnen vandrat fem kilometer och lagat utomhuslunch och njutit sol.
Jag har njutit av Guds underbara natur, just nu klädd i nya kulörta kläder. Jag har också hunnit med en hel del människoskapad grannlåt i form av tavlor, vävkonst, smycken, träsniderier och en massa annat skönt.

Dagens höjdpunkt, det som kommer dröja sig kvar i mitt minne allra bäst, var nog ändå fikapausen på Hällekis säteri. Det finns en litet café där som bland annat dukat upp en massa smarriga godsaker som man själv får plocka till sig från ett inbjudande bord, ingen tråkig kyldisk. Jag åt en helt fantastisk god morotskaka med en fluffig Filadelfiaglacyr och drack en kopp te till. Mamma fick en krämig chokladkladdkaka med vispgrädde.

Nu på kvällen kom svärföräldrarna oförhappandes på visit och vi fick en stunds avspänt samspråk innan barnen var tvugna att krypa till kojs.

Ikväll ska jag inte fuska med TNSen utan köra med den ett tag innan jag somnar. Jag har haft lätt huvudvärk en hel del under helgen men kurerat mig med migränmedicin och idag funkade det till och med med bara två Relive.

I Götene finns affären Färg och Fantasi som har ett fantastiskt utbud av badbomber. Allt ni ser på bilden ska ner i badkaret!
Kinne-Kulle Tomat hade öppet hus och i det varma växthuset trivs både tomater, humlor som står för pollineringen och en sorts skalbaggar som är anställda för att hålla efter ovälkomna gäster. Ägarna upplyste om att humlor är bättre för pollineringen än bin eftersom bin kan få för sig att ta med sig alla sina kompisar och flyga iväg om de tex. upptäcker att häcken blommar hos grannen. Humlor skvallrar däremot inte.

Okej, nu har jag ätit glass. Men det var lite nyttigt också, för jag hade banan till.
Bananen körde jag i micron ihop med några matskedar sirap först!

Kycklingpajen a´la Laga Lätt blev riktigt lyckad. Jättegott med röd pesto vilket var en ny bekantskap. Enkelt och knaprigt med filodeg. Härlig smak på de ugnsbakade coctailtomaterna.

Maken tycker verkligen inte om tomater, så jag fick hans också.
Sonen tål i nötter så han fick inte smaka (de är nötter i peston) och han var definitivt inte ledsen för ren kyckling med spagetti. Dottern hade nog med elände med maten igår så hon fick också kyckling med spagetti.

Alla var glada och mätta när middagen var över.

Idag ska jag slå på stort och laga en ny maträtt. Den är inte bara ny för mig, utan kommer kanske även höra till de helt nya maträtterna. Det beror på att jag inte hittade alla ingredienser utan gör som vanligt och improviserar lite.

Det är kycklingpaj. Orginalreceptet hittade jag i tidningen Laga Lätt. Det är en tidning jag verkligen rekommenderar. Full med snabblagad och inte så tjock-bildande mat.

Kycklingpajen består av ett skal av vårrulledeg, grillad kyckling, fetaost, körsbärstomater och röd pesto.
Jag hittade inte vårrulledej utan köpt hem filodej i stället. Grillad kyckling tycker jag är lite äckligt att peta i så jag har ugnsstekt några kycklingfileér i stället. Annars är jag ganska recepttrogen.

Maken jobbar över i kväll och kommer kanske hem en halvtimma innan han ska vidare till Peltors sångövning och då ska maten stå på bordet, klar att kastas in.

Jag vet inte om det här med blogg-bekännelser fungerar så bra. Det verkar liksom inte stoppa mej, i alla fall inte om man bara läser bloggen. Ändå vet jag att om jag inte ålagt mej själv att redogöra för alla osunda och onödiga intag så skulle jag sätta i mej mycket mer än jag gör nu. Det skulle vara hur lätt som helst att käka ett antal bullar på fikarasterna till exempel.

Efter middagen här hemma, som bestod av ett broccolihuvve och stekt kebabsplit (och makaroner för den delen av familjen som inte gillar broccoli, vilket innefattar alla utom jag själv), så uppstod i min mun det där karakteristiska suget efter något sött som ofta liksom vräker sig över en så fort man ätit något med lite mer smak än en potatis.

Efterom jag tidigare i dag tänkt på glass så gick mina tankar, nästan utan att jag tänkte på det, till glasspaketet i frysen. Vore det inte fantastiskt gott med lite glass efter maten!
Tyvärr hade maken och sonen redan åkt iväg på var sina håll och dottern leker med en kompis, så jag hade liksom ingen ursäkt för att vara snäll och plocka fram lite efterrätt.

Jag smakade på begäret, vad är det jag verkligen vill ha? Jo, det är något som stavas c h o k l a d. Silken tur att jag har lite julgodis kvar i kylen.

Nu har jag ätit en (observera bara EN) bit mörk choklad med diverse nötter, mashmellows (svårstavat, eller hur!)och dumlekola i. Det julgodisen går under namnet Rocky Road. Mycket svårätet och mycket gott och dessutom fick det bukt med suget snabbt.

Blev såå sugen på glass när jag var ute i sommarvärmen på lunchen. Såg en kvinna med en stor glass-strut sakta promenera på gågatan genom stan.

Jag hoppas att glasscaféet som så lägligt öppnade i november fortfarande lever kvar och inte drabbats av konkurs. Jag lovar gynna dem vid tid och väder. De finns borta vid Folkan om du själv skulle bli sugen.

Jag hann dock inte köpa någon glass på lunchen. Gjorde ju en massa annat i stället, som också kostade pengar.
Glass är inget man ska kasta i sig, det ska avnjutas vid gott-om-tid-stunder.

Jag skulle kunna kåsera lite om glass nu känner jag, men jag har inte tid till det heller. Kåserier kräver tid för att bli bra, precis som glass.

Helt kallblodigt tog jag mej en halv bit av en mycket, mycket god Almonditårta med mandel och mörk choklad som stod uppdukad i fikarummet på jobbet.

Den var så god att jag inte ens fått dåligt samvete.

Igår var jag duktig och föll inte för några frestelser. Shopoholic-kollegan viftade med en kanelbulle under näsan på mig och spädde på med ullbyggliga kommentarer om min redan perfekta kropp men jag stod pall!

Enda dumheten igår var majonäsen på hamburgaren. Vi hade ingen hamburegerdressing hemma och inget annat bra alternativ heller så det fick bli majonäs. Men det var inte sååå mycket och ändå i maten så jag anser inte att det var fel.

Jag väger mig varje morgon för att se vartåt det lutar. Just nu lutar det uppåt.
Efter helgens alla tunga intag knorrade ju vågen lite grann när jag ville få den i tjänst.
På tisdagsmorgonen hade min kropp gått ner ett helt kilo i ren förskräckelse, eller om det var i lättnad över att slippa en massa osundheter. I går morses hoppade vågen upp ett halvkilo och i morses ytterligare två hekto.

Egentligen ska man inte väga sig varje dag för vikten varierar ju så beroende på olika omständigheter, men om man vet att den varierar, och inte nojjar upp sig för det, så är det ingen fara.

Det som behövs nu, om jag inte vill lägga om kosten helt, vilket jag inte är motiverad till för närvarande, är mer fysiska aktiviteter. Jag stavgick 30-40 minuter i söndags och F&S-ade i tisdags, tog en kortpromenad med någon minuts jogg igår och idag tänker jag bara sitta på min negerrumpa (shopoholic-kollegans tillmäle) och sy.

Senare tillägg:

Jag tror jag måste förtydliga det där med negerrumpan. Kollegan är stolt negress och brukar ge mig komplimanger för min stora rumpa, som ser ut precis som en negerrumpa ska. Hon har till och med uttryckt en önskan om att få byta till sig den, vilket är en av de finaste komplimanger jag fått om min kropp under de senaste 10 åren.

Efter gårdagens dipp med två jag-föll-för-frestelsen-misstag har den här dagen startat bättre. Ännu inga missöden på bull-fronten, eller någon annan front.

Efter att jag tränat åt jag två mackor. Det är okej. Men i skafferiet hittade jag också en övergiven kanelbulle sedan i lördags. Den slank också ner.

Det börjar ju bra det här, eller hur!

Nu har jag ätit en kanelbulle på förmiddagsfikat.

Den var jättegod!

Den var onyttig och onödig. Jag åt ju ett äpple också.

Jag ska försöka komma ihåg smaken och leva på minnet.
För i eftermiddag ska jag nöja mig med min banan.

Först var det fik-week på jobbet. En massa goda bullar och tårtor.

Sen var det helg. På lördagen blev vi inbjudna till en massiv fika hos grannen med mycket gott. På söndagen bjöd vi på årets första grillmiddag och som efterrätt hade våra vänner tagit med sig två fantastiskt goda bärpajer som vi avnjöt med mycket vaniljvisp till.

Nu är det måndag och jag är tjock. Maken vill också försöka dämpa svullanden som lagt sig runt midjan så nu ska vi göra en gemensam satsning på viktminskningen.

Jag har tänkt ta bloggen till hjälp.
Hädanefter lovar jag att bekänna mina onyttiga födointag för er alla.
Det borde väl göra susen. Det finns inget så hemskt som att behöva erkänna när man falerar.

Jag kan förskottsbekänna att jag i kväll tänker äta upp lite bärpaj som blev över från igår…

Maken är en hejjare på att laga mat. Han gör med bravur både köttfärssås och fiskgrattänger.

Nu har han kommit så långt att han till och med tillåter sig själv att improvisera lite grann ibland. Oftast går det bra men ibland blir det som idag.

Maken kokar potatis, steker falukorv och ska göra en ostsås.
Han gör en botternredning av smör, mjöl och mjölk och smaksätter med peppar, cheddarost och parmesan. Massor av ost. Det blir nog mumsigt.
Smakar av. Något fattas… salt förstås.
Smakar av igen. Inte riktigt bra. Saltar mer.
Smakar av. Kanske för mycket salt. I med mer ost.
Smakar av. Nu smakar det för mycket ost. Saltar lite mer.

Nu får jag smaka. Det smakar bara salt och ost. Inget vidare.

Maken funderar. Man skulle haft lite matlagningsvin för att lätta upp det lite, återställa balansen.
Men vi har inget matlagningsvin. Maken hittar en flaska Herrljunga Äppelcider. Det kanske funkar. Såsen behöver nog socker också. Som kompensation mot allt det salta.
I med en liten, liten deciliter söt cider. Se, så fint det skummar.

Maken smakar. Det kan ju i alla fall inte bli värre än innan.

Jo, det kunde det.

Idag har jag inte ätit en enda bulle, än.

Men vi har fik-week på jobbet. Just nu är det fyra bullar som håller på att försöka tränga sig ut ur ett litet litet hål i kinden. Det är ganska missklädsamt.

Men nu är det bara 10 minuter kvar tills vi har fikarast igen. Då blir det andra bullar. (Nej, jag ljög, det blir kanelbullar igen – min absoluta favorit!)

Vår VD har sina ljusa stunder.

Den här veckan har han anordnat fik-week på jobbet och fyllt frysen med glass, tårtor och bullar och i köket står stora kartonger med kakor.

Ingen risk att man lyckas gå ner i vikt den här veckan i alla fall.

Kom efter en smidig dagis- och skollämning, lite extra tidigt till jobbet och ägnade först en halv minut åt att fundera på om jag ska blogga eller läsa lite Kulla-Gulla.

Eftersom jag är en snabb skribent som oftast skriver utan att tänka så hinner jag nog med både och.

Jag blev bjuden på gårdagens lunch på Delicious av min Italien-syster.
Tack!

Maten var helt okej. Jag gav inga stående ovationer men det var vällagat och smakrikt och för att bara var lunch så var det klart godkänt. Inredningen bockar och bugar jag dock för. Så läckert!

Ska ni äta i Lidköping så välj Delicious. De serverar både lunch, middag och smårätter. Man kan sitta i den coola loungen (alltså, varför ska det vara en massa engelska låneord överallt, jag är ju kass på att stava) och småprata och käka lite tapas-grejjer.
På sommaren är läget fantastiskt med en stor uteservering mot Vänerstranden med Kinne-Kulle, det blommande berget, i fonden.

På lunchbuffén igår stod stekt Uerfilé med räk- och kantarellpytt som serverades med gräslökssås. Man kunde också välja lökstekt fläskytterfilé med svartvinbärssås. Jag höll mig dock till fisken. Naturligtvis var det potatis till och ett lagom salladsbord. Deras egna bröd är en riktig höjdare, ganska salt och bakat med färska örter av något slag.

Här är deras hemsida:

http://www.delicious.nu/

Jaha, nu har jag skrivit för länge. Det bidde ingen Kulla-Gulla. Men klockan tio har vi fikarast. Då ska jag knäcka en banan och sätta mig med boken.

Var ute på lunchen och köpte lackmuspapper och Novalucol på Apoteket. Lackmuspappret hette nåt annat, men det fanns i alla fall och Novalucolen satte jag genast i mig. Jag har så ont av magkatarren just nu. Har redan tagit tre tabletter och rapar duktigt men det har inte hjälpt nämnvärt.

Jag är trött också. Kan vara sockercoma. Åt en brödbit och en bulle till lunch och det var väl mest snabba kolhydrater där. Trodde först att bullen var en sån där god med blåbär i men det var det inte. (Den var god i alla fall.)

Just nu står jag och shopoholic-kollegan och dansar för att hålla oss vakna. Hon försöker lära mig några coola moves men jag har så dålig balans att jag mest flaxar runt.

Vi skrattar.
Och kanske blir vi lite, lite piggare.

Måste berätta att det bidde bullar ändå i går kväll.

Jag är ju tidsoptimist och startade halv åtta och var klar halv tolv.
Jag tycker själv inte att jag hör till de impulsivas skara och är ganska duktig på att planera, men jag glömde bort det där med att bullarna skulle svalna innan man lägger dem i påsar. Annars hade jag varit klar tidigare.

När bullpåsarna äntligen låg i frysen för att vänta på sommarens utflykter var jag bara tvungen att läsa ut en Kulla-Gulla-bok också, innan jag kunde somna.

Jag tycker inte att jag är en person som ger mig hän, som är “addicted” och jag har naturligtvis inga som helst böjelser eller laster.
Men jag känner att jag absoult måste läsa alla mina gamla Kulla-Gulla-böcker just nu.

Det blev 36 bullar. Med varmluftsugn kunde jag (i alla fall nästan och åtminstone i teorin) ha inne tre plåtar samtidigt och det går 12 bullar på varje plåt så det var ju smart uträknat, eller hur!

Maken fick en och jag åt… okej, jag erkänner… fyra. (Fast en var bara en liten misslyckad ände och den första åt jag samtidigt som jag bloggade så den märktes knappt.)

I morses bestämde jag mig för att laga lasangette till middag.
Maken skulle ju jobba över och jag hade tänkt överraska honom med god hemlagad husmanskost när han så där jag-har-jobbat-över-trött och förmodligen utsvulten kommer hem.

När jag kom hem från jobbet upptäckte jag att jag glömt ta upp köttfärs ur frysen.
Då blir det ingen lasangette. Vad kan det bli istället?

Jag river runt i frysen och hittar… en påse färdigstekt köttfärs av lagom vikt. Hurra!
8 minuter med defrostern i micron och köttfärsproblemet är löst.

Nu återstår själva lasangett-tillverkningen. Jag blandar halvtinad köttfärs, såspulver, 3 dl mjölk och 6 dl vatten i en gryta. Vad äckligt det ser ut! Ska det va så här?

Ser bättre ut när det har kokat upp och pulvret blandat sig. Måste röra hela tiden för att det inte ska brännas i botten.
Jaha, man kanske inte behöver koka på högsta sprutt hela tiden. Småkoka står det ju på paketet. Vad står det mer?

Sätt på ungen! Det har jag missat. Nu blir maten försenad.

Sen står det att man ska fördela pastan jämt i en ungsform, hälla på såsen och röra om. Vad fånigt. Då blir ju inte pastan fördelad i alla fall. Jag häller i pastan i grytan och rör om och häller hela härligheten i formen.

Pastan och köttfärsen gör sällskap i en egen liten hög i mitten av formen. Jaha, det var därför man skulle fördela pastan i formen. Jag ägnar fem minuter av min dyrbara tid till att försöka spåra upp pastan och fösa ut den nåt sånär jämt i formen. Det var inte mycket pasta det här. Förhoppningsvis sväller den duktigt i ugnen, som nu hunnit bli tillräckligt varm.

Men vad det luktar!
Jaha, ungen är nermjölad efter Falunsysterns numera sambos försök att grädda sin egen pizza på påskafton.

Men nu är det försent att göra rent ugnen, den är ju 200 grader vet ja!
In med lasangetten. Ser ut som det saknas nåt.

Ost, det skulle ju va riven ost på också. Hittar en burk gammal ost i kylen sen pizza-tillverkningen. Den är inte grön. Då går den att äta.

Ut med lasangetten, på med osten, i ett jämt fint lager. Det var inte mycket ost. Men ost är ju inte så nyttigt ändå. Skjuts in i ugnen igen.

30 minuter senare är maten klar. Maken jobbar över lite till så han får nöja sig med kall lasangette. Jag och barnen får varm.

Barnen gillar inte lasangette.
-Varför kan vi inte få spagetti och köttfärssås i stället.
-Eller köttbullar, det är också köttfärs.

-Nej, svarar mamma Zäta. Köttbullar tar mycket längre tid att laga.
-Men, säger sonen, du tar ju bara upp dom ur frysen och kör i micron. Det går ju jättefort ju.

Och det är sant. Men jag vill bjuda min hårt förvärsavbetande make på en liten trevlig hemlagad överraskning när han kommer hem.

Vaddå halvfabrikat? Har jag aldrig hört talas om.

…slut för idag. Idag har jag verkligen bloggat loss en massa på bildfronten.

Egentligen tänkte jag baka bullar men eftersom huvudvärken inte gett med sig så har jag struntat i det och bloggat lite i stället.

Det här är i alla fall dagens sista inlägg. Och eftersom det inte blev några bullar i verkligen livet får det bli en virituell tårta istället. Den här tårtan åt vi nog upp på makens födelsedag i juni förra året, om jag inte missminner mig.

Jag har satt en massa jordgubbar i mitt smultrontorn (jodå, det finns plats för smultron också) och den tidigaste sorten hade varit snäll nog att producera några gubbar till gubbens födelsedag. Det var inte många så jag fick skiva dem innan jag satte dem på tårtan, annars hade det sett alldeles för fattigt ut.

Jag berättade att jag och barnen hade en överraskning som bodde i dotterns sänglåda. Igår plockade vi fram den och gav den till maken. Det var ett stort påskägg fullt med godis.

Det var så mycket så maken till och med delade med sig.

Detta jätteägg var dock inte det enda som förekom på påskbordet. Maken, barnen och Falunsysterns pojkvän passade på att pyssla ihop några vanliga hönsägg med lökskal, gummiband och tidningspapper och simsalabim så blev det så här vackert efter 10 minuter i kokvattnet.

Tyvärr var de alldeles för löskokta. Vi tänkte inte på att tidningspapper isolerar rätt bra så 10 minuter var alldeles för kort koktid. Min far högg förväntansfullt toppen av ett ägg men vi blev alla lite äcklade när vi såg vad som rann ur. Nu har vi kokat om dem så nu är de rejält hårdkokta i stället.

Nu har vi bestämt vad vi ska äta på påskafton.

Modern bidrar med sillsallad, hemrullade köttbullar och en smarrig prinsess-tårta.
Systern och hennes boy-vän kommer med gravlax, lefymsallad och revvjeben.
Själv ska jag fixa omelett, voulle-vent (typsikt felstavningsord), ägghalvor med kräftrumpor, kex (tänkte baka goda själv men det får bli köpta), cheddarost (som är kvar sen jul så man får nog kalla den vällagrad vid det här laget), färskost (vill göra själv men hinner inte), påskmust (så klart), färska (eller kanske frysta med skalet kvar) räkor, prinskorv, kokt potatis och en vanlig sallad med fetaost.

Det blir som ni märker ett helt vanligt, litet enkelt julbord, jag menar påskbord. Men påskbord heter de ju inte. Påskbuffé ska det va.

Vi blir inte så många, bara 8 personer.

Orkar jag så blir det fin dukning i alla fall, även om maten inte är överdådig. Jag tänker mej att den svarta duken ska vara klar. Jag har bara tre sidor kvar att fålla innan den ska tvättas och strykas. Sen blir det fint porslin och snygga glas och fåniga påskservetter och kanske en bukett tullipaner på bordet. Mitt på bordet ska det stå en stor överraskning.

Jag lånade bea-sås av en kollega för att piffa upp lunchpizzan som jag hittade hemma i frysen. Eller lånade, hon lär inte få tillbaka den!
Det blev jättegott med lite sås på pizzan, men nu har jag naturligtvis fått ont av magkatarren.

Jag har redan huvudvärk av förkylningen, och förkylning, så nu är det inte roligt att vara Zäta.

Vi har en mängd olika flingor hemma.

Det är Frosties som vi köpte i Italien och trodde att barnen skulle gilla. Dottern ratar dem medan sonen älskar dem men får bara äta lite för de kan innehålla spår av nötter som han är allergisk mot.

Vi har Rågfras som jag gillar och som dottern till nöds kan blanda i sina övriga flingor.

Maken äter Branflakes och Start till sin yoghurttallrik på mornarna och jag kan blanda lite Start i ett glas med Vaniljyoghurt som efterrätt eller ett väldigt gott mellanmål emellanåt.

Sonen och dottern äter ICA´s Müsli som är nötfri och Multigrain som har olika figurer av vete, ris, havre och korn.

Även Chockopops finns under stundom i skafferiet, när barnen lyckats tjata tillräckligt.

När sonen var liten åt han inga flingor hemma men det bestämde jag mig för att ändra på när jag fick rapport om att han minsann åt flingor med mjölk till frukost på dagis. På dagis kan de ju få i ungarna nästan vad som helst och jag tänkte att jag nog skulle kunna införa sunda frukostvanor om jag började med att servera samma flingor hemma som han åt på dagis.

Jag tog med gossen till affären för att han skulle kunna peka ut vilken sort det var. Vi tittade på Cornflakes, Frosties, Branflakes, Honungspuffar och Havrefras.
-Nej, sa sonen, det är inte dom här.
Då tittade vi på olika typer av Müsli, på puffat ris och på andra spännande flingor som jag knappt visste fanns.
-Nej, fortsatt sonen, det är ingen av dom här.
Efter att ha förevisat hela Willy´s sortiment var jag nära att ge upp.
-Men, frågade jag, hur ser de ut då?
-Jo, sa sonen trevande, dom ligger i en tallrik!

Maken var för ett tag sen och handlade på Dagfårds outlet i Källby. Där kan man fynda bröd, potatisgratäng, lasange, portionslådor, pajer, Billys och Gorbys och… frukostkorv. 800 g för 20 kr. Som hittat!

Vi åt frukostkorv till lunch. Det var ingen höjdare. Barnen klagade och jag försökte hålla god min men jag tyckte det var rätt vedervärdigt jag också.
Jag tror inte ens den är god till frukost.

I en dryg timma har jag stått i köket och skalat och klyftat potatis, blandat den med olja, salt och soja, spritt ut den på en bakpappersklädd plåt och ställt den i ugnen. Jag har rullat och plattat biffar som jag stekt i smör och olja med salt och kycklinggrillkrydda och jag har gjort bearnäs-sås (ytterligare ett ord jag inte kan stava).

När maten kom på bordet säger sonen:
-Det där vill jag inte ha!

Strax efter kommer dottern nerdimpande från trappan och kommenterar maten med:
-Fy, vad äckligt det ser ut!

Det är livet som mamma.

Ps: Maken var i alla fall nöjd och tyckte det var gott.

Nu blir jag sugen på att baka massa goda kakor och scones och bjuda in till te-provning.
Jag var i butiken Camomilla på lunchen och köpte två hekto te. Ett med jordgubb, champanj och grädde som luktade jättegott, och så min favorit Siriusgatan som egentligen är ett jul-te med kardemumma, nejlika och en massa andra goda kryddor.

Har du aldrig varit i mysbutiken Camomilla så är den väl värd ett besök. Hon har förrutom te och kaffe också olika kryddor och delikatesser och så en fasa massa underbar choklad!

Klockan är tio och jag har precis avslutat frukosten. Det är lyx!

Idag är jag hemma med sjuk son. Han hade 38.7 i morses och är rätt krasslig.
Dottern är hemma och sympatiserar med sin bror och håller honom sällskap. Det är bra för mej som slapp skjutsa henne till dagis i morses och fick sovmorgon i stället. Dessutom brukar de kunna leka tillsammans ganska bra, så länge de håller sams.
Sonen gör väl inte lika många knop som vanligt idag, men lite ska han väl orka leka hoppas jag.

Igår gjorde vi pizzastenspizza och bakade hällkakor. Båda delarna var utsökta. Jag åt av brödet till frukost också och det är jättegott, lite segt sådär. Dottern och maken gjorde degen medan jag jobbade så det var bara för mig att baka ut. 20 brödkakor blev det, av det lite mindre slaget.

Barna hade hjälpts åt att duka fram så det var nästan klart när jag kom ner från övervåningen.

Hela frukosten bestod för min del av två mackor, en med ost och leverpastej och en med kaviar och ost. En kopp te till det. Jag skulle kunnat komplettera med lite juice men jag tror jag gör det senare i stället. Jag har tänkt att fortsätta sy på lapptäcket och det kan nog passa med en vätskekontroll någonstans på vägen.

Ikväll var mina föräldrar här och tittade noga i våra badrum. Modern jobbar som städerska men det var tack och lov inte därför hon var här och tog sig en titt.
I stället håller de på att göra iordning ett badrum på övervåningen i mitt föräldrahem. Och eftersom maken och jag har så otroligt god smak när det gäller badrumsinredning så var föräldrarna här för att hämta inspiration.

De har annars varit i alla kakel- och klinkersaffärer både i Lidköping, Skara och Vara och har samlat på sig lite olika tänkvärda alternativ. Jag skulle dock tro att det slutar med att de väljer samma kakel som vi har i badrummet på övervåningen, fast med en annan golvplatta.

När de var här åt vi kvällsmat. Som vanligt underhöll oss dottern med sin välutvecklade verbala förmåga.
Hon började med att berätta om färg och konsistens på Göteborgskusinens avföring:
-Det var jättelöst och hade smetat ut sig i hela blöjan, fast inte utanför. Och så hade bajset samma färg som senap, fast lite ljusare, men det hade inga svarta prickar i sig, så det var inte riktig senap.
Sedan delade hon med sig av några av sina funderingar efter att ha sett filmen Råttatouij. Hon berättade:
-I Paris så vill dom fånga råttor och döda dom. Och dom hänger upp dom i affärerna. Jag vet inte vad de har dom till men jag tror att dom äter upp dom. Först så plockar dom bort allt håret, så här (hon visar med händerna) och sen tar dom bort allt annat gojs, och sen äter dom upp dom. Men jag tror det växer päls i magen när man äter råttor.
Utläggningen följdes av ganska realistiska kräkljud.

Strax därefter kom min mamma på att barnen nog behövde gå och lägga sej och avslutade snabbt kvällsmaten och tog mej sig min far hem. Jag kan inte förstå varför de fick så bråttom…

Nu har vi ätit pannkakor igen, sjuka dottern och jag.

På förmiddagen var vi ute en liten sväng i solen och tittade hur långt vårblommorna kommit i trädgården och kastade rockring till varann.

I morgon blir det lunch på Lundsbrunns Kurort. Vi klarade ju av våra mål i den veckotävling VD:n satte upp för ett tag sen. I morgon eftermiddag sitter jag och gottar mej på spa-avdelningen i Lundsbrunn men innan dess äter vi lunch där.

Det blir nog något lite mer raffinerat än pannkakor.

Dottern älskar pannkaka (och jag också i sanningens namn) medan övriga familjen inte är lika förtjusta. Sonen föredrar till och med skolans pannkakor framför mina vilket naturligtvis sårar modershjärtat.

Varje gång jag är hemma med dottern gör vi pannkakor. Dottern har nu kommit så långt i sin utbildning till kock att hon kan göra hela smeten själv om jag bara ställer fram rätt mängd mjölk, mjöl, salt och ägg. Till och med äggen knäcker hon själv med bravur.

I höstas var jag hemma en hel vecka med dottern och vi åt pannaka varje lunch, utan att tröttna. Det är egentligen lite märkligt för det är ju inget märkvärdigt med pannkakor. De smakar som de gör och är inte lätta att variera och dessutom ratar dottern alla försök till förändring i pannkakssmeten. En gång provade vi med kakaopulver men det blev faktiskt inte så lyckat.

Så nu har vi just ätit pannkaka. Dottern åt två och jag tre. Dottern med socker och kanel och jag med lönnsirap. Det är riktigt gott. Om du inte provat amerikansk friluftsfrukost någon gång så gör det. Den består av en tjock pannkaka i botten, ett stekt ägg ovanpå och några skivor knaperstekt bacon, och så rikligt med lönnsirap ringlad över. Jag minns att maken serverade detta morgonen efter en svensexa och jag tror alla killarna njöt när de satt i tältöppningen till militärtältet och såg läckerheterna från triangaköket förflytta sig till tallrikar och sedan ner i magen.

När vi precis skulle äta middag igår, klockan 17, ringde italienska systern och pratade lite. Hon förvånades över att vi äter middag så tidigt. Deras normala middagstid är vid åttatiden.
Världen är ganska olika. I Sverige säger tjockhetsinstitutet att man inte ska äta efter kl 18 för då blir man fet. I Italien säger man att det är dumt att vara hungrig. Där för kan man inte äta för tidigt på kvällen för det blir så många timmar tills frukosten.

Är man en hårt arbetande människa så är det nog vettigt att äta ofta.
Jag är uppväxt på en bondgård. Min pappa har alltid varit smal och stark. Han åt ofta, både för att få energi och för att måltiden var en motiverad paus i arbetet tror jag. Vi, hans familj, åt lika ofta. Jag är inte dirket pinnmager. Min arbetskamrat komplementerar mig med att jag har en riktig negerrumpa.

Men det är bara jag som blivit överviktig i min familj. Varken mamma eller mina två systrar har några överflödskilon. Alltså beror inte fetma senare i livet på vilka vanor som grundläggs i barndomen. Jag har dessutom inte kvar samma matvanor som jag hade när jag var barn. Jämför:

IDAG
Frukost 06.30: Ett glas ljummet vatten med en sockerbit och en droppe ättika (för att förhoppningsvis undvika huvudvärk). En kopp te med minimjölk. Ett hårdkokt ägg med lite salt.
Fika 10.00: En frukt.
Lunch 12.00: Allt från ingenting till en normal lunch med middagsrester.
Fika 15.00: En frukt.
Middag 17.00: Fisk, fågel eller mitt emellan med pasta, ris eller potatis, sås och sallad.

DÅ
Frukost 08.00: Smörgåsar, flingor med sockerkaka och mjölk, O´boy.
Fika 10.30: Smörgås, bulle, kakor och sockerkaka.
Middag 12.30: Kött, potatis, sås, sallad. Efterrätt med tex glass, bär och sockerkaka.
Fika 15.15: Smörgås, bulle, kakor och sockerkaka.
Kvällsmat 18.30: Pyttipanna, fattiga riddare, kroppkakor, paj, grattäng eller något annat gott som våfflor till exempel. Och sockerkaka till efterrätt.
Kvällsfika 21.30: Frukt, sockerkaka och en kopp te.

Pappa åt dessutom en extra frukost före oss andra eftersom han gick upp så tidigt och skötte om djuren.

På söndagen under Italien-resan var vi bjudna till svågerns föräldrar på lunch. Den italienska matkulturen är lite annorlunda än den svenska.

För det första så äter den normale italienaren ingen rejäl frukost. En kopp kaffe och ett torrt kex räcker. Lättlunch med sallad, mozzarella och bröd avbryter arbetsdagen och sent på kvällen, efter åtta, äter man huvudmålet som gärna får ta lång tid och består av många olika delar.

Samvaron kring middagen är mycket viktig. Familjesammahållningen är stark. Systern berättar att även när de bestämt att gå ut med vänner och till exempel träffas på en restaurang, så äter man först middag med familjen klockan åtta. Det kan bli ganska sena kvällar…

Olivoljan är en viktig ingrediens i många rätter. En skvätt god olivolja på salladen tillsammans med salt, peppar och balsamvinäger frigör nyttigheterna och hjälper kroppen att tillgodogöra sig alla vitaminer.

Vällagrade ostar ersätter ofta en söt efterrätt. Överhuvudtaget tycker jag inte att kakor och sötsaker hör till den italienska matkulturens styrkor, men ost är de bra på. Och glass! Underbar och med gigantiskt utbud av lockande smaker. Ofta kan man välja semifreddo i struten och få då en mjukare glass, ofta med inlag av maräng eller kaksmulor.

Bra råvaror är viktigt. Säsongens frukt och grönt. Mycket smakrika tomater!
I affären sätter man på sig tillhandahållna plasthandskar innan man plockar i grönsaksdisken. Hög hygien är a och o i ett varmt land.
Att mycket energi läggs ner på att finna den perfekta fisken eller köttbiten beror säkert bland annat på att man ofta låter råvarorna smakmässigt tala för sig själva. Lite salt, eventuellt peppar och den smakförhöjande olivoljan är nog för att anrätta utsökta arrangemang.

Materialist – javisst!

Naturligtvis köpte vi en pizzasten. Det blev jättegoda pizzor med knaprig botten, saftig fyllning och härlig arom. Finessen med en täljsten att baka på i stället för en vanlig plåt är att pizzan bakas underifrån och det går snabbt, det räcker med tre minuter i ugnen. Det innebär självfallet att ingredienserna inte hinner bli torra eller tappa smak, till och med räkor behåller spänsten.
Fördelen med en egen pizzaugn jämfört med hämtpizza är att man får varm mat. Just pizza gör sig betydligt bättre varm än ljummen.
Man kan också baka gott bröd, pitabröd och tunnbröd till exempel. Och stenen funkar att lägga i frysen och ha som bricka under glassen på sommaren, eller den kalla saften, eller vad som helst som ska hållas kallt.
Men största anledningen till att jag blev så där köpsugen som man blir ibland, är tanken på alla trevliga kvällar och eftermiddagar tillsammans med vänner, en stor deg och en massa olika fyllningar. Alla kan göra sin egen favvopizza och man kan sitta och prata och knåda och ha det allmänt mysigt.

Precis som med en fondygryta (jag kan inte stava det) eller en raqlett (ännu svårare att stava). Nu när jag tänker efter så har vi både det ena och det andra. Och vi använder dem… gôrsällan.

Ikväll ska vi åka till vänner i Vinninga och äta pizza. Det kommer en kille från Götene och demonstrerar en pizzasten. Det blir nog ungefär som en Tupperwaredemonstration – fast med möjlighet att käka pizza. Jag skar kassler och gjorde pizza-sallad igår kväll. Eftersom jag och min man är sådana materialister är jag rätt säker på att vi kommer köpa en sten. Man lägger den i ugnen för uppvärmning ett tag innan man ska använda den och så blir det enligt reklamen en sån där krispig botten som man vill ha.

På torsdag åker vi till min syster i Italien. Då ska vi äta riktig, Italiensk pizza. Det blir läge att jämföra med pizzan vi äter i kväll.

Just det, jag tänkte ju berätta vad jag hittade på för överraskning åt min man igår.
Vi åkte till Bjertorps slott i Kvänum och drack afternoon tea. Det var jättemysigt. Jag har varit där tidigare, för några år sen och då med ett gäng tjejjkompisar. Då var det större utbud på kakor och godsaker och rejälare snittar, men vi blev allt mätta så det räckte till igår också.
Till en början fick vi tre snittar. En med brieost, tomat och purjolök. Jag gillar inte brieost. En med gurka och anklevermouss, men den smakade nästan ingenting. För att ni ska få en uppfattning om storleken på snittarna kan jag berätta att anklevermoussnitten var några millimeter större än gurkskivan. Den tredje snitten var den godaste. Det var en liten kas skaldjurspastej och nåt lökhack med lite sting i. Alla snittarna var gjorda på olika bröd. Potatislimpa, pumpernickel och nåt annat lite grovt.
Efter snittarna dök vi ner i sconsen. (Jag vet inte hur det stavas men goda var de i alla fall.) Det fanns både “vanliga” och sådana med choklad i. Otroligt mumsigt. Till sconsen kunde man välja smör och ost (två olika sorter) eller vispgrädde och marmelad (tre olika).
När vi ätit oss mätta på brödet återstod bara kakorna. Det fanns jättegoda kardemummaskorpor, torra smaklösa mandelskorpor, goda bondkakor, stora chokladdrömmar med valnötter, väl tilltagna kärleksmums med mycket chokladsmak, marängöverdragna sockerkaksbitar med vispgrädde och en mockamousstårta med valnötter. Till allt detta drack vi te, te och mera te. Det slog mig på väg till Bjertorp att min man inte är så förtjust i te.

Just nu sitter jag i telefonkö hos Elgiganten för att fråga om Lidköpingsbutiken fått in våra kort än. Jag har suttit och gått igenom mellan 30-40.000 kort som ligger lagrade i vår dator sen år 2002 då vi köpte vår första digitalkamera. Jag har bara plockat ut kort på barna och sedan sållat och sållat och sållat tills jag bara hade knappt 2000 kvar. Sen har jag tagit bort röda ögon, beskurit dem till 10X15-format och fixat till en del avseende kontraster, färger, skärpa och ljus. Det var ett styvt jobb och det ska bli kul att se resultatet. Om de har kommit ska jag åka och hämta dem på lunchen. Då kan jag passa på att kika in på ÖB också. Vi har visserligen bestämt oss för att vara lite sparsamma eftersom vi kommer bränna pengar i Italien men vi har så dåligt med godis hemma tycker jag.

Jag måste lämna in ansökan om förskoleklassplats på kommunkontoret också. Det skulle varit gjort den 6te februari fick jag se, men det är ju bara några dagar för sent så det hoppas jag inte gör något. Vi har ju inte begärt någon annan skola eller hittat på nåt annat krångligt i alla fall.
Tänk att min lilla tös är så stor redan. I höst börjar hon förskoleklassen, 0:an. Vi mätte henne igår och hon har växt 6 cm sen sist. Jag tror vi mätte henne i somras. Det är inte underligt att hon har växtvärk på nätterna.

Nej, nu har jag stått i kö i 14 minuter och nu är fikarasten slut. Jag får åka till Elgiganten och kolla där i stället.