Rana, med den fina bloggen Ranas Horisont, frågade mej hur jag ställer mig till det här med blommor och bin.
Jag tycker det är ganska intressant. För ett tag sedan fick jag tillfälle att förklara för sonen hur det hela fungerar. Han hade fått för sig att man som man, vid själva tillverkningen, måste offra en testikel för att kunna producera en avkomma. Även om det för mig som kvinna och barnaföderska med all smärta det innebär, var en ganska tilltalande tanke, så kände jag mig ändå tvungen att informera om de rätta förhållandena.
Annars kanske jag aldrig blir farmor…
Jag känner mig alltså inte så besvärad av blommor och bin.
Tillägg:
Rana menade visst humlor och bin. My misstake…
Jag är inte så rädd för humlor. Så länge de inte blir för närgångna.
Jag tycker inte om bin. Helst springer jag. Men de injagar inte samma oresonliga skräck som getingar.
Här är adressen till Ranas blogg: