Zäta

Jag har en kollega som har fått åldersnoja. Hon får 37-årskris en gång i månaden.
I morgon ska hon till Melodifestivalsdeltävlingen i Linköping och klockan två kom hon inrusande till mej och frågade var man kan sola här i stan. Hon ville bli lite fräsch tills i morgon.
För sent! sa jag.

På fikarasten frågade hon vilken concealer hon ska köpa. Det visade sig att det är en foundation hon är ute efter. Så att hon kan se glad och käck ut fastän hon just nu känner sig tråkigast i världen. (Det är hon inte. Hon är jätterolig och just nu lite lagom solbränd efter en vecka vid Medelhavet.)

Eftersom jag faktiskt var på hela två (!) olika sminkpartyn i höstas så kan jag ju alla de där uttrycken nu. Jag kan konsten att lägga en highlighter under ögonbrynen, flytta istär eller ihop ögonen, lägga skuggan på käklinjen och alla andra smarta tricks som efter en halvtimma framför spegeln får mig att se ut som en krigsmålad indian.

Det är tur att jag sminkar mig så sällan.

Nu regnar det.

Det är ett tungt, piskande, grått regn som dränker den glade och gör den sorgmodige deprimerad.
Jag ser ändå Titanic genom regnridån. Denna missprydnad för Lidköping. Bort med eländet. Bort med regnet.

Ikväll ska jag mysa med barnen framför Let´s Dance. Maken ska laga kyckling och klyftpotatis.
Det gör inget om det regnar.

När vi precis skulle äta middag igår, klockan 17, ringde italienska systern och pratade lite. Hon förvånades över att vi äter middag så tidigt. Deras normala middagstid är vid åttatiden.
Världen är ganska olika. I Sverige säger tjockhetsinstitutet att man inte ska äta efter kl 18 för då blir man fet. I Italien säger man att det är dumt att vara hungrig. Där för kan man inte äta för tidigt på kvällen för det blir så många timmar tills frukosten.

Är man en hårt arbetande människa så är det nog vettigt att äta ofta.
Jag är uppväxt på en bondgård. Min pappa har alltid varit smal och stark. Han åt ofta, både för att få energi och för att måltiden var en motiverad paus i arbetet tror jag. Vi, hans familj, åt lika ofta. Jag är inte dirket pinnmager. Min arbetskamrat komplementerar mig med att jag har en riktig negerrumpa.

Men det är bara jag som blivit överviktig i min familj. Varken mamma eller mina två systrar har några överflödskilon. Alltså beror inte fetma senare i livet på vilka vanor som grundläggs i barndomen. Jag har dessutom inte kvar samma matvanor som jag hade när jag var barn. Jämför:

IDAG
Frukost 06.30: Ett glas ljummet vatten med en sockerbit och en droppe ättika (för att förhoppningsvis undvika huvudvärk). En kopp te med minimjölk. Ett hårdkokt ägg med lite salt.
Fika 10.00: En frukt.
Lunch 12.00: Allt från ingenting till en normal lunch med middagsrester.
Fika 15.00: En frukt.
Middag 17.00: Fisk, fågel eller mitt emellan med pasta, ris eller potatis, sås och sallad.

DÅ
Frukost 08.00: Smörgåsar, flingor med sockerkaka och mjölk, O´boy.
Fika 10.30: Smörgås, bulle, kakor och sockerkaka.
Middag 12.30: Kött, potatis, sås, sallad. Efterrätt med tex glass, bär och sockerkaka.
Fika 15.15: Smörgås, bulle, kakor och sockerkaka.
Kvällsmat 18.30: Pyttipanna, fattiga riddare, kroppkakor, paj, grattäng eller något annat gott som våfflor till exempel. Och sockerkaka till efterrätt.
Kvällsfika 21.30: Frukt, sockerkaka och en kopp te.

Pappa åt dessutom en extra frukost före oss andra eftersom han gick upp så tidigt och skötte om djuren.

Maken har varit i Borås på jobbresa och träffade en karl som blev intresserad av efternamet Zettervall. Det visade sig att han själv kunde tagit det namnet efter sin farmor men avstått. Farmodern hade berättat var namnet härstammade ifrån och nu ska ni få höra.

När kung Karl den elfte (det kan ha varit den tolfte också, maken kommer inte ihåg vilket) var ute på resa bland gods och gårdar i Sverige försåg han sig oftast med lite kvinnlig värme på nätterna. Till buds stod mer eller mindre frivilliga tjänsteflickor. En av dessa flickor arbetade hos godsherren Zettervall. Hon blev gravid efter kungens besök vilket naturligtvis var en stor skam när det uppdagades. Kungen förmådde godsherren att ta på sig faderskapet men lät ändå installera den unga flickan med sin avkomma i närheten av slottet i Stockholm och tog ansvar för deras väl och ve.

Jag heter Zettervall efter min farmor. Det är hennes flicknamn. Hon är från Stockholm och kom till Kållandsö i sin ungdom för att få lite lantluft. Där kärade hon ner sig i min farfar och så gick det som det gick.

Slutsatsen är att jag har kungligt blod i mina ådror.
Det skulle ju i och för sig kunna vara så att min farmor härstammar från den där rekorderlige godsherren men i så fall är jag väl av adlig börd och det är ju inte fy skam det heller.