Zäta

Nu sitter jag här med en banan och eftersvettas.

Vi fick stränga förhållningsorder av vår jympaledare om att fylla på med kolhydrater inom 30 minuter efter träningen. Sedan skulle vi duscha, för att inte skrämma slag på vår omgivning. Min omgivning sitter just nu en trappa upp framför Bygglov så jag kan osa fritt här nere framför datorn.

Vår ledare idag var den första kvinnliga ledaren jag sett på Friskis & Svettis som inte visade magen. Jag tycker det är ganska befriande annars, att se alla degiga delade magar, och veta att det är fler än jag som inte kommit i form efter att barnen fötts. (Jag var visserligen inte form innan heller men det var då magen delade sej.) Den här ledaren hade en lite längre topp, som inte gled upp lika lätt under alla armsträckningar och hopp och skutt. Däremot hade hon en annan egenhet. Hon jympade med munen öppen och oftast hängde tungan utanför.

Nu ska jag berätta hur det gick på passet.

De första 10 minuterna tänkte jag att jag nog faktiskt kunde passa på att styrketräna efteråt för det var inte så jobbigt. Innan jag for hemifån manade maken mej att inte gå ut för hårt med tanke på förkylningen. När jag efter tio minuter upptäckte att jag fortfarande hade överdragströjan på mej ökade jag tempot lite och slängde av mej tröjan.

Efter en kvart gjorde vi en ganska sexig rörelse med höfterna och jag önskade att maken sett mig. Han hade antingen skrattat eller tyckt att jag var snygg, kanske både och.

Efter 20 minuter övergav jag tanken på styrketräningen och kände att jag nog skulle bli rätt nöjd efter den här timmen.

När halva tiden gått gick min hårklämma sönder. Det var ett litet bakslag. Det var min bästa hårklämma, alldeles lagom bred, och nu blir jag tvungen att köpa en ny.
Dessutom upptäckte jag när jag skuttade förbi glasdörrarna in till lokalen, att jag inte såg riktigt klok ut. I morses kammade jag håret rakt och nu stod det RAKT ut och RAKT upp. Jag funderade på varför jag inte tog med mej mössan. Det hade varit skönt att kunna dra den över kalufsen så fort sista musikslingan tonat ut. (På väg ut ur lokalen träffade jag en av våra bästa vänner. Hon ser alltid glad ut så jag kunde inte avgöra om hon skrattade åt mitt hår eller om hennes breda leende bara tillhörde det vanliga utseendet.)

När två tredjedelar av passet var avklarat skuttade vi runt i salen med ett slags hoppsan-steg och jag kände mig plötsligt väldigt kraftfull och stark och fick en nästan obändlig lust att ge mig ut och springa, fort och långt!

En minut senare drabbades jag av håll, Det var inget vanligt litet fån-håll heller utan hållet Allan. Jag har inte haft ett sånt ihärdigt håll sedan jag gick fritidsledarlinjen i Vara och vår exprimentelle lärare RaggsocksRolle såg till att vi empiriskt tog reda på vår maxpuls under en gympalektion.
Det gick till så att vi först joggade i individuell takt i 5 km (min individuella takt började med promenad om jag inte missminner mej), ökade temp på slutet och spurtade, jag menar toksprang, de sista 100 meterna. Upploppet slutade på en fotbollsplan och där föll vi follkomligt utslagna ner varvid Raggsocksrolle rusade fram och tog pulsen. Det var viktigt att vi verkligen gav allt, så att vi var helt slut när vi kom fram, men vi fick inte kräkas för då skulle det inte va så trevligt att kolla pulsen. Jag har för mig att jag hade ungefär 212 i maxpuls.

RaggsocksRolle fick sitt smeknamn efter vad han hade på fötterna. Vi hade honom i andra ämnen än idrott, men han hade alltid raggsockar på sej, även i gympaskorna.

Nu är bananen uppäten och jag ska duscha.
-Dusch på er! Så avslutade alltid en idrottslärare lektionen när vi gick i högstadiet. Vi tyckte aldrig särskilt mycket om honom för det gick ett rykte om att han kört så hårt med en klass att en kille snubblat i ren utmattning och brutit foten. Dessutom var den killen rätt snygg och hemskt snäll så vi tyckte det var förfärligt.

Nu minns jag plötsligt en gympalektion i högstadiet då vi hade en vikarie. Den vikarien hade gjort det oförlåtliga felet att ha på sig röda skor första dagen han kom till skolan. I fortsättningen sjöng vi alltid: “Å, jag älskar, far och mor, och mina röda skor” när han gick förbi.
På den här gympalektionen hade vi bestämt oss för att driva med vikarien. Jag får nog tillstå att jag tyckte det var lite dumt men jag oponerade mej inte utan föll snällt för grupptrycket. Vad vi gjorde, och som faktiskt drev läraren till vansinne, var att springa runt i en stor cirkel under hela gympalektionen. Läraren hade föreslagit att vi skulle spela fotboll, vilket var det roligaste vi visste och sådant som vi i vanliga fall brukade tjata på vår idrottslärare om att få göra, men nu skulle ju vikarien sättas på plats, och då sprang vi. Det är ju inte klokt vad dumma vi var!

Ska snart åka och träna. Det blir ett pass på Friskis & Svettis. Egentligen orkar jag inte. Jag är ju förkyld och har lite ont i halsen och lite förhöjd temperatur, men ingen feber. Det vore så gôtt att bara dega framför Bygglov i kväll, men det är väl när man inte orkar som man förstår att man behöver träna.

Förra passet jag var på var ett stationspass med två konditionsdelar avbrutna mitt i av en styrkedel där vi sprang runt mellan gummisnoddar, hantlar och step-up-brädor. Det var ett bra och roligt pass.

Ikväll blir det dock ett vanligt jympapass. Det brukar vara rätt kul också. Bra musik, klämkäck ledare och en massa otränade, koordinationslösa människor att titta på om man börjar skämmas för sina egna oförmågor. Friskis & Svettis är väldigt opretantiöst och det gillar jag. Det går att komma i samma träningskläder som jag använde när jag gick på gymnasiet utan att bli uttittad.

Medan barnen har roat sig själv har jag kunnat koncentrera mig på lapptäcket. Jag har bara kantningen kvar.

Jag har strukit tyg, skurit till långa remsor, sytt ihop remsorna till en enda jättelång remsa (380 cm), strukit ut sömmarna och strukit hela remsan. Sen har jag vikt remsan till en smalare remsa och fixerat vecket genom att stryka hela remsan igen. Därefter har jag nålat fast kantremsan runt hela lapptäcket och nästa steg, som kommer efter lunchen, blir att sy fast den, räta mot räta, på framsidan av täcket. Det brukar vara väldigt trixigt i hörnen. Jag har inte lärt mej hur man gör på ett vettigt sätt än. Någon gång i framtiden ska jag gå en kurs, men det dröjer nog några år till.

När kantremsan är fastsydd och nålarna borttaga återstår bara att renklippa kanterna, vika om kantremsan runt kanterna på täcket, nåla och sy fast remsan för hand på baksidan av täcket. Det går att göra på maskin också men det brukar inte bli lika snyggt och jag är inte tillräckligt duktig för att få till det bra.

Under tiden som jag skrivit det här har dottern vispat pannkakssmet. Idag blir det rester till lunch. Sonen får fiskpinnar och makaroner, jag pizza och dottern får pannkakor (fast de är nyvispade i alla fall).

Nu ropar dottern på hjälp för hon har råkat få äggskal i pannkakssmeten och får inte upp det trots både gaffel och sked att fiska med.

Klockan är tio och jag har precis avslutat frukosten. Det är lyx!

Idag är jag hemma med sjuk son. Han hade 38.7 i morses och är rätt krasslig.
Dottern är hemma och sympatiserar med sin bror och håller honom sällskap. Det är bra för mej som slapp skjutsa henne till dagis i morses och fick sovmorgon i stället. Dessutom brukar de kunna leka tillsammans ganska bra, så länge de håller sams.
Sonen gör väl inte lika många knop som vanligt idag, men lite ska han väl orka leka hoppas jag.

Igår gjorde vi pizzastenspizza och bakade hällkakor. Båda delarna var utsökta. Jag åt av brödet till frukost också och det är jättegott, lite segt sådär. Dottern och maken gjorde degen medan jag jobbade så det var bara för mig att baka ut. 20 brödkakor blev det, av det lite mindre slaget.

Barna hade hjälpts åt att duka fram så det var nästan klart när jag kom ner från övervåningen.

Hela frukosten bestod för min del av två mackor, en med ost och leverpastej och en med kaviar och ost. En kopp te till det. Jag skulle kunnat komplettera med lite juice men jag tror jag gör det senare i stället. Jag har tänkt att fortsätta sy på lapptäcket och det kan nog passa med en vätskekontroll någonstans på vägen.