Zäta

I natt blev det inte mycket sömn. Sonen hostade till klockan fyra. Själv sov han nog en del, trots hostan, men för min del var det omöjligt.

Jag fick i alla fall sova 1½ timma på morgonen. Det kanske jag kan klara mej på tills jag får lägga mej igen i kväll.

Hua, jag känner mig alldeles leabrôten.

Hade huvudvärk igår kväll och körde med TENS-en till kl 00.00. Läste en hel Kulla-Gulla under tiden.
Idag har jag träningsvärk efter TENS-en och är jättetrött för att jag inte somnade i tid.

Det där med att somna i tid. Jag reagerar som om jag vore tolv år och i vanliga fall blir tillsagt när jag måste lägga mej. Och så är mamma och pappa bortresta en kväll och jag kan va uppe hur länge jag vill. Och bara för att jag kan så vill jag vara vaken så länge som möjligt.

Men det straffar sig.

Leabrôten.

Vad är det med mej egentligen?

På väg till jobbet lyssnade jag på Mix Megapol. Gry delade precis ut sista platsen på sitt plan till Mallis, och tjejjen blev så glad. Hon hade nyss blitt av med jobbet och gått igenom lite andra jobbiga grejjer så hon behövde verkligen ett litet brejk.

Och jag blev rörd till tårar, till tårar, över ett radioprogram.

Äntligen en hel natts sömn. Känns som första gången på länge.

Igår natt vaknade jag bara en gång, så jag har börjat trappa ner!
Då hörde jag dotterns rop vid två-tiden.
-Mamma, kom!
-Vad är det snuttan?
-Nu saknar jag inte tutten längre.

Ni som orkat läsa mina tidigare inlägg vet att dottern gav nappen till tomten för några år sen, och saknat den ända sen dess. Men nu är det alltså slut med det, och det meddelar hon klockan två på natten!
Vi får väl se hur länge det varar…

I natt har i alla fall alla barn sovit, och jag också. Konstigt att jag ändå är trött.

Låset på bilen krånglar. Man låser med en fjärrkontroll men det är inte alltid bilen låser sig, eller låser upp sig heller för den delen.

Igår kväll, utanför ICA, upptäckte jag att man också kan låsa upp bilen utan att larma av.
När jag vred om nyckeln i låset, lycklig över att överhuvudtaget lyckats ta mej in i bileländet, så gick larmet igång. Det var ju lite retligt så jag körde därifrån så fort som möjligt, nästan med tjutande däck. Kanske inte det smartaste om man vill framstå som en icke-tjuv.

Jag tror jag drabbats av en helgen-är-snart-slut-depression.

Ute är världen vit och vacker.
Barnen badar och har roligt.
Jag har sorterat nästan alla pärlor och plockat undan på köksbordet.
Maken är på väg hem från skridskofärden.

Allt är bra. Men ändå är jag lite deppig.
Jag hade gärna varit hemma i morgon också och gjort ingenting. Det är rätt skönt.

Hjälp, vad ska jag göra nu.

Klockan är inte ens sju och huset är städat, barnen är utklädda och ute och påskar, maken sköter sig själv, jag har bakat klart alla 100 sesamkex (de blev godare än de ser ut) och jag har bestämt mig för att skolka från Getsemanestunden. Jag vill egentligen gå dit men nu är jag lite trött och maken tyckte att jag gott kunde vara hemma och vila lite.

Så nu ska här vilas. Jag undrar om jag ska sy på nästa lapptäcke eller göra ett armband till Falunsystern, eller måla lite på min evighetstavla, eller klippa ur intressantheter ur gamla tidningar eller… vila. Jag skulle kunna bara sitta framför TV:n och dega. Jag tror faktiskt att jag ska göra det. Jag kan ju sortera mina pärlor under tiden…

…för helt sysslolös är inte nyttigt att vara.

Dottern är lite vissnare nu efter min vara-så-duktig-som-möjligt- och utnyttja-tiden-så-gott-det-går-förmiddag.
Jag kollade tempen och den har stigit, hos både dottern och sonen. Sonen klarar sig under 38 men dottern svävar iväg en bit över.

Det är svårt att vara fru Duktig och samtidigt undvika dåligt samvete för det man missar. För man missar ju alltid nåt. Och fru Duktig vill inte missa. Hon vill vara superhjälte.

Nu har vi städat hela huset påskfint inför helgen. Till och med jag, som i vanliga fall inte gör så många knop när det gäller städning, har både hunnit plocka undan, städa toaletterna, fixa i köket och sy en duk.

Jag har också nattat barnen och gjort en inköpslista inför påskbuffén OCH jag har kommit ihåg att maila receptet på världens godaste våfflor till en kollega.
Kollegan gav mig dåligt samvete idag när hon kom med en film jag får låna över påsken. Hon lovade låna ut den igår, samtidigt som jag lovade ge henne receptet. Men det var bara hon som “levererade” så att säga. Jag fick stå med skägget i brevlådan. Det är tur att kollegan är en sådan trevlig och generös kollega.

Nu ska jag natta mej själv tillsammans med TNS:en och hoppas att jag kan åka och jobba i morgon. Dottern har klagat över ont i halsen och hade lite feber ikväll. Maken och jag har diskuterat vem som ska vara hemma i morgon om hon är sjuk, och vi kom fram till att jag får finna mig i att vara hemma. Egentligen har vi nog båda lika mycket att göra men eftersom helgen stundar, och jag har ett jobb som går ut på att ringa till företag, så är risken större att jag tappar fart i mitt jobb. Maken kan jobba lika hårt oavsett veckodagar, årstider och högtider. I alla fall på jobbet…

Jag var en sväng på torget på lunchen, på jakt efter påskliljor. Jag hittade en liten kruka med tre lökar för 10 kr. Den kommer landa vid vår entré för att åtminstone ge en liten påminnelse om att det är påsk.

När jag hastade runt på torget överfölls jag plötsligt av en längtan efter att få strosa istället.
Strosa runt bland stånden och titta på allt, gärna hand i hand med rar make (jag har en sån, fast han är i Kvänum nu), sitta på ett fik och njuta av solens slösande strålar och bara ha det vår-gôtt.

Igår var tydligen kronprinsessan Viktoria här. Hon invigde Rörstrandsmuséet.
Det ligger inte alls långt från jobbet men jag märkte inget alls här i min skyddade verkstad.

Det var stor bild i tidningen idag. Jag har bara hunnit titta på framsidan.

Det vore nog en överdrift att påstå att jag är utpräglad royalist. Men visst är det lite kul med kungligheter.
Vi passade på att fota lilla Vickan när hon besökte Lundsbrunn på Nationaldagen i fjol så jag fick min dos med prinsess-air tillfredställd för några år frammåt.

Jag tror hon ska få ett hus ute på Läckö. Det ska nog vara klart om några år. Då borde väl rimligen sessan dyka upp igen, och då ska jag stå beredd med papparazzi-objektivet.

Nu föll eftermiddagströttheten över mej. Jag sitter och kikar ut genom en liten springa mellan fönsterblecket och persiennen. Ute är det strålande sol men med för mycket sol är det svårt att se datorn utan att kisa, så jag får nöja mej med att ha en liten kikspringa bara. Hade jag kunnat ha uppe hela persiennen så skulle jag säkert bli pigg som en mört. Det är ju ett sådant strålande, uppiggande väder.

Men jag är trött. Gôrtrött. Och helt i onödan för jag sov bra i natt. Jag var bara uppe en gång. Dottern hade huvudvärk i ena benet (växtvärk brukar vi andra kalla det) och jag satte på en benvärmare. Det brukar hjälpa. Sen gjorde jag mitt sedvanliga toabesök och sen somnade jag gott igen.

Men jag är trött. Alldeles för trött. Jag har dock bestämt mej för att träna ikväll. Jag tror jag ska strunta i att kolla febern innan. I morses hade jag 37.9. Då var jag inte så trött.

Nu är jag trött.

Idag vill jag bara lämna en hälsning till en särskild person. Om du läser det här så vet du vem du är, eller ja, det vet du ju så klart ändå. Jag menar att du förstår förhoppningsvis att det gäller dej.

Jag är glad att du har förlåtit mej!

Idag har jag lärt mej att jag måste tänkta mej för när det gäller hur jag uttrycker mej. Jag är ju en riktig ordbajsare. Vissa ord betyder saker för mej som inte alla hänger med på. När jag använder ett sådant ord behöver jag förtydliga mej, eller välja ett annat.

Det blev inget Friskis och Svettis idag. Det får jag ta i morrn. Idag hamnade jag bland alla pärlor i Fröken Envis butik. Hon har 50 % rabatt på allt utom kedjor. Jag handlade för 300 kr!

Efteråt handlade jag lite i ICA-butiken bredvid. Sen blev klockan halv sju innan jag kom hem.

Maken har visat sig förstående. Han tycker säkert att jag redan har tillfäckligt med pärlor men han sa inget. Kommenterade inte att jag gjort av med massa pengar heller.

Men efter att vi ätit middag sa han:
-Om du inte har tänkt göra någon annan nytta i kväll så kanske du kan stryka lite!

Det kan jag ju inte neka till. Så nu blir det att ställa sig med strykjärnet. Som tur är börjar Kockduellen strax så jag kan ju förena nytta med nöje.

I morgon ska jag berätta vad den nya sporten “salladsboll” går ut på.

Äsch!

Nu har jag ont i halsen. Det är nästan lite svårt att prata. Jag pratar hela tiden. Det gör jag både på min fritid och på jobbet.

Jag tror jag luktar äckligt ur munnen också. Jag ska fråga mina barn när jag hämtar dem. De har inga problem med att svara ärligt.

Hurra!

Mina barn har hittat min klocka. Den har varit borta i minst en månad och jag har faktiskt varit lite ledsen för det. Jag fick klockan av min man efter att dottern fötts, som en “tack för att du skötte födandet”-present och därmed har den förskaffat sig ett ganska högt affektionsvärde.

Jag har letat överallt. I kyrkan, på Korpen, på jobbet, i alla mina fickor och (nästan) överallt hemma, men utan framgång.
Nu hittade barnen klockan under soffbordet, bland sina ritpapper.
Troligaste scenariot är nog att jag tagit av den och lagt den på bordet men att den sedan städats undan ihop med alla papper och hamnat på hyllan under glasbordet. Med tanke på min passion för städning hade det nog dröjt länge innan jag själv hittat den.

Nu har jag varit på Analycen, som inte heter Analycen längre utan nåt annat. Kanske var det Eurofin.

Det gick bra! Jag lyckades både komma igenom entrédörren utan att fastna och att överlämna proven utan några onödiga kommentarer. Faktum är att jag nästan inte sa någonting för hon som tog emot dem pratade i telefon när jag kom och jag kunde bara lämna över mina påsar och säga tack!

Nu är jag förkyld också. Jag hade 37.9 grader i morses. Sonen vann dock med 38.4.

Jag är snuvig. Det har jag i och för sig varit ett tag.
Igår, när vi övade med kören innan gudstjänsten, tänkte jag mej inte för utan drog in en massa snor för att inte droppa. Det nästan ekade i kyrksalen och det blev inte bättre av att jag stod framför solistmicken. Stackars körmedlemmar. Det lät rätt äckligt!

Däremot har jag inte haft huvudvärk på flera dagar. Om de beror på mammas huskur med ättikan eller om det är mest tack vare TNS-appareten är ju omöjligt att avgöra men jag är i vilket fall glad och tacksam.

Nu är sonen sjuk.

Förra veckan var jag hemma två dagar med dottern som hade feber, och nu ikväll är det sonens tur. Han brukar inte ha så hög temperatur från början, runt 36.6 på mornarna, så så fort det går över 37.5 är han påverkad. Ikväll frös han när vi åt kvällsmat och efter ett pip i örat konstaterade jag att han har feber.

I morgon får maken vara hemma med barna. Dottern skippar dagis och sympatiserar med sonen lite. Hon har varit lite småseg i helgen också så det skadar inte om hon är hemma och softar en extra dag.

Detta innebär att jag får SOVMORGON i morgon. Inga barn att lämna betyder att jag inte behöver gå upp förrän kvart i sju, en hel timma senare än vanligt.

Jag kan behöva lite extra sömn för att ta igen efter nattens alla turer till toan. Jag tror jag drack för mycket te hos svärföräldrarna igår kväll för i natt har jag varit på toa tre gånger mot vanliga en.

När jag gick och la mej startade jag TNS:en som förebygger huvdvärk. Jag vaknade sedan halv ett och stängde av den. När jag har den på mej måste jag ligga på rygg för att plattorna ska sitta fast och jag kan inte sova på rygg för länge utan måste byta ställning efter ett tag. När jag ändå var vaken var jag uppe och kissade.

Sedan sov jag till halv tre då sonen ropade. Han hade drömt en mardröm och var lite orolig så jag sov skafföttes med honom i hans säng en halvtimma tills han somnat om ordentligt. När jag gick och la mej i min säng passade jag på att gå på toa.

Nästa gång jag vaknade var klockan fem. Sonen ropade på hjälp men jag orkade inte gå upp och han tystnade snabbt så han pratade nog bara i sömnen.

Sedan sov jag ända till halv sju då jag var tvungen att gå på toa igen. Då kände jag mej plötsligt oroande jättevaken och tänkte nästan strunta i att lägga mej igen för jag trodde aldrig att jag skulle somna om. Jag har dock ganska lätt för att somna om så jag gjorde ett försök och låg och halvslumrade till klockan var åtta. Då satte barna på TV:n så jag var uppe och stängde dörren till sovrummet och sen somnade jag och sov så där ljuvligt tungt och skönt – ända till klockan kvart över åtta då det var dags att gå upp och förbereda mej inför dagens övningar.

Nu är klockan drygt halv tio så det kanske är lika bra att jag uppsöker horisontalläge igen. Med en sjuk son kan jag nog räkna med fler nattliga övningar. Även om jag får sova extralänge i morgon bitti så är det ju timmarna före midnatt som gör mest nytta enligt sömnexperterna.

I torsdags tog jag ett bad i vårt massagebadkar.

I går ägnade vi en underbart skön eftermiddag i spat på Kurorten.

Igår kväll for jag med hela familjen till badhuset i Lidköping och simmade och lekte med barna.

Nu tror jag att jag ska hålla mej från vatten ett tag.

Idag är det lördag. Vi städar.
Maken är jätteredig och har tvättat bilarna, lagat bilkärran, dammsugit, lagat lunch, huggit ved, lagat dotterns prinsesskrona, tvättat ett antal maskiner tvätt och jag vet inte allt.
Jag har bara tagit hand om barna, skickat dottern på barnkalas med inslagna paket, rengjort badrummen, vikit tvätt, satt en pizzadeg och plockat runt lite bland alla våra drällande pryttlar.

Jag gillar verkligen inte att städa. Det är såå tråkigt. Det är trevligt när det är rent och fint och undanplockat men det är ju så obeständigt. Ett smart sätt att se till att det blir städat är att bju hem någon.

Ikväll kommer svärföräldrarna hit och vi ska testa pizzastenen för första gången här hemma. Det ska bli roligt. Det är ju melodifestival också. Jag ska hålla utkik efter arbetskollegan.

Nu måste jag fortsätta vara duktig ett tag till…

Maken har varit i Borås på jobbresa och träffade en karl som blev intresserad av efternamet Zettervall. Det visade sig att han själv kunde tagit det namnet efter sin farmor men avstått. Farmodern hade berättat var namnet härstammade ifrån och nu ska ni få höra.

När kung Karl den elfte (det kan ha varit den tolfte också, maken kommer inte ihåg vilket) var ute på resa bland gods och gårdar i Sverige försåg han sig oftast med lite kvinnlig värme på nätterna. Till buds stod mer eller mindre frivilliga tjänsteflickor. En av dessa flickor arbetade hos godsherren Zettervall. Hon blev gravid efter kungens besök vilket naturligtvis var en stor skam när det uppdagades. Kungen förmådde godsherren att ta på sig faderskapet men lät ändå installera den unga flickan med sin avkomma i närheten av slottet i Stockholm och tog ansvar för deras väl och ve.

Jag heter Zettervall efter min farmor. Det är hennes flicknamn. Hon är från Stockholm och kom till Kållandsö i sin ungdom för att få lite lantluft. Där kärade hon ner sig i min farfar och så gick det som det gick.

Slutsatsen är att jag har kungligt blod i mina ådror.
Det skulle ju i och för sig kunna vara så att min farmor härstammar från den där rekorderlige godsherren men i så fall är jag väl av adlig börd och det är ju inte fy skam det heller.