Zäta

I dagens upplaga av lokaltidningen läser jag att arrangörerna av “Hjulafton” bestämt sig för att lägga ner arrangemanget.

Jämmer och elände!
Vi kunde ju inte gå fram och titta i år eftersom jag tvunget skulle hämta en stor sten hos mina föräldrar. Guldgossen grät riktigt mycket och var jätteledsen för han tycker Hjulafton är så roligt. Jag lovade honom att vi ska vara med nästa år i stället.

Jag har LOVAT min SON att vi SKA se på Hjulafton nästa år. Då kan de väl för i allsindar inte LÄGGA NER!

Idag kommer jag inte på nåt vettigt att skriva, så det kanske blir lite ovett i stället.

Jag har i smyg börjat skriva på en annan blogg, där jag bara ljuger, hela tiden. Det är jätteroligt.

Nu kom min kollega förbi och berättade att hon hittat en bra barnkalasidé på en blogg. Någon hade bakat små muffins i sådana där man får ketchup i på McDonald´s.

-Fy, vad äckligt! säger jag.
-Ja, men det är ju inte ketchup i dem när man bakar förstår du väl?
-Nej, men det blir ju jättepilligt om man ska klämma ut ketchupen och sen diska dom där och fylla med smet. Smälter de inte i ugnen?

Kollegan tittar oförstående på mig, och jag tittar oförstående på henne.
-Men, sånna där små pappersmuggar du vet…

Okej! Jag tänkte på de där små plasttuberna som man får i McDriven.

Idag tog jag bilen.
Rent teoretiskt skulle jag ha kunnat cykla, men eftersom jag inte orkade städa klart igår så behöver jag skynda mig hem efter jobbet och jag sparar ungefär 20 minuter på att åka bil. På 20 minuter hinner jag dammsuga övervåningen.

Jag gillar att köra bil. Det är kul helt enkelt. Jag tog körkort som 18-åring och köpte min första bil inte så långt efter. Innan jag hade egen bil lånade jag föräldrarnas.
Minns att jag hade en teori om att det borde kunna gå att starta på vilken växel som helst, bara man släppte upp kopplingen tillräckligt sakta. Min äldre kusin och en kompis till honom påstod att det var omöjligt. Motorn skulle dö. Vi slog vad och jag vann. Från stillastående, med 4:an ilagd. Mamma och pappas bil.
Jag tror inte det var så hälsosamt för lamellerna dock.

Den bil jag äger nu, min tredje i livet, börjar bli lite till åren och jag och maken har funderingar på att ersätta den med en bensinsnålare. Vi talade om det när vi var ute och åkte i helgen. “Vi kanske borde köpa en ny bil”, sa vi till varann. Då hördes lilla Svalans röst från baksätet:
-Då kan vi passa på att köpa en husvagn också!

Jag tror jag behöver lära mina barn lite mer om pengars värde. Vad saker kostar och hur man måste prioritera bland inköpen.
Att ha två bilar när man bor i stan kan ju tyckas lite onödigt också, men så har vi prioriterat. Jag har alltid räknat mig själv som “bilburen ungdom” och tänker fortsätta med det så länge vi har råd. Med tanke på bensinpriserna kanske det inte är så länge till. I så fall blir jag bara “…ungdom” och det är ju inte fy skam det heller.