Förundersökningsledaren var tröttare än jag i morses. Ändå gick jag upp 20 över fem för att hinna med en lång skön dusch som bra start på dagen.
Förundersökningsledaren rörde ihop det lite när vi satt och pratade om de närmaste dagarna. Idag och i morgon får det bli jag som hämtar barnen efter skolan. Idag ska jag sedan snabbt iväg till en kompis för bröllopsplanering och i morgon ska jag skjutsa barnen till Royal Rangers innan det är föräldramöte och sedan ska jag handla mat till bröllopet med en annan kompis. Förundersökningsledaren hoppade över en dag och trodde att det var torsdag idag.
Jag skrattade ganska gott åt hans misstag och berättade att jag själv gjorde bort mig igår när jag pratade samåkning med en förälder som också har barn i Royal Rangers. De har två barn som går där och det ena barnet var sjukt och ska förmodligen inte med. När jag fick höra det föreslog jag att vi kunde samåka med två andra barn som också ska till Royal. Föräldern frågade mig hur många jag egentligen kan ta i bilen och jag svarade glatt att det är fem som vanligt. Fyra barn och så jag själv.
Hon fick inte ihop det riktigt och det borde inte jag heller ha gjort. Det blir nämligen fem barn. Jag hade glömt att räkna med Guldgossen.
När jag och barnen kom ut i garaget för att åka till skolan luktade det väldigt mycket gas därute. Vi har mig veterligen ingen gas i huset så med min brillianta slutledningsförmåga kom jag fram till att det måste vara bensinångor. Den enda bilen i garaget (det låter som vi har ett jättegarage men det får plats två bilar) var den jag och barnen skulle åka med men jag såg inget läckage under så huvudbryt var totalt.
Barnen hade redan hunnit hoppa in och sätta sig i bilen men jag blev lite orolig och körde ut dem på gatan.
-Varför ska vi stå här, får vi inte åka med, vad gör du mamma?
-Gör som jag säger bara!
Så satte jag mig i bilen och vred om nyckeln med en massa fina filmsekvenser från exploderande bilar i huvudet. Det fick ju som ni förstår bra i alla fall. Bilen startade utan protester och jag såg inte till några eldsflammor.
När jag backat ut ur garaget och barnen hoppat in i bilen blev jag i alla fall tvungen att förklara mitt irrationella beteende för dem.
-Men mamma, vad hade hänt om bilen exploderat när vi satt i, frågade Guldgossen.
-Då hade ni brunnit upp.
-Men du satt ju i bilen mamma!
-Ja, men det är ju viktigast att ni klarar er.
-Men mamma, säger då lilla Svalan som alltid har en förmåga att tänka ett steg längre än vi andra, normalt hjärnvindlingsutrustade… om du skulle brunnit upp hade ju vi blivit tvungna att GÅ till skolan.
När jag lämnat barnen och även lagt ett diadem (som jag en gång gjorde när lilla Svalan var brudnäbb) i en brevlåda för att bruden ska kunna prova ut en frisyr ikväll, for jag vidare mot jobbet. Som vanligt är det rätt vältrafikerat med både bilar, cyklister och mopeder och det gäller att vara uppmärksam på alla halvvakna människor så det inte sker en olycka.
Långt framför mig såg jag en polisbil med saftblandarna igång. Bilen kom inne ifrån stan och jag blev såklart både nyfiken på anledningen till utryckningen och lite extra uppmärksam på hur jag körde för att inte tilldra mig onödig uppmärksamhet. Jag räknade ut att jag skulle möta polisen ungefär vid ett avsmalnat övergångsställe och saktade in lite för att ge dem företräde.
En bit framför mig på vägen befann sig en EU-moppe i sällskap med en cyklist. Jag hade inte uppmärksamheten riktad mot dem så jag vet inte vilka hemska gärningar mopedisten utförde men plötsligt såg jag hur polisbilen styrde över tvärs över gatan med siktet inställt på mopeden, och prejade honom. Mopedisten hann inte stanna under den hastiga manövern utan valde att i stället för att krocka med polisbilen, köra ner i diket. Tyvärr stod det en lyktstolpe i vägen så mopeden fick ändå något att krocka med och mopedisten körde omkull.
Cykelkompisen skyndade sig fram och försökte få sin vän på fötter medan polismannen sakteliga gjorde sig omaket att öppna dörren och stega fram på stöddiga ben. Jag funderade allvarligt på om jag skulle stanna och hjälpa till men så såg jag att polismannen hade en passiv kollega i bilen och kom fram till att de nog själva skulle klara av att plåstra om grabben om det behövdes. Jag kände mig rätt feg när jag bara gled förbi och efteråt ångrar jag såklart att jag inte stannat. Från min synvinkel betedde sig polisen mycket märkligt.
Ja, det var väl allt som skedde i morses som är värt att nämna…
