Zäta

Jag har en härligt verbal liten Svala här.

I dag var vi i Spiken i regnvädret. Lilla Svalan hade precis som alla vi andra ett paraply uppfällt för att skydda sig mot vätan. Uppflugen på ett staket filosoferar min snart sexåriga dotter:

-Om jag vore nästan tyngdlös så skulle jag kunna hoppa ner från ett berg med paraplyet och sakta dala mot marken.

Stora tunga droppar faller snabbt mot marken.

Så det blir regn idag igen!
Eller lika gärna: Så det blir regn igen idag.

När jag kom hem från semesterresan låg två nya smyckesbeställningar och väntade i min mail. Jippie!
Det är två armband som ska göras. Jag har också en armbandsbeställning från en kollega “liggandes” och under semestern tjuvköpte jag lite pärlor till ett armband min syster för länge sedan efterlyst.

Nu har jag att göra ett tag!

En gång i tiden jobbade jag som badtant på Lundsbrunns Kurort. Som badtant var den huvudsakliga uppgiften att serva gästerna med karbad och helkroppsmassage. Detta var på den tiden Kurorten hade råd med mycket och ännu icke utsliten personal så vi var alltid två badtanter som gav helkroppsmassagen. Det innebar att vi stod på var sin sida om massagebordet och knådade i takt. En underbar och mycket avslappnande upplevelse med sköna långa tag från tårna upp till nacken.

En av våra gäster hade opererat bort ett bröst. För att undvika snedbelastning av ryggen hade hon en silikonprotes inlagd i den ena BH-kupan. Detta hade jag som sommarvikarie ingen aning om. Av respekt för damen som skulle masseras stod jag lite bortvänd när hon tog av sig kläderna. Jag tog emot BH:n för att hänga den på klädkroken och… splatt, så for lösbröstet i golvet. Som tur var gick det inte sönder, men pinsamt var det.

En annan av våra gäster skrämde nästan livet ur mig. Jag och min kollega höll just på att massera skinkorna på en dam. Detta är mycket avslappnande om man inte istället upplever det obehagligt. Eftersom vi tidigare också masserat magen så är det lite svårt att hålla tillbaka om man känner behov av att ge väder. Damen i fråga pruttade fantastiskt högt. Det är inget som som badtant bör fästa sig vid eller kommentera för det blir ju skämmigt för den som orsakat det hela. Jag blev dock så överraskad att jag gav till ett högt och förskrämt skrik och hoppade en halvmeter åt sidan, rakt in i handfatet som hängde på väggen bredvid.

Ibland hade vi luckor i massage- och badschemat och passade på att gå över till “konvalecensen” för att höra om de behövde hjälp. En morgon blev jag ombedd att hjälpa en kvinna med sin morgontoalett då hon led av reumatism och inte var tillräckligt rörlig för att klara alla moment själv. Bland annat skulle jag borsta hennes tänder.
Jag stod med tandborsten tandkrämad och klar och bad henne gapa då hon plirade på mig och sa:
-Det är lättare om jag spottar ut dem först!
Hon hade löständer.

Man vet att man är en bloggare när man:

…hellre tillbringar dygnets sista timmar med att läsa ikapp sig på sina favoritbloggar än läsa vidare i den spännande och välskrivna bok man började på under semestern.

…kommer på sig själv med att tänka i hela meningar och känner mer än ett stilla obehag när man upptäcker att det inte finns något att anteckna dessa finurliga meningar på.

…längtar efter att få skriva, bara några rader åtminstone, så fort man vaknar på morgonen.

…tycker att en sysselsättning man inte kan blogga om är mindre viktig att urföra än något som passar på bloggen.