Zäta

De gillade den, ugnspannkakan. Det var otippat.

Till och med sonen, som brukar påpeka att skolans pannkakor minsann är mycket godare än mina, tyckte att det var gott. Han protesterade inte ens så vådligt när han fick en portion till.

Dottern var översvallande. Det var det bästa hon ätit. Hon vill äta ugnspannkaka när vi är ute med båten i sommar. Hon vill bara äta ugnspannkaka resten av sitt liv. Jag borde ge receptet till dagis så att de kan laga lika god mat som jag. Och så vidare…

Lyckades få bytt sonens fuskfoppor. Tyvärr fanns inte rätt storlek kvar i de silverfärgade så det fick bli svarta. Det tycker jag är bättre men vi får se vad sonen anser sen.

Köpte också klistermärken med djur till dottern så att hon kan förfärdiga fler brev till bästa kompisen som ligger på sjukhus i Göteborg.

Och så klädinköpet. Hittade mjukisbrallor till sonens utegympasäsong som drog igång idag.

Hjärnan är full!

I morses lyckades jag (så vitt jag vet) komma ihåg alltihop.
Dottern skulle ha med sig sitt rosa diadem, en glittermick á la Pirelli (tillverkad av en toarulle, en stor flirtkula och en massa aluminiumfolie), trasen och Pippi (för eventuellt tröstbehov) och sina nya fuskfoppatofflor.
Jag har förbjudit henne att ha fopporna på sig på dagis för jag tycker inte de är riktigt spring- och klättersäkra men jag har lovat att hon i alla fall skulle få ta med dem för uppvisning. De är vita med massa blommor på och jag förstår att hon är lite stolt.

Sonen skulle ha med sig jympapåsen och en fruktstundsbanan. Han är inte så om sig och kring sig som damerna i familjen.

Jag skulle ha med mig min lunch, två fruktstundsbananer till fikarasterna, min tygpåse med plånbok, almanacka, terminalglasögon osv och sonens nya fuskfoppor som är för små och ska bytas.

Under lunchen ska jag byta sonens foppatofflor och köpa frimärke och posta ett brev som dottern skrivit. Jag skulle vilja åka en sväng till Fröken Envis som verkar vara på väg att stänga sin pärlbutik här i stan, men det är nog inte så troligt att det hinns med, jag behöver ju äta lunch också och har bara 45 minuter på mig inalles.

Efter jobbet ska jag åka med barnen till Lidens för att inhandla prima jord och kanske köpa morotsfrön också.
Övriga familjen har börjat höja sina röster för att få färska morötter och jag har nog snart gett med mig. Problemet är att det bara finns en plats kvar i smultrontornet och där har jag redan odlat morötter två år tidigare. Det är inte bra att odla samma gröda år efter år, risken för skadeinsekter ökar markant. Jag är rädd att jag kommer behöva säga ”Vad var det jag sa”.
Det är också lite sent att så nu, vi kommer få vänta till i höst innan vi kan käka morötter.
I vilket fall som helst så kan det vara mysigt att visa barnen att det finns olika sorters morötter och så kan vi välja ut en lämplig sort tillsammans.

När vi kommer hem är det först matlagning som gäller. Idag får det bli ugnspannkaka. Det är inte barnen så förtjusta i, men jag hittade hemkokt blåbärssylt från förra året i kylskåpet, och den verkar ha överlevt så jag vill ta till den nu. Om jag mutar barnen med glass till pannkakan hoppas jag att de i alla fall ska kunna få i sig lite grann.

Sonen överraskade mig igår när han vid middagsbordet tackade för maten och med berömmande ordalag redogjorde för hans uppfattning av smaken på den ugnsstekta kycklingen, samma kyckling som dottern raskt ratade och gav omdömet ”fågelbajs”.
Jag kan hålla med om att den blev lite färglös men den var faktiskt väldigt saftig och god.

När pannkakan står i ungen måste jag förmå sonen att läsa sin läsläxa och dottern ska välja ut en bok hon ska ta med till dagis i morgon. I morses upptäckte jag att hon är veckans hjälpreda, vilket innebär att man hjälper till att bära ut sopor, dukar fram, kommer ihåg att släcka lamporna när man går ut och lite annat smått och gott. Och att man får ta med sig en valfri bok hemifrån som högläses under vilan efter lunch. Jag har inte snappat upp dotterns nya ansvar denna vecka så hon har missat tre dagars stolthet vid vilan!

När middagen är konsumerad eller avnjuten (beroende på vem man frågar) återstår någon timmas trädgårdsarbete. Jag hann plantera ut sonens krasse och ringblommor igår kväll men sedan tog jorden slut så tomaterna och de vita smultronen fick vänta tills ikväll. Jag behöver nog ge krukväxterna inomhus lite kärlek också innan jag kan stoppa barnen och så småningom mig själv i säng.

På nåt sätt känns det inte lika mycket och belastande nu när jag har benat ut vad som står på agendan.

Jag satt i dotterns rum och borstade hennes tänder när sonen ropade från toaletten:
-Hjälp, det är ett djur härinne.

Min fobiska hjärna fruktade genast det värsta – en geting! Sedan for en hoppets tanke förbi – kanske en spindel.
Hur som helst var jag i alla fall tvungen att överräcka tandborsten till dottern och springa in som en riddare i blank rustning till den nödställde sonen. Min ögon for forskande över rummet.
-Var är det?

Sonen pekade under vissa svårigheter ut den allra minsta lilla blomfluga jag någonsin skådat. Jag krossade den enkelt med lilltån.

Dagens hjälte!