Zäta

Barnen är lagda och sövda, rabarberpajen avsmakad, disken diskad och keramikhällen glänser som ett nybonat salsgolv.

Nu äntligen ska jag få göra kväll.

Och så sitter jag med minidatorn i knät på toaletten och bloggar lite.
Det här kan mycket väl utvecklas till en ful ovana.

Uppförsbacke OCH motvind.

Det är tur att det är dagens cykelväg hem jag beskriver, och inte livet.

Nu har jag ätit upp en liter “små söta jordgubbar”. De skulle nog gjort sig bättre med lite socker.

Visste ni att jordbubbar är väldigt vätskedrivande…

Jag var på torget på lunchen.
Det blev en sommarjacka för 40 kr till lilla Svalan, militärgrön kavajtyp med stora knappar och grå munkisluva baktill.
Det blev en bit prästinneost. Sambo till prästosten, lite gräddigare, lite mildare.
Det blev en liter småjordgubbar. Jag var för snål för att köpa svenska och ångrar mig så klart nu. Trots anslaget “Söta små jordgubbar” så var de inte alls söta, bara väldigt, väldigt små…

Vid foten av rådhuset fick jag syn på något långt märkligare och intressantare än både ost och jordgubbar.
En bildhuggare stod böjd över ett stort stycke sandsten (jag vet inte om det verkligen var sandsten men jag inbillar mig att det är lättare att skulptera i sandsten, och dessutom blev det så skön allitration) och hade just påbörjat sitt konstverk som såg ut att bli en svensk imitation av de amerikanska presidenterna uppe i bergen ni vet.

En bit bort stod många människor och betraktade och fotograferade fler konstnärliga inslag i gatubilden.
En man hade samlat ihop kartonger och annat skräp och skapat sig en märklig huvudbonad som han balanserade på skulten. “Hatten” täckte hela ansiktet och hade bara ett litet kikhål för ena ögat. När jag gick förbi höll mannen under hatten just på att tejpa fast sig vid en lyktstolpe.

En bit från honom stod en mycket allvarlig äldre japansk herre och utförde en väldigt långsam dans, med två grisfötter i händerna.

Och som om det inte vore nog med konstigheter; ytterligare en bit bort stod en kvinna i 18-årsåldern och filmade sig själv med sin mobil.
Eller var det verkligen ett inslag i kulturfenomenet? Jag blir lite osäker nu…

Det var jobbigare än vanligt att cykla till jobbet i morses. Jag vill inte påstå att jag hade motvind, men kanske. Eller kom den från höger sida, eller vänstersidan? Jag tror hur som helst att jag inte kommer välsignas med medvind när det är dags att cykla hem igen.

Strax efter Lidens kom pastorns son och susade om mig i nerförsbacken. Han verkade inte påverkas alls av vinden utan trampade på som vanligt. Full fart bara!

Och lite senare kom pastorsfrun och gjorde likadant, susade om bara. Vad är det med den familjen egentligen? Var får de all fart ifrån? Varför lyder inte de under vädrets makter?
Jag försökte en stund ta rygg på pastorsfrun för att få lite draghjälp men när jag cyklade så fort att jag låg ner i kurvorna och ena trampan tog i asfalten så blev jag rädd och besinnade mig och såg fru Pastor försvinna i fjärran.

Det har blåst i natt också. Jag har sovit lugnt och tryggt men att döma av tulpanerna i surjordsrabatten har det gått vilt till där ute.
I trädgården såg jag sidor från en telefonkatalog omkringspridda. Hade jag tänkt på att det skulle blåsa så hade jag nog väntat innan jag la papper under jordgubbarna.
Överdraget till studsmattan hade blåst av också. Det låg inte ens kvar i vår trädgård utan hade flugit vidare till grannens potatisland. Samma granne som så nyss som i förrgår givmilt stod och utlovade färskpotatis till oss till midsommar.
Jag hoppas verkligen att de späda plantorna inte tog skada av att en fyra kvadratmeter stor pressening svepte fram över dem under nattens timmar.