Kvart över tre i natt var vi klara.
Då hade Förundersökningsledaren och jag vikit, tejpat, snörat och rimmat. Jag hade dessutom gjort julklappsetiketter till alla paket. Jag hade klippt, slagit hål, stämplat och skrivit.
I början kom vi på ganska bra rim. Vi var glada och på allerten.
Efter ett kom tröttheten. Rätt som det var tog hjärnan bara stopp och kunde inte producera bättre rim än “Ära vare Gud i höjden. Detta har jag gjort i slöjden.” Och då bör tilläggas att vi inte hade några hemslöjdade attiraljer i paketen.
Sedan blev vi övertrötta, och fnissiga. Förundersökningsledaren kom på ett fantastiskt rim till släktens yngste. Han är bara två månader. Rimmet slutar med “Skål!” Jag är inte säker på att jag tycker det är lika bra idag.
Nu står det tre ICA-papperskassar i hallen och väntar på julafton. Tre ynkliga kassar. Det är resultatet av så många timmars möda. Och i morgon kommer paketen öppnas, rimmen läsas, och sedan är det över.
Nej, inte riktigt över. Jag har glömt att innehållet i klapparna förhoppningsvis kan sprida lite glädje också. Glädje som varar längre än de sekunder det tar att öppna paketet.
Förundersökningsledaren har skrivit ett rim som han påstår att jag “aldrig knäcker”. Men jag får inte läsa det i förväg.
Jag har skrivit ett rim på hans paket också. Jag tror nog han ganska snabbt gissar sig till innehållet med ledning av rimmet, men jag tycker det är okej ändå. Jag har bett Peter Barlach om hjälp med rimmet, men jag tror Peter har fullt upp med sin grisrumpa så här dagen före jul, så jag får hålla mig till det jag hittat på själv.
Nej, jag kan inte avslöja rimmet ännu. I morgon skulle det kunna gå, men då är jag hos svärföräldrarna och firar jul, så ni får ge er till tåls lite till.
Paketet från Förundersökningsledaren ligger högst upp i den ena julklappskassen. Det är SÅ svårt att inte gå dit och tjuvläsa. Bara några rader. Bara så jag får något att fundera på. Jag är familjens mest nyfikna individ och det riktigt gnager i mig att det ligger ett paket till mig där, och att jag inte får läsa på det…
Plötsligt tycker jag som barnen, att det är låååångt till morgondagen!
Ett stilrent vitt paket. Även om jag vet vad det innehåller är det spännande att öppna.
Jullöpare och två fina handdukar.
Den ena handduken hamnar genast i köket.
