Zäta

I fredags var det ju begravning efter Förundersökningsledarens farmor. Det var en ljus och fin begravningsakt och även minnesstunden efteråt präglades av ljusa minnen.

I fredags träffade vi också alla Förundersökningsledarens syskon och deras barn.
Guldgossen och lilla Svalan är så förtjusta i sina små kusiner.
Lilla Svalan var mäkta stolt när hon fick hålla en blott tre veckor gammal nyföding i sina armar.

Den här lille gossen är fortfarande några hekto mindre än lilla Svalan var när hon föddes, och mer än ett kilo lättare än var Guldgossen var.
Jag vågade aldrig hålla honom.

Så här blev örhängena som Guldgossen beställde att ta med som födelsedagspresent när klasskamraten följde med.
De består av facetterade lila glaspärlor och runda, lite lila-bruna glaspärlor.Mellan de större pärlorna sitter transparenta silverline roccaille-pärlor.

Hos tandläkaren konstaterades det att den av Guldgossens framtänder som ser mest normal ut är något mobil. Det betyder att den är lite lös.
Förhoppningsvis fastnar den av sig själv och förhoppningsvis överlever den. Både framtänderna lever än så länge men jag måste ha koll på om någon av dem svartnar eller om det uppstår en blåsa i tandköttet över tanden som i så fall tyder på infektion.
Jag kan redan det där eftersom lilla Svalan redan varit med om en sådan resa.

Jag fick också komma in till vårdcentralen för infektionen i läppen och Guldgossen har fått penicillin. Jag ska hjälpa läkeprocessen på vägen genom att klämma ut så mycket var som möjligt morgon och kväll och närhelst jag kommer åt.
Det är ju tur att jag är en så hårdhudad och okänslig mamma!

Annars fick jag faktiskt lite ont i magen av sympati ikväll när jag torterat Guldgossen ett tag och försökt klämma var ur den svullna läppen. Jag berättade för honom att jag tyckte så synd om honom att jag fick ont i magen, och då började han gråta för han ville inte att jag skulle ha ont i magen!

Det är verkligen en Guldgosse jag har fått som son!

*

Så här såg han ut när läppen var nybiten. Nu ser det värre ut.

Min innovative datanördskollega har gjort en egen julkrubba till oss på jobbet. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg men inte visat några bilder.
Jag tänker inte visa så mycket bilder nu heller, för jag är inte säker att mina kollegor vill skylta med sina ansikten i min blogg, men jag ska visa er vilken figur jag agerar i krubban.

För dig som vill göra en egen krubba att överraska kollegor eller vänner med (kanske något för dig Skärgårdsdoktorn…) så gör man så här:
Införskaffa ett stycke skokartong eller dylikt att göra själva stallet av.
Googla fram bilder som passar på de olika figurerna i krubban.
Klipp och klistra lite i lämpligt bildredigeringsprogram och sätt in ansiktena på dina kollegor på valda julkrubbeaktörer. Tänk på att du kommer stå högt i kurs hos dem du väljer ut som vise män, medan du förmodligen inte samlar lika många poäng från åsnan.
Skriv ut och klipp ut dina fotomontage och klistra upp dem på kartong.
Sätt fast ett stödben bakom kartongen så att de kan stå. (Här är silvertape ett bra hjälpmedel.)
Arrangera figurerna runt stallet.

I natt drömde jag en mardröm.

Jag var i djungeln tillsammans med lite annat löst folk. Det var massa giftiga ödlor och annat elände överallt så jag hade fullt upp med att freda mig.

Efter ett tag bestämdes det att vi skulle lämna djungeln och söka oss till lite mer ofarliga trakter. Vi gick på en stig som löpte utmed en flod. Min mamma gick först.
Plötsligt dök det upp en stor fet krokodil (större än de vi såg på Skansenakvariet) och attakerade mamma. Alla blev rädda och jag flög upp i ett träd eftersom jag var den enda som kunde flyga.
Jag skrek det högsta jag kunde för det skrämde krokodilen tillräckligt för att min mamma skulle hinna undan. Hon var dock inte så försiktig av sig utan gick ner till floden för att skölja av sina blodiga ben…

Jag vaknade innan krokodilen hunnit äta upp henne.

Och sedan drömde jag på nytt.
Den här gången drömde jag att jag berättade om krokodildrömmen för någon.

*

Här är krokodilerna vi såg på Skansenakvariet:

I morses när jag väckte Guldgossen fick jag se att såret på utsidan av överläppen blivit infekterat. Jag kunde klämma ut flera liter var. (Okej, det var väl lite överdrivet men som mamma KÄNDES det i alla fall så mycket.)

Jag har fått tid hos tandläkaren redan i eftermiddag och ska hämta Guldgossen direkt efter min snabba lunch.

Nu slutar jag med matkollen.

Jag har tröttnat på det eviga upprabblandet av vad jag äter. Det är ju inte så fantastiskt stor variation heller.
Och jag tror faktiskt att jag är den siste som tröttnat. Jag menar, nog har du som läser det här ledsnat för länge sedan!