Zäta

Nu stundar arbetssamma tider.

Det är livsfarligt att lämna Förundersökningsledaren ensam hemma en onsdagskväll.
Han har tittat på “Rent hus” och har fått en massa dumma idéer.

Kära hjärtanes, hur ska detta sluta?

…och så finns det dagar som får lite för mycket.

Bråttom, bråttom, bråttom.

Tandläkarbesöket tog lite extra tid p.g.a. traumakontroll (från när Guldgossen förolyckades i en hoppborgsrutschkana och bet igenom läppen) och lite tandstensborttagning.

Raskt iväg till leksaksaffären och köpa en present till nästa klasskamratskalas.

Snabbt hem och sätta igång Guldgossens läxläsning.

Och så var det då matlagningen. I bästa Kajsa Varg-stil plockar jag fram ett paket matlagningsgrädde, en citron, ett paket fisk och en lök. Tänka, tänka, tänka… det får bli en gratäng.
Jag tar fram stora slaktarkniven och börjar hacka lök för brinnande livet. Och än slant han hit… och än slant han dit… och än slant han ner på tummen.

Det blöder. Och jag är väldigt blödig när det gäller mig själv, så jag spolar kallt vatten en liten stund (så länge jag fortfarande kan stå upp), virar en kökshandduk runt tummen och går och lägger mig med benen och armen i högläge på soffan.

Där hittar maken mig när han kommer hem. Och så hjälper han mig att få gratängen i ugnen och går på solpromenad.
Jag står kvar i köket med en urvriden citron och en blodig kniv. Vad kan man göra av detta då? Det är ju dumt att kasta bort Guds gåvor även om de råkar vara sura.

Jag drar mig till minnes ett husmorstips från de frenetiska städtanterna i “Rent hus”. De städade badkaret med en halv grapefrukt. Miljövänligt men effektivt.
En halv citron borde ju i alla fall räcka till ett handfat.

Vad har jag då lärt mig av detta?

Jo – stressad mor bör ej handskas med knivar.
Och sura citroner svider i skärsår!

Fick just en påminnelse av käre maken. Guldgossen ska till tandläkaren idag så jag ska sluta jobbet kvart i fyra. Det är om en halvtimma.

Jo, idag ska det inte bli som sist, då jag helt glömde bort tiden och fick köra som värsta rallyföraren genom stan för att hämta lilla Svalan och sen tillbaka för att hinna till tandläkaren innan han fick frustrationsutbrott på sina små patienters glömska mammor.

Om en halvtimma åker jag. Var så säkra!

Men nu är det nog vår i alla fall.

Jag var ute en sväng på lunchen och solen bara… bara… bara kräktes ut en massa värme och ljus. Himlen var otroligt blå och vid husväggarna satt unga gossar i bara T-shirt och snackade och kollade tjejjer.
Jag blev faktiskt inkollad också.
För jag gick med vinterjacka och tjocka vantar.

Jag var på väg till apoteket för att köpa… tada! Huvudvärkstabletter!

När jag väckte Guldgossen i morses tittade han både yrvaket och sömndrucket på mig och så satte han sig upp i sängen, tittade ner på golvet och sa:
-Varför är det vatten på golvet?

Jag inspekterade golvet noggrannt men kunde inte upptäcka vatten någonstans.
-Nej, det är inget vatten på golvet.
-Jo, det är vatten på golvet.
-Du är nog inte riktigt vaken än.
-Men det ÄR vatten på golvet!

Till slut trodde jag att Guldgossen faktiskt trodde att han såg vatten på golvet och då, just när han såg att jag var lagom konfunderad, klämde han nyktert till med:
-April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!

Muntert suckande gick jag in till lilla Svalan och försökte ömt skaka liv i min lilla sexåriga tonåring. Det var stört omöjligt att få henne att vakna.
-Men lilla Svalan, vakna nu. Det är morgon.
Då slår hon upp sina stora bruna och utbrister triumferande:
-April, april! Jag sov bara räv.

Efter ytterligare några försök att lura sin mamma (som jag inte gick på) berättade barnen att lilla Svalans klass vann ljuskoppsinsamlingen. De slog tvåan med tusen ljus. Gissa om jag trodde dem? ICKE!

Därför fick jag skämmas lite när jag frågade lilla Svalans fröken vid lämningen vilken klass som vunnit…

Men på väg till skolan lyckades i alla fall jag få till ett lur för mina barn.
Jag vinglade till lite med bilen och tittade oroligt i backspegeln.
-Nej, nu körde jag på en ekorre igen!
Båda barnen slök luret med hull och hår och jag kände mig riktigt nöjd när det var min tur:
-April, april era dumma sillar. Jag kan lura er vart jag vill-ar!
Guldgossen meddelade att han hade blivit pirrig i magen när han trodde att jag gjort det igen.

För sex år sedan opererade jag bort gallblåsan. Eller ja, inte själv förståss, det var en läkare som gjorde det, och han hade hjälp av några personer till som söv och skickade peanger och skalpeller och allt vad det hette. Efter att jag varit och tagit bort stygnen (nu var jag där igen, påstår att ensam är bäste dräng) ringde jag mamma och lurade i henne att de invärtes såren blivit infekterade så att de skulle bli tvugna att öppna mig och dränera och göra om.

Märkligt nog uppskattade hon inte mitt aprilskämt!

Talesättet säger att det ska snöa tre gånger på lärkan innan det blir vår.
Problemet är bara att jag inte har hört någon lärka ännu, och idag är det första april och jag VILL verkligen att det ska vara slut med snöoväder nu. Helgens snöyra måste ha varit den sista.

Men det är ont om lärkor i stan. Jag måste nog ringa mamma på landet och fråga om hon kommit än – lärkan alltså.

Inget inlägg på hela dagen igår. Det är sällan det inträffar här på Zätas blogg.
Men jag har verkligen knapert med tid nu för tiden. Och så kommer det nog vara hela 2009 är jag rädd.