Zäta

Min lilla Svala ger mig den mest… annorlunda kärleksförklaring jag någonsin fått:

-Mamma, jag älskar dej. Jag älskar dej till och med om du är uppstoppad.

Lilla Svalan meddelar att hon mår lite bättre nu, men hon ligger fortfarande i soffan och halvsover. Hon har dock inte varit på toaletten under de senaste 20 minuterna så kanske finns det en strimma hopp.

Klockan närmar sig tio så jag tror jag ska plocka fram lite kexfika åt oss och sedan gå ut till bilen och lasta ur alla stenar som ligger i kofferten och tynger ner. Helst skulle jag vilja placera ut dem i rabatten redan, det ska bli kantstenar, men det är inte värt innan vi fått den stora mittenstenen på plats, och det lär ju dröja nu. I kväll är maken upptagen med packning inför lägret, på onsdag är han och förbereder lägret tillsammans med de andra ledarna, på torsdag till söndag ÄR han på läger och sen är det redan nästa vecka och vi har blivit av med bilkärran som lånas ut till makens bror för ett tag.
Vi kanske inte behöver bilkärran för att hämta stenbumlingen i och för sig, vi kan kanske låna faderns traktor, men risken är överhängande att han dels behöver den själv nu i skördetider, och så tar det ju så lång tid innan det blir gjort.
Jag vill ju sätta mina växter NU. De har redan fått vänta för länge.

Nåja, jag kan ju börja med att plocka ut stenarna i alla fall, om nu lilla Svalan kan tänka sig att stanna inne för sig själv en stund. Men först ska vi fika. Synd att vi inte har några bullar… Jo, det finns nog i frysen. Men det är ju inte så nyttigt. Kanske bättre med en banan. Ja, frukt får det bli. Nej, förresten, jag ska ju äta sallad till lunch, då behöver jag inte vara helt nyttig nu. Fast lilla Svalan mår nog bra av en banan. Frukt OCH kex då… Ja, ja, bara jag får en kopp te mår jag bra.

Okej, de där testerna kanske inte är helt tillförlitliga.

Nu gjorde jag ett test om hur mycket superhjälte jag är.
Reultatet är att jag är 66 % Robin. Jag är “ung och akrobatisk och tycker om att stå i rampljuset men kan även ge ära åt andra”.

Andra superhjältar jag har inslag av är:
42 % Stålmannen
39 % Fantomen
23 % Hulken

men bara 21 % Hellboy (jag som är smygond)
och, snyft, bara 17 % Catwoman.

Det här är för dej, kollegasyssling. Du har haft rätt hela tiden!

Jag har gjort ett test på www.testportalen.se och fått reda på att jag är hela 20 % ond. Så här är utlåtandet: “Du är en aningen ond, fast i smyg!”

Just nu kommer jag inte ihåg om jag hann läsa någon mer bok mellan “Aldrig fucka upp” och “Vi, de drunknade” men hur som helst är det den sistnämnda som blivit min semesterbok. I vanliga fall brukar jag nog klämma ett antal böcker under semestern men i år var jag så upptagen med att åka Dalslands kanal, att jag bara hunnit med denna enda.

“Vi, de drunknade” är skriven av Carsten Jensen och är en helt underbar bok. Jag har fängslats av de annorlunda beskrivningarna och insupit de vackr orden. Boken handlar om vad som försigår i den danska staden Marstal under cirka 100 år. Läsaren för följa några nyckelpersoner men det är staden och dess förhållande till havet som är den egentliga huvudersonen. Realistiska skildringar av krig och död blandas med fantastisk beskrivningar av livet som sjöman.

Ibland tycker jag boken går i stå och ibland hoppar den för snabbt mellan årtalen men för det mesta flyter man fint på raderna. Detta är inte ett verk om inbjuder till sträckläsning, den är inte andlöst spännande, inte rosenrött romantisk eller breddfull av vemod men det har DET och det räcker fullt ut till en omtumlande läsupplevelse.

I natt ropade lilla Svalan och ville ha sällskap till toaletten. Jag steg upp, tog henne i handen och följde henne dit. En skön, varm liten barnahand slöt sig om min.

I morses gick jag som vanligt upp kvart i sex. Jag skyndade mig med morgonbestyren och ägnade sedan en kvart åt att göra i ordning en god sallad till jobblunchen. Salladsblad, päron, gurka, rädisor, parmesanost, svarta oliver, fetaost och brödkrutonger som jag stekt av överblivet bröd i en god citronbemängd olivolja.
Till frukost blev det en macka med stekt ägg och kaviar och till detta en kopp te.
Jag gjorde i ordning Guldgossens badkläder för simskolan, och barnens kassar med regnkläder. Sedan ropade lilla Svalan och begärde hjälp med sina morgonsysslor.

En liten stund innan vi skulle åka bad lilla Svalan att jag skulle ta tempen på henne för hon kände sig inte riktigt kry. Mycket riktigt! 38 grader… och räserbajs!

Så idag får jag stanna hemma, med min goda lunch och en bajsande dotter. Det kändes sådär att ringa jobbet och meddela att jag bara klarade av att jobba en dag innan barnen blev sjuka…
Maken och jag brukar försöka dela på vårddagarna men det blir kanske jag som stannar hemma i morgon också för jag känner mig inte helt hôrker jag heller. (Hôrker=Kry) Antingen är det bara sympatikänslor eller så är jag faktiskt också lite kass i kistan. Jag får avvakta under dagen och se vart det barkar hän.

Det bidde varken eld eller sten igår kväll. Det blåste för mycket.
I stället ägnade jag kvällen åt att måla stämplarna som ska pryda inbjudningskorten till Lilla Svalans födelsedagskalas.