Zäta

Natten till igår drömde jag att det kröp omkring stora kräftor i mina föräldrars trädgård. Vi kunde inte förstå varifrån de kom och de var stora som humrar och hade riktigt skräckinjagande klor så jag vågade inte gå ut i trädgården.

I natt drömde jag om kräftorna igen. Men nu var jag något mer handlingskraftig. Jag fick tag i en långskaftad grilltång och plockade upp dem och la dem i hinkar. Tre fulla tiolitershinkar blev det, och då var det ändå många som smet undan för de var snabba rackare.

Nu tror jag faktiskt att jag har snutit ut hela hjärnan.

Men vad är det då som gör ont innanför skallbenet?

Igår kväll bakade lilla Svalan och jag lussebullar.
Jag kan inte minnas att jag någonsin bakat lussebullar förrut. Det kan bero på att jag inte gillar russin… Eller på att jag inte gillar saffran… Eller på att jag har så dåligt minne.

Hur som helst, kollegans fantastiskt goda lussebullar som hon bjöd på häromdagen, inspirerade mig, och dessutom kom jag på att jag nog gillar saffran nu, i alla fall.

Receptet hittade jag på recept.nu och det är med kesella, vilket gör degen smidig och lättarbetad. Kollegan tipsade mig om att hålla inne på mjölet och faktiskt så blev även mina och lilla Svalans bullar riktigt goda.

Vi hjälptes åt att sätta degen och sedan fördelade vi arbetet så att jag rullade längder och snurrade kringlorna och lilla Svalan stoppade i russinen.

Oftast var hon snabbare än jag så att hon kunde ta sig en liten paus medan jag förberedde ännu en plåt.
-Nu kan du fortsätta stoppa i russinen! ropade jag när jag tyckte hon pausat lite väl länge.
-Var ska jag stoppa dem då? I munnen eller!

Lilla Svalan är familjens mesta russinslukare.Hon såg dock till att alla lussebullarna fick två russin var innan hon kalasade på resterna.Se så fint gula lussebullarna blev av bara ett ynka gram saffran.

Skjuts in i ugnen…

I helgen som gick var Förundersökningsledaren i farten och satte upp stjärnor och stakar. Så här fint blev det:

Kontorsfönstret med en orkidé som blommat oavbrutet i 2 år.

Köksfönstret med näverstjärnan vi fått av svärmor i julklapp ett år.

Trots att vi bott här i snart 5 år har vi ännu inte satt upp någon tavla på den stora vardagsrumsväggen. Jag har köpt ett fint tyg som någon gång ska bli en tavla. Men när det är jul passar det ju bra att sätta upp ett ljusdraperi i stället. Jag trodde Förundersökningsledaren blivit snurrig när han ringde från IKEA förra julen och frågade om han skulle köpa en ljusslinga med runda stjärnor och filt. Men jag litade på hans omdöme när han försäkrade att det nog skulle bli fint. Och som tur är har han bättre omdöme än förklaringsförmåga.

I vardagsrumsfönstret får vi plats med både stakar och stjärna. Adventsstjärnan är den finaste vi har enligt min mening. Den har så tunna fina strålar och jag har målat den med silvervirvlar, vilket inte syns på bilden… Jag köpte den riktigt billigt på Lisebergs julmarknad för några år sedan.

Jag har ju glömt att visa er vinsten jag fick från rosdrottningen Annalunda.
http://annalunda.blogspot.com/

Bara paketets vackra inslagning var en vinst i sig.Innehållet gick inte heller av för hackor. Två fina ljuslyktor.Guldgossen frågade genast om han inte skulle kunna få ha den ena på sin skolbänk, men icke! Nu pryder de som jag tidigare redan berättat, mitt skrivbord på jobbet, och sprider ljus och värme över min arbetsdag.

Jag måste berätta att jag försökte släcka ljusen genom att blåsa ut dem genom snöstjärnan. Jag blåste som en galning men det hjälpte inte. Lågan fladdrade inte ens till. Istället lät jag dem brinna ut och slockna av sig själva fastän jag gick hem tidigare och lämnade dem obevakade.
Dagen efter berättade kollegan att han släckt dem åt mig. Jag frågade om han lyckats blåsa ut dem och det var ingen konst tyckte han. Han tog nämligen ut värmeljusen genom hålen i botten. Och så påpekade han att det är en glasskiva innanför snöflingorna så det var inte så konstigt att jag inte lyckades blåsa ut dem!

Än finns det chans att vinna detta fina smycke.

Hoppa till länken och var med i min tävling.
http://blogg.zettervall.se/#post1055

I natt sov jag inget vidare. Näsan var så täppt att jag inte kunde andas genom den och ni vet ju vad som händer när man försöker sova med öppen mun ett tag – det blir torrt som snus. Till slut fick jag lite flöde på snoret och körde upp en tulo i gommen och sedan sussade jag som ett litet barn, i en kvart. Då ringde klockan och det var dags att stiga upp.

Febertermometern bekräftade mina misstankar så idag är jag hemma. Jag får dåligt samvete när jag är hemma och är sjuk. Det hade varit såååå mycket bättre om jag jobbat.
Jag får också dåligt samvete för att jag inte gör nå´t vettigt hemma. Det finns så mycket jag skulle behöva ta tag i, men jag orkar inte.

Hela förmiddagen har jag ägnat ömsom sittandes, ömsom liggandes i soffan, framför en hoper gamla avsnitt av Jordan – Rättsläkare. Jag har virat in mig i mitt täcke, iklädd jeans och tröja och raggosckar – över den långbenta pyjamasen. Och har jag råckat sticka ut någon lem en aning för långt ut från täckets värmande hölje så har jag huttrat en stund tills den tinats upp igen.

Nu är klockan halv ett och jag har tvingat mig att avbryta min långa TV-session (har suttit/legat där sedan kvart i åtta) för att förse mig med lunch. Igår kväll mådde jag inte lika kass som nu och lagade en god tomat-lök-tonfisksås som även räcker till mat idag.