Zäta

Tror ni de släcker ner hela Siljabåten på lördag halv nio?

En hel helg på tu man hand!

Förundersökningsledaren och jag ska åka storbåt i helgen och gästa Tallin. Det ska snöa och regna och blåsa, perfekt väder för en semesterhelg, eller?
Äsch, vi får väl hålla oss inomhus, äta lite gott, dra en repa i kareokebaren (tur att jag sjunger bättre än jag stavar) och bara ha det gôtt.

Men först ska jag träffa Rana!

Jag ska träffa Rana, jag ska träffa Rana, jag ska träffa Rana.

Äntligen ska jag få träffa denna begåvade, helmysiga, roliga konstnärssjäl.
Och ja, jag är nervös, men hon har lovat ta hand om mig. Jag kommer bli blyg och få tunghäfta (tro´t den som vill) men det kvittar. Allt jag kan tänka på är att jag ska få träffa Rana…

Var i Missionskyrkan efter jobbet och samlade in ännu fler värmeljuskoppar. I morgon är sista inlämningsdagen. Jag har totalt samlat ihop 974 st till mina barn att dela på.

Lilla Svalan följer nästan varje dag med någon klasskompis hem efter skolan. Oftast leker hon med tjejjerna i klassen men någon enstaka gång kan det också vara en pojke. Igår var första gången hon var hemma hos H. Jag var där och hämtade henne vid sex-tiden och hon hade haft jätteroligt. H har två marsvin som lilla Svalan fått klappa och till och med bära runt på.

När vi for hem i bilen konstaterade lilla Svalan att hon måste bada. Guldgossen är allergisk mot pälsdjur (inte bara muskotnötter…) och av hänsyn till honom ville lilla Svalan avlägsna djurspåren från sin kropp.
Badet blev kort eftersom det var läggdags. Jag tappade inte ur vattnet utan lät det stå kvar ett tag.

När barnen somnat, Förundersökningsledaren kommit hem från sin övertidskväll och klockan var närmare tio, så tappade jag i lite mer varmt vatten och lät kroppen sakta sjunka ner i karet. Jag låg stilla en stund och bara tog in hur vattnet omslöt mig, som en mjuk kram över hela min lekamen.
Sedan satte jag på ryggmassagen och gav de spända rygg-, axel- och nackmusklerna en rejäl omgång. Jag flyttade mig runt lite i karet så strålarna fick chans att komma åt överallt.
Tiden flöt iväg. Jag gav min hjärna en tanke att bearbeta och bestämde mig för att fantisera om vad jag skulle göra om jag vann hundra miljoner. Hjärnan släppte dock lockbetet rätt snabbt och föll tillbaka i sin vanliga trall kring jobbet, och jag lät den hållas. Det som är jag, mitt innersta, struntade i vad hjärnan gjorde en stund och lyssnade bara förstrött till alla irrande tankar medan jaget koncentrerade sig på att njuta, att känna endorfinerna sprida sig i kroppen.

Efter ett bra tag, jag vet inte hur länge, var både kropp och själ på väg att somna. Jag skruvade upp proppen i botten av karet och lirkade upp min endorfintunga varelse ur vattnets omfamning. Kroppen riste lite av temperaturskillnaden mellan 37-gradigt vatten och 24-gradig inomhusluft men själen orkade inte vakna till.
Jag torkade av mig och gick till sängs, slank ner mellan de svala lakanen, och somnade…

Förundersökningsledaren är stressad. Det är mycket att göra på jobbet och att vi tagit ledigt i morgon för att ägna oss åt en ”på-tu-,man-hand_helg” gör inte saken bättre. I morses kom jag på honom med att inte ställa in frukostdisken i diskmaskinen.
-Haha, utbrast jag triumferande. Du ställde inte in i diskmaskinen. Det tar inte mycket längre tid att ställa in det där än att bara ställa det på bänken.
Så brukar nämligen Förundersökningsledaren säga till mig när jag inte ställer in efter mig, vilket händer betydligt oftare än att han själv gör denna miss.

Förundersökningsledaren log, till och med skrattade, och ställde in tallrik och glas i diskmaskinen, gav mig en puss på munnen och skyllde på stress.

Och då var jag såklart tvungen att erkänna vad jag själv gjort tio minuter tidigare.

När tevattnet kokat klart, jag hällt upp i koppen och hällt kvarvarande vatten över disktrasan så att den skulle få sig en liten uppfräschning, ställde jag in vattenkokaren i kylskåpet.