Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Nu har jag faktiskt varit riktigt duktig. Jag har betat av allt på min lista för dagen och dessutom bakat 60 frallor.
Nu ska jag bara lägga ner frallorna i frysen och mig själv i sängen så kan jag avsluta den här dagen. Skyndar jag mig lite hinner jag nog innan nästa dag börjar.
Jag ska bli författare!
Kommer ni ihåg att jag en gång avslöjade mina tre stora mål i livet. Jag har visserligen omvärderat mina målsättningar åtskilliga gånger sedan jag som tonåring bestämde mig för dessa, men de var i alla fall:
1. Köpa en hatt
2. Bo i ett hus som jag själv ritat och inrett
3. Ge ut en diktbok
De där två första målen var ju rätt lätt avklarade (jag hoppas ni förstår att jag är ironisk) men vid diktboken tog det stopp.
Det är därför jag nu nästan gråter av lycka när jag (naturligtvis via en blogg) hittar den här webben: https://www.vulkan.se/
Här kan man lugnt, utan kritiskt granskande och framförallt penningsuktande ögon, publicera vad man än känner att man vill dela med sig av.
Men, det är ju fruktansvärt dyrt att ge ut en bok. Layout och tryckkostnader och så kanske man bara vill ha några få exemplar att dela med sig av eller sälja till nära och kära…
Men vet ni vad? TADA… På Vulkan kostar det INGET. Inte förrän boken trycks får man betala tryckkostnaderna.
Nu känner jag det… jag är lyrisk. Nu ska jag bara hinna med alla andra av mina pågående livsprojekt och sedan ska jag samla ihop mina dikter ända från barndomen till idag och så ska det bli en diktsamling.
Jag säger till när den är klar… om tio år eller så…
Idag måste jag komma ihåg:
Att jobba duktigt på jobbet och göra skäl för lönen.
Att köpa två saker till bröllopet.
Att gå till kyrkan och räkna antalet bänkar för att veta hur mycket dekorationsmaterial jag ska skaffa innan lördag.
Att i kyrkans festvåning kontrollera vilken utrustning som behöver tas med hemifrån i form av ugnsformar, pannkaksspadar och annat.
Att när jag kommer hem och har ätit kvällsmat fara ut i naturen och leta blommor till på lördag.
Att skriva en bra lista till serveringspersonalen så de vet vad de ska göra på lördag.
Realisten i mig (det finns en liten sådan någonstans långt inne i gömmorna) inser att jag nog inte får förlänga listan mer.
Mitt sanna jag vill däremot tillägga tvätthantering och brödbak men det får nog anstå.
Det blev ett bra slut på dagen ändå.
När både jag och telefonen äntligen slutat ringa och barnen låg till sängs trygga och trötta, kom Förundersökningsledaren hem – tidigare än jag trott. Så fick vi ändå lite kväll tillsammans. Visserligen bestod kvällen till största delen i att jag plockade i ordning i köket, förberedde fruktlådor till barnen och packade gympapåsar men jag hann också öka på nuvarande smyckesprojekt med en pärla medan jag pratade med Förundersökningsledaren som satt vid datorn och kollade upp vår försäljning av Volvon. Men i alla fall! Vi pratade med varann.
Jag kom till och med i säng före halv elva, med TNS-apparaten en liten stund.
