Zäta

Oj!
Nu blommar äppleträdet också. Flera stycken blommor! Det finns hopp om frukt i höst.

Idag regnar det ju, men häromdagen var jag ute i trädgården och fotade.Bigarråträdet är helt underbart när det blommar.Jag frossar mer än gärna i allt det vita.Blommorna är så vackra med sitt rena vita och sina gröna mittpunkter. Och ståndarna sticker ut som små satelliter för att ultimat dela med sig av frömjölet.Se hur blomklasarna skruvar sig upp för stammen.

**********************************************************

Jag har några hinkar med hallon och även hallonplantor är vackra om våren.Hallonblad……och hallonknopp.

**********************************************************Den blyga penséen håller sig i skuggan och står i hemlighet och kikar på pärlhyacinterna som prålar i solen.**********************************************************

I surjordsrabatten är det full fart.Hyacinter……Pingstliljor……och Påskliljor……den stolta Magnoliabusken som valt att blomma redan första året……och så syrénhortensian som inte alls kommit lika långt.En grön tulpanknopp bidar sin tid.
************************************************

I entrérabatten har dock tulpanerna kommit mycket längre.**********************************************************

Det är härligt när det är full fart i trädgården.

Full fart är det också på barnen som fått ta ut elmoppen för luftning.

Sitter och kollar igenom lite bilder i datorn.

Här är över en månad gamla bilder.

Jag kan inte minnas att vitsipporna blommat under så lång tid andra år. Det är fortfarande vitt i Villa Giacomina-parken. Blåsipporna är dock överblommade nu.

Igår kväll beställde Förundersökningsledaren en studmatta till familjen Zäta. Den kostar cirka 4000 och ska vara av bra kvalisort. Vi delar solidariskt på kostnaden så att varje familjemedlem betalar en tusenlapp var. Har vi tur anländer den med lastbil före helgen.

Barnen längtar.

Lilla Svalan allra mest tror jag. Hon är helt studsgalen.Bilderna är tagna på påskafton som vi firade hemma hos goda vänner.

Okej, jag berättar.

I torsdags var jag och handlade på Willys inför helgens bjudning. Det var inte så mycket folk i butiken och jag rörde mig obehindrat mellan pasta och grönsaker, bröd och mejeriprodukter.

Jag stod och plockade till mig päron när jag stötte på honom första gången. Han skulle också ha päron och ställde sig bredvid mig. Han hittade först ingen godtagbar frukt och lyfte på en låda för att leta fräschare exemplar.
-Här fanns det finare päron, sa han till mig.
-Ja, sa jag.

Och våra blickar möttes och något hände. Jag såg hur det liksom klack till i honom. Blygt tittade han bort.

Vid mjölkdisken möttes vi igen. Jag nickade lite och log, sådär som väluppfostrade människor gör. Han log tillbaka.

Sedan såg jag honom titta efter mig när jag passerade mjölet.
Han var i min ålder, möjligtvis några år yngre. Han såg bra ut. Välklädd i beige byxor med mörkt skärp och en ljusblå pikétröja. Mörkt hår, utländskt utseende. Kanske Iran-Irak eller något närliggande land.

Han flirtade inte men det låg något i luften.

När jag ställde mig i kassakön och började plocka upp mina varor stod han som kommen från ingenstans plötsligt vid kassan bredvid min. Jag tittade inte på honom.
Han var klar strax före mig och jag tyckte att jag väl borde säga något i alla fall så jag sa:
-Ha det så bra!

Urbota fånigt tänkte jag medan han svarade:
-Det samma.

Sedan gick han före och ställde sig vid spelhörnan och fyllde i en tipskupong. Jag sneglade på hans fulla kundvagn. Normala saker som bröd, pasta, grönsaker, kött och mjölk. Men uppenbarligen spelade han. En torsdagskväll. Ensam. Lite sorgligt.

Jag gick ut genom glasrondellen i entrén och överraskades när han befann sig bredvid mig igen med sin vagn.
-Lite trångt, sa han urskuldande.

Så gav han mig sitt innerligaste leende och la en hopvikt tipskupong i en av mina kassar.
-Här får du en lapp av mig.

Så gick han till fiskaffären medan jag förbryllad fortsatte mot min bil. Jag såg att han tittade efter mig hela tiden när jag lastade kassarna i bilen och gick och ställde tillbaka kundvagnen. Han såg så uppenbart förälskad ut att jag inte kunde med att ta upp lappen jag fått. Jag ville inte ge honom fel signaler. Jag ville inte ge honom några signaler alls.

När jag kom hem tittade jag så klart på lappen. Ett namn och ett mobilnummer.
Jag har inte ringt och jag kommer inte ringa. Det måste vara det bästa sättet att inte inge falska förhoppningar.

Hade jag inte haft mitt på det torra (och jag lovar er att ett liv med Förundersökningsledaren är allt annat än torrt!) skulle jag ringt. Han var fin och verkade inte framfusig eller jobbig på något sätt. Jag tror faktiskt att han helt enkelt blev handlöst förälskad och bestämde sig för att i alla fall ta chansen att inte gå miste om en möjlighet till kontakt.

Vad jag inte kan förstå är hur en man som ser bra ut och är i min egen ålder (alltså inte hundra år och gubbsjuk) kan fatta tycke för en överviktig kvinna som inte ser mycket ut för världen. Jag väcker inte på något sätt uppseende där jag går fram. Möjligtvis för min stora bak då, men den är definitivt ingen killmagnet. Och jag tror det var när han såg mig i ögonen som det hände. Så där plötsligt…

Jag är smickrad och förbryllad men inte förälskad eller förförd.

Förundersökningsledaren har bett mig att ringa från jobbet om jag ska ringa honom, för vi har dolt nummer. Så att han inte kan spåra upp mig. Men mitt hjärtas kärlek behöver inte oroa sig. Jag tänker inte ringa. Inte ens för att säga att jag inte vill ha någon kontakt. Det skulle bara bli dumt.

Det var i torsdags. Nu har redan minnet av hans ansikte bleknat. Jag minns bara känslan av uppskattning. Jag hoppas den sitter i några dagar till.

Den jag uppskattar… och älskar…

Guldgossen tempade sig själv i morses och vi konstaterade att han har lite feber. Inte farligt men lite.

Och ont i magen. Och det är ju dumt.
Han skulle få lära sig hjärt-och-lungräddning i skolan idag. Jag får väl ge honom en snabbkurs här hemma.

Hoppas bara det är något snabbt övergående. Det är ju inte direkt så att jag inte har något att göra på jobbet…
Och Förundersökningsledaren kan inte vara hemma. Idag jobbar han ändå över och imorgon får de kundbesök som han inte får missa. Jag är glad att han har jobb, men ibland vore det skönt om han inte hade riktigt så mycket att göra.

Idag ska jag ägna mig åt våra växande tvätthögar. Det är ändå regnigt och tråkigt ute så det passar ju med en innedag.
Jag kanske bloggar lite också…