Zäta

Nu har jag grävt mina hål och planterat både blåbärsbusken, den lilla stackars bollhortensian och en vanlig liten krukväxthortensia. Jag har också grävt hål för den stammade syrenhortensian som jag ringt och reserverat hos Mästers i Götene. Och lagt en ring sten kring varje planta, och börjat lägga kantstenarna, och grävt ner tio silver eksplantor för att få lite lyster så här på höstkanten.

Efter att ha spolat av och ställt in alla redskap (Förundersökningsledaren skulle vara stolt om han sett mig) gick jag in i köket och har precis slängt ihop en sats pepparkaksbröd. Receptet kommer från svärmor och ger makalöst goda smörgåsar. Egentligen är det så mycket socker i att de inte skulle få kallas smörgåsar, men med smör och ost så…

Här är receptet:

Blanda 1½ dl sirap med 4 dl filmjölk.
Häll i 1 tsk bikarbonat och ½ påse pepparkakskryddor plus 4 dl vetemjöl, 4 dl rågmjöl och 1 dl socker.
Det ska bli en rätt rinnig smet.
Häll upp i smord liten långpanna eller gör dubbel sats och häll i en vanlig långpanna.
Grädda i 200 grader strax under mitten i ca 25 minuter.
När de är klara brukar vi skära dem ungefär som kärleksmums fast i lite större bitar. Oftast blir de tillräckligt tjocka för att dela på hälften också.

Det här blir snabbt både barns och vuxnas favoritbröd. Inget man kan äta jämt får då blir man sockerberoende, men en skiva då och då för att förgylla tillvaron. De står sig bra i frysen också.

Jag är ute och gräver i trädgården igen. Den med minne som en häst kanske kommer ihåg att jag påbörjade projekt surjordsrabatt tidigare i somras. Jag (okej, Förundersökningsledaren) har grävt ner mig storblommiga magnolia och jag köpte också en blåbärsbuske och en bollhortensia. Blåbärsbusken har klarat sig bra i sin kruka men bollhortensian är det inte mycket liv i. Idag ska jag gräva ner dem.

Och jag gräver ett hål. Hur svårt kan det vara? Först är det matjord. Lättgrävt och fint. Sen kommer sandjord. Funkar också bra. Men sen är det stopp. Vad nu då! Inte borde tjälen kommit redan, det är ju bara mitten av september. Nej, det är sten. En fasa massa stenkross ligger där och hånler grått åt mina grävförsök. Nu minns jag plötsligt varför det var så bra att låta Förundersökningsledaren gräva hålet för magnolian.

Jag får ont i ryggen, mitt mellan skulderbladen. På samma plats som jag brukar få ont av magkatarren. Kan det vara magkatarr? Jag har ju precis ätit så det är inte helt omöjligt. Jag går in och tar en Novalucol.

Nu får vi se om det går bättre. Första hålet av fyra är halvklart. Hmmm…

Förundersökningsledaren ringde vid halv två och avgav lägesrapport. Igår hade det regnat. I natt var det minusgrader och idag strålande sol. De satt och åt lunch med vidunderlig utsikt. Förundersökningsledaren lät meddela att han pratade med högtalarfunktion, för att kunna hålla telefonen i den enda position som möjliggjorde någon täckning.

-Jag älskar dej ofantligt mycket!

Svarade jag på detta med högtalaren. Självklara skratt hördes i bakgrunden.

Jag och barna har det också bra. Vi har spenderat förmiddagen på badhuset. I en och en halv timma har vi simmat, byggt flytborgar med mattor och ringar, åkt rutchkana och slutligen även badat lite i den 34-gradiga bassängen.

Vi har också hunnit handla lite och fara en sväng till Lidens och köpa rhododendronjord.

Och nu har vi ätit. Makaroner och ostsnitsel.

Dagen fortsätter med utomhuslek. Jag med spaden i hand och barnen utan, eller med. Vi får se.

Vi hade en jättemysig kväll igår, barna och jag.

När jag hämtat dem från skolan for vi raka vägen till McDonald´s för middag. Jag skördade mycket uppskattning från mina telningar för detta tilltag. Det är härligt med kommentarer som:
-Du är världens bästa mamma!
även om de ju i och för sig inte har någon annan att jämföra med.

Hemma stoppade jag lilla Svalan i badet medan Guldgossen gjorde svenskaläxan och sedan fick även han bada. Sen satte vi oss framför Dobido och mös med salta pinnar, vatten och chips.
Min lilla plan var att de skulle bli trötta och somna relativt tidigt så att jag kunde titta på film själv sen. När Dobido var klart satt jag på Bolibompa också, och somnade själv i soffan medan barnen fortsatte titta en stund. Så småningom kom jag till sans och så gick vi alla och la oss i dubbelsängen.

Någon gång under natten gick antingen lilla Svalan och la sig i sin säng eller så bar jag henne dit, jag minns inte. Guldgossen låg i alla fall kvar och störde mig inte eftersom han har vett att ligga en bit ifrån.

Strax före sju vaknade Guldgossen (som vanligt, det hade jag räknat med) och satte sig med lurar på framför barnkanalen. Jag somnade hjälpligt om, men halv åtta nös han och väckte lilla Svalan och sen var det klippt. Guldgossen ville hindra lilla Svalan från att sätta på ljudet på TV:n, för att inte väcka mig (visst är han en Guldgosse) varvid lilla Svalan grät tills jag ropade att det var okej med TV-ljud. Och sen fanns det ju inte en planka i skjul´t för att jag skulle somna om.

Jag har i alla fall fått sova en dryg timma längre än normalt så det får väl anses godtagbart, även om jag hoppats på att få sova till nio.

Nu ska vi snart äta frukost efter en lång morgon och sedan åka till badhuset. Jag har redan inkasserat förnyade försäkringar om att vara världens bästa mamma eftersom jag tar med dem till badhuset.