Zäta

Jag undrar hur mycket kläder vi har egentligen?

Jag stoppade just maskinen full med mörk 60-tvätt och i tvättstugan ligger en maskin mörk 40-tvätt, en maskin vit-tvätt, två maskiner rött, fyra maskiner ljust och en hel otrevlig 30-hög som måste särbehandlas och väntar på bättre tider. Strecket är fullt av torkande tvätt och uppe i klädkammaren finns tre fulla IKEA-kassar med stryktvätt och hoppas på att någon vänlig själ ska förbarma sig.

Och ändå är det inte tomt i garderoberna. Jo, jag och maken saknar faktiskt rena underkläder, men det är avhjälpt om… låt mig se… 2 timmar och 33 minuter, om vi vill bära vått i alla fall.

Idag var jag och dottern ute och passade på att handla mer kläder också. Eftersom dottern är lite febrig och för förkyld för dagis så har vi tagit en soft förmiddag med att städa kyrkan, fika i Kaffestugan, kolla rean på JC, köpa kapellimpregnering och vattentankstabletter på Husvagnssvenssons och Oxalsyra på Colorama, samt fynda lite kläder i en tillfällig outletaffär. Sonen fick ett par jeans och en skjorta (99 respektive 49 kr), dottern fick två kortärmade toppar (19 och 29 kr) och jag en skarfs till sommarjackan. När jag kom hem upptäckte jag att det var en babyfilt. Men om jag inte talar om det för någon lär det inte märkas.
Jag köpte en vit bordslampa också som jag tänker överraska maken med att sätta i kontorsfönstret. Jag gissar att det tar cirka tre dagar innan han upptäcker den. Han är inte såå bra på sån´t.

Däremot upptäcker han genast när kalsongerna är slut, fast konstigt nog inte två dagar innan.

Jag har fått en award!

Min favvobloggerska Rana med bloggen Ranas horisont
http://ranashorisont.blogspot.com/
har gett mig denna fina utmärkelse:

Motiveringen lyder:
“Zäta – Underbar kvinna som jag inte lyckas placera i något fack. Sånt provocerar och tjusar. Hon är grov och burlesk, nej, vad säger jag, hon är fin, väluppfostrad och korrekt – nej, nu var hon under bältet igen. Hon skriver inlägg i en rasande fart. Dessutom skriver hon så roligt att en varning för opassande högljudda flatgarv är på sin plats.”

När jag började blogga trodde jag att kanske mina systrar och min mamma skulle läsa bloggen, och kanske några fler som känner mig sen innan. Nu har jag plötsligt, på bara ett par månader, fått en massa nya spännande vänner som jag aldrig skulle träffat på rent fysiskt. Jag vet att bloggandet kan ha sina avigsidor också, men den dagen den sorgen. Idag är jag bara glad!

Hittade på lite omvägar, och utan att leta, fram till ett test som ska räkna ut hur gammal jag blir.

Så här står det i början:
“Detta test är baserat på statistiska data och ger dig svaret på när 50% av befolkningen som har din personlighet, livsstil och fysik, skulle dö. livsprognos.se kan inte hålla ansvarigt om du dör senare eller tidigare än vad vi beräknat.”

För det första: Jag tror faktiskt inte att det finns någon mer i hela Sverige med min personlighet, men låt oss anta att det finns en till, i så fall ger testet mig svaret på när den personen dör. Borde jag då känna mig tvingad att söka upp den personen och berätta när hon ska dö?

För det andra: Är det någon risk att jag stämmer livsprognos.se om jag dör senare än de beräknar. Är det inte lättare att bara ta livet av sig om jag blir besviken? Nu hör jag till de som absolut anser att man inte ska ta livet av sig, vad livet än har att erbjuda. Gud har skapat oss och livet är en gåva vi inte får säga “nej tack” till hur eländigt det än är. Men tillbaka till formuleringen. Hur troligt är det att jag ens kommer ihåg att jag fått en livstidsprognos när jag passerar “bäst-före-datum”.

För det tredje: Jag finner det för ännu mer otroligt att jag skulle hålla livsprognos.se för ansvarig om jag dör tidigare än de beräknat.

Nu har jag även läst det finstilta och sett att testet fakturerar mig 149 kr, så då struntar jag i det. Tänk om jag får veta att jag inte har långt kvar. I så fall vill jag nog hellre sätta sprätt på pengarna på annat sätt.

När jag kammade håret på dottern i morses frågade hon mig:

-Mamma, vet du varför jag är så kort?
-Ja, det är för att du inte är så gammal än.
-Nej, för jag är fyrtiotre! Nu var jag rolig va!

Sonen försökte återberätta en “klassiker” som han hörde på Bolibompa i morses.

-Mamma, vad gör bagaren när polisen kommer?
-Smiter.
-…Men… det var ju inte roligt!
-Nej, du måste fråga på rätt sätt.
-Jaha! Mamma, vad gör bagaren för någonting när polisen kommer och ska ta honom?
-Smiter!
-…*suck*…det var ju inte roligt i alla fall.

Nu sätter jag mig och kompletterar tidigare inlägg med lite foton.

Nu kan du hitta nya bilder under följande inlägg:

Värmebölja
Mors Dag
Trött

Jensens tankar är en av de bloggar jag prioriterar att läsa, helst varje dag, hellre flera gånger om dagen.

Här är adressen:

http://jensenstankar.blogspot.com/

Hennes senaste inlägg handlar om vardagssysslor som dammsugning och tvätt.

Ett minne dyker upp i min hjärna när jag läser.

Familjen var ganska nyinflyttad. Huset var nytt. Inredning saknades i vissa väsentliga delar. Vi hade till exempel inte hunnit skaffa någon tvättkorg. I stället samlades all smutstvätt i ett hörn i sovrummet.

Just den här dagen hade jag bestämt mig för att tvätta och sorterat upp all tvätt i sina olika högar; ljust, mörkt, rött osv. I brist på annat utrymme la jag högarna på dubbelsängen.
Just den här dagen skulle både jag och maken bort på kvällen och min mamma kom för att vara barnvakt.

Vi kom hem sent. Min mamma stod i det närmaste resklar innanför ytterdörren när vi kom, eftersom vi annonserat vår hemkomst i förväg. Jag tackade för hjälpen och hon for.
När jag kom in i sovrummet för att gå och lägga mig hade jag glömt bort all tvätt som jag tidigare sorterat. Den syn som då mötte mig var obetalbar. Min mamma hade vikt allt och lagt i fina små högar, klart att stuvas in i skåpen.

Jag var tvungen att ringa henne trots att klockan var mitt i natten. Vi skrattade naturligtvis hjärtligt och hon förklarade att hon trott att det var ren tvätt. Jag var lättad att hon i alla fall inte ställt sig och strukit den. Hon var lättad att det hade varit smutstvätt för en del saker hade inte sett så rena ut, sockar och trosor till exempel.

Typiskt!

Jag var på väg mot en riktigt bra bonus den här månaden, och så är jag tvungen att vara hemma med sjuka dottern.
Om man ska tänka positivt, och det ska man ju, eller?, så är hon förmodligen inte allergisk, utan bara förkyld.

Om man ska fortsätta att vara positiv så kan man ju konstatera att man får en dag att uträtta lite på. Om man… äsch, nu får jag väl ge mig, det handlar ju i alla fall om mig. Jag börjar om.

Jag är glad att dottern är förkyld.
Nej, jag är glad att dottern kanske inte är allergisk.
Jag är också glad att jag hinner göra lite sån´t som jag annars inte skulle hunnit idag. Till exempel spreja såpvatten på hallonbuskar och träd, vattna krukväxterna inomhus, handla livsmedel och båtrengöringsmedel, pärla vidare, dra in kort i datorn från kameran och…
…just det, jag kanske bör ta hand om dottern lite också. Det är ju ändå för hennes skull jag är hemma.

Förhoppningsvis är det här en mycket snabbt övergående förkylning och då kan jag jobba i morgon och då kanske, kanske, kanske jag kan lyckas få till den där sista ansträngningen som gör att jag snäppar upp bonusen ett steg till.

Inte så att jag bryr mig särskilt mycket om pengar, nejdå.
Eller att jag är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, nejdå.
Eller att jag är en typisk storasyster som går igång på prestation och beröm, nejdå…
Det är bara så att jag… att jag…
…SÅ VÄLDIGT GÄRNA VILL HA MYCKET PENGAR, VARA BÄST OCH PRESTERA PÅ TOPP!

Men nu ska i alla fall dottern få frukost. Det bästa huset hava! (Läs gärna med lite italiensk restaurangägarbrytning.)